*

Pasta

Ris

Potatis

Frukt

Vissa grönsaker

Bröd

Allt med mjöl i

Allt med socker i

Allt med sötningsmedel i

osv

Allt detta får man INTE äta, och säkert finns det mer att sätta upp på listan, om man ska bli av med sitt sockerberoende.. Men vad fasen FÅR jag äta då? Hur får jag ihop en frukost? Jag vet att frukost inte alltid står på min lista, men om jag nu får för mig att äta det en dag.. Och sen har vi detta med lunch, mellanmål och middag..

Vad gör jag när jag blir sugen på något? Eller när man känner att man håller på svimma? Eller när jag blir hungrig?

Och vad gör jag när hela jag på riktigt blir sjuk..  ja jag blir sjuk, jag hittar inte bara på. Har försökt en gång förut, då var det ett helvete i ca 2 veckor.. Sen gav jag typ upp =(

Jag får huvudvärk, blir yr och kan inte tänka. Jag mår illa, humöret svänger och jag mår allmänt skitdåligt.. Är det värt det? Det är ju inte kul för någon, vare sig för mig eller dem nära mig.

Kan det räcka att börja dra ner på vissa saker till en början, eller ska man sluta med allt på en gång? Vad är det bästa? Och vad skulle jag sluta med först? Ska man ha en *unnarsigdag* , eller förstör man för sig själv då?

Ursäkta!

Men ska det vara så förbannat svårt och hur f*n börjar jag?

I don´t think I can fix this =(

I need help!

now, pliiis!

//s

Som jag längtat efter denna dag. Nellie bestämde själv, att hon skulle somna själv ikväll vid nattningen. Jag fick inte ligga bredvid henne, men jag skulle ligga i våran säng så hon fortfarande såg mig. Det var lite bökigt och en liten tvekan efter en stund. Men hon somnade själv i sin säng med alla sjuttioelva nallar och favoriten SkuttSnutten..

Även om jag väntat på att hon ska känna sig så pass trygg i sig själv, så hon väljer att somna själv. Kan jag känna en tomhet i mammahjärtat. Behöver hon inte mig längre? Det var ju ändå så myyysigt. Man är ju knasig, att man aldrig kan vara nöjd!

Mamma älskar dig Nellan Bellan, och jag är så stolt över dig!

//s

GRATTIS IDA PÅ 4-ÅRS DAGEN!

Idag har vi firat Ida hela dagen lång.. Hon blev ju stora tjejen idag. Hon har fått jacky chokladpudding till frukost,(efter yoghurten och harkluttarna så klart) hon har fått välja middag. Kan ni gissa vad det blev? Japp, Mackeonalds så klart! :)
Tänk att för fyra år sedan var det mer eller mindre kaos när hon kom till världen. Tackar gud att hon föddes envis, även om det kan vara jobbigt nu för tiden. :)

Vi har oxå haft lite fika nu på kvällen med jättegod jordgubbstårta som farmor hade gjort. Jag tror hela tog slut :)

Av oss fick hon äntligen en springcykel och sina efterlängtade armpuffar. Nellie önskar sig nu precis lika som Ida, hon blev sjukt avundsjuk på cykeln och Ida lånade självklart INTE ut den..
Hon har oxå fått en klänning, 2 par örhängen och en baddräkt. Och hon verkade vara mer än nöjd :)

Även om dagen har gått i glädjens tecken, kan jag inte låta bli att tänka på den dagen då allt blev knas..

Det var verkligen kaos den dagen för fyra år sedan. Det var många tankar man hann tänka just där och då!

Tyvärr kommer jag inte ihåg de första dygnen som trebarnsmamma. Det gör ont i mitt mammahjärta.. Kommer heller inte ihåg första gången jag såg Idi, spelar ingen roll hur mkt jag försöker minnas. jag minns allt som glimtar, och jag har ingen aning om det är mina egna minnen eller om det är vad folk har berättat för mig i efterhand. jag vet heller inte om det är i rätt ordning det jag mins. Det kan än idag göra mig så fruktansvärt ledsen. Men jag är samtidigt så glad att vi båda klara oss, och att vi mår bra idag.

Jag vet ju hur jag upplevde allt och vad jag mins och inte mins. Men jag har inte den blekaste om hur Jimmy upplevde allt, mer än jag förstått att det var väldigt jobbigt på många sätt. Har inte så stor koll på vad andra nära och kära upplevde heller. Kanske skulle man prata mer om det. Eller det bästa kanske är att glömma, vi är ju här nu!
Jag kan oxå känna en så enorm skuldkänsla, över att jag utsatte andra för allt detta. Att jag kanske sårade andra. Jag ville ju inte att andra skulle må dåligt, tycka det var jobbigt osv och det på grund av mig..
Men jag kan ju heller inte hjälpa att det blev som det blev.

Grattis min stora lilla tjeja! Mamma älskar dig!

//s

Då var det dags igen då.. Den jobbiga känslan är tillbaka, den som gör att jag ryser i hela mig och allt känns knas.. Jag går långsamt sönder, och jag hittar inga plåster som är stora nog. Kan inte förstå vad som gjort att jag trampat snett och ramlat ner i diket igen. Är det lite krypande panikångest eller vad?

Jag försöker att att inte stressa upp mig över småsaker och saker får ta den tid den tar.. Man behöver tydligen inte ha megakontroll över allt och alla. Det är i alla fall vad alla säger till mig. Jag försöker ta en timme, en minut och en sekund itaget. Det går väl si och så där, men det viktiga är att jag försöker. Jag får stanna upp lite då och då, och påminna mig själv om att andas och komma tillbaka till verkligheten.

Oj vad mycke "jag försöker" men det viktiga är väl att jag försöker =) Eller svaret är kanske att jag ska sluta försöka och bara vara.. Låta det bli som det blir, det är ingen katastrof om det skulle bli lite galet en dag.

//s

***

FASEN OXÅ!!

//s

Några ärliga bitar av mig själv..

Jag mår bättre. men inte helt bäst..

Ibland ger jag upp som mamma, fru och människa..

Jag har mina barn extra på dagis, sån mamma är jag!

Jag känner mig ofta som en grå blubb..

Jag ÄLSKAR min familj..

När jag såg Jimmy för första gången, blev jag galet kär..

Jag skulle vilja ha en egen hund och ett marsvin..

Jag valde själv att operera bort min livmoder..

Jag är INTE överförtjust i sommaren..

Jag HATAR värmen!

Jag är tjock och mår skit över det.

Jag vill helst inte visa mig ute bland folk..

Jag försöker promenixa varje vardag..

Jag är sjukligt beroende av Pepsi max..

Jag ÄLSKAR jordgubbar..

Jag letar fortfarande efter MIN handväska..

Jag älskar att läsa böcker..

Jag älskar att ligga i ett varmt bad och läsa, men äger inget badkar..

Jag är självklart team Edward..

Jag har snart tittat på alla avsnitt av Andra Avenyn..

Jag trivs på mitt jobb nu, men längtar till semestern..

Jag har några få helt underbara vänner..

Jag saknar Lena-Marie, hon bor helt klart för långt bort..

Jag gillar inte alltid *denna någon*..

Det finns en som ofta gör mig illa, och sårar mig..

Det finns en som inte gör att jag mår bättre precis..

Det finns en som får mig att må sämre än sämst ibland..

Jag tänker ofta NEJ, men säger JA..

Jag har gett upp hoppet helt ang vissa saker..

Jag tycker inte om skrytiga personer..

Jag har mina nojjor, men jobbar på dem dagligen..

Jag hänger lätt upp mig på småsaker..

Jag har mycket inom mig som ingen vet..

Jag gråter ofta i min ensamhet..

Jag är jätterädd för att bli ensam..

//s

Alla dessa oväntade vänner som kommit till mig på ett eller annat sätt, har verkligen överrumplat mig. Och då självklart på ett bra sätt. Var och en av er får mig att börja tro på att ny vänskap finns att hitta och faktiskt oxå att tro på mig själv..

Och de fina vänner jag redan har kommer alltid att ha en varsin plats i mitt hjärta. Ni är inte allt för många som bor där, men jag släpper inte in vem som helst heller.
Jag är så tacksam över att få ha er i mitt liv.

Jag hoppas ni vet vilka ni är! Annars ska jag tala om det nästa gång jag ser er.

//s