Igår utmanade jag mig själv bigtime! Jag tränade i kortbyxor.. & tro nu inte att det var såna där som slutar vid knäna, nej då! Utan det var korta korta & tighta.. Japp det finns bildbevis (Här sitter en smiley som håller för ögonen)

Träningen går bättre & bättre nu.. Så kul & skönt att kroppen känns lite stark igen, även om vänstersidan har lite att jobba ikapp.. & framför allt är det så skönt att kroppen inte skriker längre.. 1 - 0 till mig! :)

Eller det skulle väl vara mitt bäcken, som diskuterar lite väl högt med min ena skinka. Men det känns ändå okej, & snart ska väl det oxå vara fixat. Jag jobbar på det i alla fall.

Jag har oxå fått ett nytt träningsprogram.. Eller vad säger man? Upplägg, pass, program?
Hur som helst så har jag nu två pass, som det är tänkt att jag ska hoppa emellan. & det är 4 pass/vecka som är planen. Det är ett markpass, Woho! & ett böjpass..

Att jag gillar att marka vet ni ju, & nu har jag kunnat öka 10kg igen. Så nu ligger jag på 70 x 6, så man kan ju säga att det är ett nygammalt PB :)
Målet är ju att ta 100kg igen, typ ganska snart.. Så jag hoppas det fortsätter att kännas så här bra..
I böj går det lite si & så där. Jag är inte alls nöjd, men samtidigt är det något jag inte gjort så mkt innan.. Igår var det just mitt böjpass på schemat, det kändes väl okej. & jag kunde öka med hela 5kg :) ha ha ha
Som sagt det går, men inte fort..

Men jag är nöjd med passet, som oxå innehöll latsdrag, stående rodd & en cirkel där biceps, axlar & ben får jobba lite..
Japp, nu är faktiskt armarna med på ett eget litet hörn. Trots att man inte tränar enbart armar ;)

Så jag får väl säga att det flyter på ganska bra i träningen nu.. & jag hoppas det får fortsätta i samma riktning.. & jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot framtiden (varför? Förklaring kommer)

Det största hindret jag har just nu är min kost. Jag har verkligen slappat till när vi kommer till maten. & det har tyvärr visat sig på vågen :(
Det är fortfarande drygt 3kg som envist håller sig fast. Att det ska vara så jäkla svårt.. Eller svårt? Det är väl bara att skärpa till sig så ska jag nog få dem att försvinna.. Det är i alla fall det jag har bestämt, de SKA bort!

I can fix this!

//s

Utmanar mig igen & bjuder på bildbeviset.. Inte en gång, utan sex gånger :)

Jag är ju bra knäpp.. Eller KoKo som Jimmy skulle ha sagt.. :)

Jag ser ju att jag ser helt annorlunda ut, även om det tog väldigt lång tid innan jag såg det andra kanske redan sett..
Men ändå känner jag mig större än störst just nu. Jag känner mig stor, blubbig & allmänt jättetjock. Allt för att vågen visar helt fel siffror nu..

När jag var som störst så var "dagens" vikt en vikt jag bara drömde om. & nu när jag är här är jag inte nöjd!! Varför!? Jag borde ju vara mer än nöjd, jag har lyckats med något jag trodde var mer eller mindre omöjligt.

Jag tror så här.. Jag hade en målvikt som jag VILLE nå & komma under. Sen blev det mer att jag var tvungen att komma under den. & skulle jag inte lyckas så skulle det vara ett misslyckande, ett stort misslyckande! & jag gjorde det! I april (tror jag) så var jag 0,5kg under den satta målvikten.
Det var här någonstans det spårade ur lite. Helt plötligt ville jag ner mer, några kilon till bara. Tänk att få säga att jag gått ner 20kg, eller ännu hellre mer! Det var ju bara några kilon till som skulle bort.. Såg ingenting som omöjligt!
I samma veva tränade jag oxå massor, för muskler ville jag oxå ha! Nu var det fokus muskler så fick kilona försvinna om dem ville (läs att de skulle försvinna) & tungt skulle jag lyfta.. & jag mådde så bra, jag mådde verkligen skitbra!

Sen kom bakslaget, The big bakslag! Min kropp gav upp, den mer eller mindre gick i strejk..
Började med ett revben som satte sig på tvären. Trodde först det var en muskel som spökade, men inget hjälpte. & jag verkligen prövade allt.. & så småningom gjorde hela ryggen ont från höft till skuldra. Så jag hamnade tillslut på Rygg & Ledkliniken där jag knådades & låstes upp efter konstens alla regler. Hela den resan kan ni läsa om i tidigare inlägg...

Detta i sin tur gjorde ju att träningen blev lidande. Ja jag tränade men jag kunde ju inte ta i, eller träna det jag ville.
Vissa dagar hade jag så ont att jag grät efter mina pass på the gym. För träna det skulle jag.. Jag var ju tvungen att lyckas.
Sen blev jag mer eller mindre tvingad till att vila, att vila på riktigt. Alla sa det till mig, men jag lyssnade inte..

Sen vid midsommar skulle jag ha semester tillsammans med familjen & då bestämde jag mig att det var dags för vila på riktigt.

Jag hade precis innan semestern fått ett nytt träningsupplägg så jag kunde hålla igång utan att kroppen skrek. Så det körde jag några veckor innan jag tog helt semester.. Kan väl säga att det var ben,ben & lite mage/rygg :)

Så efter jag haft min vila så började jag sakta men säkert med min träning igen. Började med de passen jag körde innan semestern, men har nu lagt om lite på egen hand. & jag kan både marka & böja nu utan problem :)
Men jag känner mig så vilsen, kommer till the gym & har inte riktigt koll på vad planen är. Jag behöver en långsiktig plan.
Jag har två små mål, & det är att vara tillbaka på mitt PB i mark & att få till lite fina muskler. Men säger inte när jag ska vara i mål, det får ta den tid det tar. Det viktigaste nu är att köra lugnt & försiktigt & lyssna på kroppen..

Men dit jag vill komma, när träningen blev knas blev oxå min vikt megaknas..
Drömmen att gå ner mer & kanske nå den där siffran 20 kändes så långt borta.. Jag skötte min mat & jag hade mina ätardagagar.. Men helt plötsligt funkade det inte.
Jag är ju en känsloätare, det började med kanske några godisar eller lite chips. För att på något sätt trösta mig själv. Detta ökade fort.. Japp jag kan vara ärlig att säga att snart var det inte längre bara "lite". Även om det verkligen inte var som förr var det inte så jag ville leva mitt liv..
Så nu sedan typ 2 veckor tillbaka har jag lagt megafocus på min mat. Ja jag äter gott & är kanske inte riktigt tillbaka där jag var när maten funkade som bäst.. Men jag går in helhjärtat & ska klara det igen..

MEN det händer nada på vågen.. Det gör mig så jätteledsen. Jag vill ju se resultat! Det är ca 2-4kg jag behöver gå ner för att åter vara under min målvikt..

Varför är det så jäkla svårt att lyckas nu!?

Det är när jag ser dagens siffror på vågen som jag tappar sugen totalt.. Det är då tankarna kommer, att jag en morgon vaknar & är lika stor jag var från början. Det är då jag ser magen som är för stor & degig.. Jag ser mitt gäddhäng som inte alls ska vara där.. Alla fel & brister lyser så jag blir bländad.
Det är då paniken kommer. Jag vill inte tillbaka till den gamla Sofi som mådde sämst! Det bara funkar inte!

Så vad gör jag nu?


Vill bara säga tack till er som stöttar & peppar & tack för all er hjälp! Ni är några få som betyder så otroligt mycket för mig. På ett eller annat sätt har ni visat att ni bryr er om & jag är evigt tacksam för att just ni kommit in i mitt liv..
Utan er skulle jag ha gått under för länge sen!

//s


Jag vill börja leva så där som jag vill igen!

Jag pratar & diskuterar gärna styrketräning med dem som vill.. Observera oxå att jag VET att jag inte är ett proffs & jag VET att jag har megamassor kvar att lära..

Men så fan heller att jag håller med denna person ifråga!!

Så här.. Vi står & pratar träning över lag, & självklart måste jag ju slå ett slag för styrketräningen.. Det är ju lixom det jag gör..
Kommer in på ämnet marklyft.. Det är ju ingen hemlighet & ni vet ju att det är det jag brinner mest för.. Får frågan vad jag tar i mark.. Säger att jag har 100kg i PB, som jag faktiskt har.. Vet ni vad han säger då!? Ja det är väl bra för en tjej..
Så fan heller!!
För det första jag är en tant ;) & för det andra 100kg är bra för en MÄNNISKA!!

Att jag är av det kvinnliga könet har absolut ingenting med mina prestationer att göra.. Eller med mina ickeprestationer att göra, hur man nu väljer att se på det..

Eller har jag fel?

//s

Här har jag nyss tagit mina 100kg & jag är galet nöjd & faktiskt stolt över mig själv!!

Jag hade inte väntat mig att vara så svajig hela jäkla tiden.. Vad är problemet lixom? Det är inte så här det ska va ju..
Ena stunden mår jag så galet bra för att hux flux sen haverera helt i förståndet..

Samtidigt som jag inte vill pracka på någon annan mina problem, så är det så skönt att få försöka förklara hur jag mår & känner just i detta nu.. Eller problem är det kanske inte direkt, det är väl mest känslor & tankar.
Känslor & tankar jag inte fixar att hålla i schack själv.. Så tack till dig som orkar lyssna på allt jag har inom mig..

Jag sätter så stora krav på själv & förväntningarna jag har är skyhöga. & när jag inte når/kommer dit så ser jag det bara som ett stort misslyckande.

Hur förklarar man ett misslyckande? & är jag så jäkla misslyckad som jag tycks tro? Just nu har jag så svårt att se motsatsen..

Jag har oxå tappat kompassen till kartan, så jag vet inte riktigt vart jag är på väg längre.. Jag hade en plan som jag skulle följa till uppsatta mål.. Men nu känns det som om målet förflyttar sig hela tiden & jag har lixom svårt att hänga med. Så planen ändras hela tiden & tillvaron känns inte alls så där lugn & harmonisk längre..

Jag känner mig orolig, rastlös & lixom i ofas. Det är som om hela kroppen gör allt för att INTE sammarbeta med min hjärna & mitt inre.. Känslor & tankar skenar iväg & sätter igång en karusell jag inte kan stanna så jag kan hoppa av..

Samtidigt som jag slåss med mitt inre så skriker jag på mig själv, självklart tyst så ingen hör..
Men det är lixom slut på daltandet nu.. Har jag lyckats ta mig här ifrån förut så kan jag fasen göra det igen..

Det är så mycket mer jag vill skriva, men det är så privat så jag avvaktar nog.. Det är så mycket som skulle bli lättare, om det bara kunde bli lite ändring på saker & ting.. Jag vet i alla fall att JAG skulle må bättre då!!

Jag vet att en dag så är jag inte kvar i den här skiten längre & då kommer jag må så galet bra igen..
Jag vill bara att den dagen ska komma NU!

Jag har inte tid med sånt här tjafs!

//s

Någonstans där inne tror jag på mig själv.. Jag är stark & jag ska fixa det!
Kärlek till mig..