Om mindre än en månad är det jul.. När jag var liten var julafton en dag jag längtade efter. Men inte nu.. Kan man bojkotta julen och skippa den?

Denna ångest, alla måste, och allt man ska leva upp till på det ena eller andra sättet. Det har tagit bort glädjen helt.

Varför kan jag inte få göra julen på mitt sätt? Utan att det ska påpekas hur jag gör det.. Eller rättare sagt, varför ska det påpekas hur jag INTE gör..

Vem har bestämt att jag MÅSTE göra si eller så. Vem bestämmer vad som är rätt eller fel? Och vem säger att jag är sämre som människa, mamma och fru bara för att jag inte gör som man ska? Eller ska? Finns det verkligen ett ska?

Och den största frågan av dem alla.. Varför tar jag åt mig så mkt. Varför kan jag inte bara stå upp för mig själv och låta andra tycka vad dem vill. Och liksom tro på mig själv, och strunta i dem..

Skithögtid!!

//s

Har en rastlös känsla inom mig som inte vill försvinna.. Du vet så där så man varken vill eller kan sitta still. Och nu när jag ska sova så kan jag inte komma till ro. Skitjobbigt ju!

Det är nu alla tankar kommer, bra som dåliga. Har genom ett trolslag köpt alla tjejornas julklappar, jag har gått långpromenad efter långpromenad och alla hjärnspöken har varit här och hälsat på.. Vet jag inta vad jag ska hitta på, antar att det snart är dags att gå upp och börja dagen..

Något jag tänker mycket på är detta med självförtroende och hur man är som person.. Jag kan inte förstå hur man kan ha så dåligt självförtroende som jag har.. Hur gör man för att ändra på det? Jag vill alltid vara alla andra till lags och vad andra tycker och tänker (särskilt om mig) har jättestor betydelse.. Vad jag själv tycker och tänker håller jag oftast inom mig själv, varför skulle någon lyssna och bry sig om det. Och vad skulle folk tycka? Ni ser inte ens här kan jag vara helt ärlig mot mig själv.

Jag har skrivit många många blogginlägg i huvudet, men här skrivs dem aldrig ner. Dels är jag rädd för vad andra ska tycka och tänka och sen blir det oxå så på riktigt om jag skriver det så andra kan läsa. Då går det inte att förneka längre..

Och jag är inte längre den personen jag var förr.. Vem jag är nu? Jag vet inte, vet bara att jag inte är den jag vill vara.. Men att jag kämpar för att komma dit, kruxet är bara att jag inte vet när jag är framme. Vem är den Sofi som jag vill bli och vara. Är jag redan där? Är detta verkligen jag, den riktiga jag? Så mycket känner jag att så vill jag inte att det ska vara.. Det måste finnas en bättre jag där ute..

Vi kan prata om det innre jag, och om det yttre jag.. Jag är inte vän med någon just nu..

# Själsligt är det bara ett ända virr varr, med bra dagar men ännu fler sämre dagar..

# Kroppsligt vill denna jag inte alls vara med.. Finns bara ett ord SKITKROPP!! Ingen absolut ingen mer än jag kan förstå denna smärta jag har. Den syns inte men den finns där. Skulle ge nästan vad som helst om jag slapp ha ont för en dag, som det är nu kan jag inte minnas en sådan dag. Det största problemen jag har just nu är ryggen (höft & nacke) och mina fötter. Faktiskt så är handleder och tummar mycket bättre, eller så har det andra tagit över för en stund. Men man ska väl inte klaga, finns dem som har det värre..

Men just nu är det mig det handlar om! Denna jag har fått nog nu! Och jag vet det är bara jag som kan ändra på allt som har med mig själv att göra.. Men orken, vart är den?

Nu ska jag kidnappad en av alla Nellies sjuttioelva nallar som ligger i min säng. Och jag hoppas den kan hjälpa mig att somna..

//s

***

SKITKROPP!

//s

Äntligen en lugn stund i soffan.. Fick muta tjejorna med lite gottis och en film. Det blev lite smågodis och Sune i Grekland.. Ibland får man det, sen struntar jag i vad du tycker. Jag måste få vila en stund, har fixat & trixat hela fm.

Har rensat bland tjejornas kläder och sorterat de kläder som ska säljas. Fick ihop en hel del :)

Har fixat med middagen, så nu står en hel fläskkotlettbit och gottar till sig i ugnen. Tänkte att den får stå där lääänge på låg temperatur, kommer bli kanon. Det luktar i alla fall gudomligt!

Sen har jag till sist rastat dammsugaren, och det var precis vad som behövdes. Det är galet så mkt skit det blir på golvet, och hur snabbt det kommer dit.

Vila var det ja!

//s

Jag sitter fast, och jag kommer inte loss.. Jag behöver någon som kan putta mig över kanten. För hur mycket jag än försöker så klarar jag det inte själv..

Jag orkar inte må så här längre. Det du ser är bara en fasad, en fasad som passar just där och då. Men sanningen är att inom mig gråter jag av förtvivlan och hopplöshet.
Jag har ingen energi att ens försöka ta mig ut det hela. Fast det är det enda jag vill. Vet inte vart jag ska börja..

Försöker göra som J säger och tänka på allt bra och allt jag har, som min familj. Är glad att jag har min egna lilla familj som står ut med mig. Mina fina tjejor som ger mig en anledning att gå upp på morgonen, älskar dem så det gör ont. Jag har J som älskar mig för den jag är och som jag älskar till månen och tillbaks.

Jag har vänner som finns där för mig när jag behöver. De ger mig den energi jag behöver för att klara av en dag i taget. Jag försöker så gott jag kan att finnas där för dem oxå, hoppas dem vet om det.

Idag är en dag där jag är ledsen i ögat.. Kan inte säga den precisa orsaken, men antar att det bara är mkt av allt just nu. Jupp! Precis så är det, det är mycket av allt och jag sitter fast utan att komma loss..

//s

Jag är jag! Tydligen har någon eller något bestämt att så är fallet. Och jag kan inte göra något åt det.. Jag kan försöka förändra, men långt där inne är jag fortfarande jag..

Sitter, jag bara sitter.. Försöker att inte känna efter, för idag är det verkligen ingen bra dag. Eller är det en bra dag? Jag vet inte.. Jag fortsätter att sitta så kanske svaret kommer..

Första dagen av många, jag ska ta mig till dag två i alla fall!
Många hinder att ta sig över.. Men kanske kan man krypa under.. På ett eller annat sätt ska det gå!

//s

Känner mig lite pösig här där jag sitter...

Börjar känna mig som en människa igen. Bara denna trötthet kvar att övervinna. Så imorgon ska jag äntligen jobba igen, så jag hoppas man kommer igång då..

Idag har familjen tillbringat förmiddagen i skogen, dags för veckans svampjakt. Och det finns faktiskt en hel del svamp nu i skogarna. Fast det hör väl inte till vanligheterna att plocka svamp i november, eller? Tjejorn är riktigt duktiga på att hitta och känna igen svamparna. Idag har vi oxå sett en massa bajs av alla dess slag. Och Cassi har varit snäll och berätta för mig vad som bajsat just där. Hon har stenkoll, och suger åt sig allt som Jimmy och farfar berättar om jakt, skog och djuren.
Senare blev det en farsdagmidag där även farfar var inbjuden. Det blev potatis, ungsstekt kronhjort och självklart svampstuvning till det. Till efterrätt blev det kladdkaka med grädde. Tror det blev uppskattat av både gammal som ung för all mat tog slut. Ticko hade tur som fick lite kött i matskålen :)

Nu ska jag göra absolut ingenting, bara sitta i soffan och mysa. Alla dagisväskor och dagiskläder är fixade inför imorgon, så nu är det bara mina grejor kvar. Men dem tar jag sen, eller så tar jag det tidigt imorgon... Vi får se vad denna mamma orkar ta tag i lite senare.

Funderar på om man ska ta sig något gott så här på söndagskvällen. För som alla vet så börjar man ju imorgon :)
Frågan är vad man ska unna sig.. Vet att jag har en galet god bananglass i frysen, men ska jag? Eller ska jag chocka alla och även mig själv och börja här och nu precis i denna stund?

Det är så många som är flitiga och duktiga nu, läser bloggar och ser på Facebook.. Heja er!!
Önskar jag hade erat "jävlar anamma" Jag vill ju oxå! Men jag kommer aldrig igång, i alla fall inte så där på riktigt. Jag hinner tappa sugen, orken och energin redan innan jag hinner se någon förändring. Det känns som om jag inte har hittat min grej ännu. Dieter har jag prövat dem flesta, funkar inte alls eller så har jag gett upp för tidigt. Att gå promenader är sååå sjuuuukt tråkigt. Att gå på gym vågar jag inte, skulle känna mig helt bortkommen. Jag vill jättegärna börja simma igen, men när ska jag få in det i vardagen? Och i så fall måste jag ha en ny baddräkt, den jag har verkar tyvärr ha gjort sitt :(

Ska jag göra som alla andra och börja imorgon? Vad skulle funka för mig? Ska jag göra ett veckoschema med motion? Med hur ofta och vad ska jag göra? Jag behöver en rejäl spark i baken, råd och en hel jävla massa pepp.
Det kan ju inte vara så svårt.. Det är väl bara att göra! Jupp jag vet, men det är lätt och säga.. Man måste vara redo inombords, och jag undrar om jag är det?

Denna söndagskväll förblir jag nog en soffpotatis..

//s

Ibland känner jag mig som en ensam foppatoffla..

Jag är sjuk, igen... Vaknade med 38,3 i feber och en huvudvärk från helvetet, även halsen spökar och jag har galet ont när jag ska prata eller försöka svälja.
Har i stort sätt sovit och vilat hela dagen, då febern inte vill gå ner.. Har i alla fall försökt så gott det går med tre rastlösa tjejor här hemma. Tack och lov tag farmor tjejorna en stund, så de fick lite lunch och jag kunde vila. Hon var oxå snäll och tog Ticko på en morgonrunda, för jag hade nog inte kommit många meter.. Som jag sa till Jimmy, det var länge sen jag kände mig så här dålig. Hoppas på en bättre morgondag..

God natt!

//s