Jag vill bara skrika! Är det någon som hör mig?

Jag sa ju att det var för bra för att vara sant.. Även om jag känner mig ganska lugn fortfarande så känner jag mig helt nere.. Vet inte varför.. Lugn är kanske fel ord, men jag har ro i kroppen eller vad man ska säga.. Så skönt att inte känna denna panik, ångest eller oro som jag hade hela tiden förut.. Nu bryter jag inte ihop för minsta lilla sak längre.. Nu tar jag tag i saker på ett helt annat sätt..

Men varför jag känner mig nere är ett helt mysterium!

Jag har oxå börjat släppa på alla måsten, måsten som jag trodde var måsten. Eller rättare sagt måsten som var måsten enligt mig.. Ta bara en sådan enkel skit sak som tjejornas kläder.. För mig var det jätteviktigt att kläderna matchade, särskilt när de var bebisar.. Att ha en Bamsebody till ett par Nalle puh strumpor gick bara inte.. helst skulle body och strumpor matcha och sen en annan färg på byxorna som ändå passade till de andra.. Annars kunde jag gå och störa mig på det en hel dag eller tills jag bytt.. När de sen blev större var de tvunget att matcha färgmässigt, inte så att alla tre skulle matcha varandra... Utan var och en skulle ha kläder som matchade typ enligt samma ide som när de var bebisar.. Så jäkla töntigt, jag vet =(

Men nu försöker jag strunta i det, Och tjejorna verkar lika glada för det.. Skit samma om det kanske inte är den mest lyckade matchningen.. För jag tror ingen bryr sig helt ärligt, och jag slipper detta måste.. Cassi väljer ju oftast kläder själv nu för tiden =)  Fast man får lirka och styra lite ibland, annars kan det tex bli korta tights när det är svinkallt osv.. Det viktigaste är nog att hon får visa att hon kan själv..

Nu ska jag ta tag i dagen..

Ha det bäst. Kram Sofi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...