Ser nu hur fel det ser ut angående psykbryt och tjejorna, syftar då på det förra inlägget..
Klart det inte är tjejorna som alltid ger mig psykbryt.. Men jag har haft svårt med att få vardagen att funka och har då brutit ihop. Och att få det att funka här hemma är extra viktigt för mig när tjejorna är hemma. Och det är inte alltid jag känner att jag klarar av det, och då blir det för mycket för mig om de skulle bråka eller trilskas på annat sätt oxå.. Och det är alltså det som inte händer nu, dvs jag känner att jag klarar av situationer som jag inte fixade förut..

Hoppas ni förstår hur jag menar.. Tjejorna är mitt allt och jag älskar dem mer än man kan göra..

//s

Ligger och tittar på The Rock och är sjukt sugen på godis! Jag vill ha choklad! Gärna mjölkchoklad med bubblor, den är sjukt smarrig. Eller varför inte bananglassen från jobbet, sjukt god den oxå.. Längtar till fredagsmyyyset :) Typ! Eller inte..

Nu mår jag lite bättre, men känner mig inte helt bra. Halsen gör galet ont :( Hoppas det är över tills imorgon,annars är det ju helt galet. I och för sig så är det väl inte så extremt egentligen, tjejorna har ju oxå varit sjuka. Men det känns som jag har varit hemma och sjuk i en evighet..

Det går lite för segt med mitt projekt oxå :( Det måste jag ta tag i oxå. Fasen jag som var på gång där ett tag. Är väl bara i en liten svacka just nu, när all energi som finns knappt räcker till att ta sig upp ur soffan. Och det utan att dö av yrsel och svett..
Men snart är jag igång, då lever det Birgerssonska huset farligt igen. Jag vet precis hur det ska bli, det ser jag redan framför mig :) Och jag vet ju hur bra det kändes efter det första jag gjorde. Och det håller i sig än. Så jag längtar!

Det har hänt något positivt i mitt liv oxå, helt otippat faktiskt!
Tjejorna har ju varit hemma en del nu, både som sjuka, mindre sjuka och friska.. Kan med stolthet berätta att INGA direkta psykbryt har förekommit från min sida. INGA tårar eller sammanbrott och allt vad det innebär. Klart jag har blivit lite irriterad och arg några gånger, men jag har räknat till 10 och löst det hela. Så stolt/nöjd över hur jag växt som människa, jag är helt klart påväg åt rätt håll nu.. Och det känns så bra.

Jag gör som både Annika och Jessika sagt till mig. Ett litet steg i taget, sakta som säkert! Okej kanske inte sagt med exakt dessa ord, men innebörden är typ den samma.
Tack underbara ni för att ni finns, och för att ni står ut med mig och mitt virrvarr.. <3

Nu blir det en Alvedon och sen sängen, så hoppas vi att sjukan lämnat oss i morgon..

//s

God natt min skatt..

Ligger i soffan och gör ingenting.. Två dagar i rad har jag nu vaknat med feber över 38*. Är oxå jättetrött och har huvudvärk.. Idag är tjejorna på dagis, så idag får jag vara sjuk, göra nada och tycka lite synd om mig själv. Önskar bara jag hade någon bra film att titta på.. Hur gör man det där man inte får? (Du vet ladda ner filmer =)) Eller är det någon som har några bra liggandes?

Får återkomma när jag mår lite bättre, nu hoppas jag alvedonen gör sitt..

//s

Till min far:

Jag uppskattar ditt ärliga svar.. Skulle gärna se att det blir en nystart för oss..

Jag är bara så rädd att bli sårad och sviken igen.. Det skulle jag inte orka. Jag kan ärligt säga att jag är villig att ge det ett försök. Men jag måste få veta att du går in helhjärtat för det då.. Det hänger inte bara på mig.

Frågan är bara vart börjar vi? Och hur?

Skulle oxå vilja att vi höll kontakten på ett annat sätt, det känns lite konstigt att jag ska behöva skriva till dig genom min blogg. Det är ju så många som kan läsa det då, dina kommentarer kan jag ju doch behålla föe mig själv om jag vill.. Jag ser ingen anledning över att alla ska kunna se vad vi skriver till varandra.

Kan oxå säga att jag skulle nog inte klara av att prata i telefon med dig än.. Jag känner att jag inte kan vara mig själv då..

Skickar en kram tillbaka och hoppas du vill ta emot den.. Kramen jag fick ligger i tryggt förvar och plockkas fram då och om jag behöver den fler gånger.. Kram

Nu måste jag se till att börja tänka lite mer positivt, detta går inte längre!

Sluta mesa, gör något åt det istället..

Du duger som du är, lyssna inte på dem som säger något annat..

Skärp dig!

Fick en del kommentarer på förra inlägget. Alltid kul att se någon annans syn på det hela.. Ska vara helt ärlig ang ett av dem..

 Detta skrivs till "han i småland"

Det  du skrev gjorde mig nästan ännu mer förvirrad.. Vad är det jag ska utredas för? Vad är det som jag inte vet? finns det något i "familjen" som jag borde veta om?

Då det har påpekats förr att jag inte skrivit om dig och dina kommentarer osv av just dig, gör jag det nu.. Hoppas det blir rätt nu.. Varför kan du inte kalla dig far eller morfar? Det är ju faktiskt det du är.. Eftersom du tog illa upp när jag skrev om dig som h*n, då jag inte ville hänga ut dig. Varför fortsätter du då själv? Jag ska hädan efter inte skriva om dig som h*n, utan skriva  som det är.. Du är min far! Men jag väljer oxå själv vad och om jag skriver om just dig.. Tyck vad du vill, men jag är bara ärlig. Jag hoppas du kan vara det tillbax och inte ta illa upp.

Ska vi kunna lösa det så får man både ge och ta, och det gäller oss båda..

Jag har börjat ett nytt projekt, det kommer bli så bra! Känner redan nu att jag mår bättre av det, och då har jag bara kommit en liten liten bit.. Denna gång ska det bli klart oxå, men det kommer få ta sin lilla tid. En bit i taget, en liten stund varje dag.. Sakta men säkert!

Kom till dagis med tre glada tjejor imorse, men kom sen hem med två mindre glada tjejor.. Dagis var stängt idag, det hade helt missats i familjen Birgerssons. Tur i oturen att jag är hemma och är sjuk, hur skulle vi annars ha löst det?

Har oxå tagit upp kampen mot sjukan som härjar här. Tyvärr var det ett elakt virus som bara ska väntas ut.. så det finns inte så värst mycket vi kan göra, bara lindra det som gör ont osv.. Var rädd för att det skulle ha varit halsfliuss. Och då Nellie börjat klaga på halsont så blev jag lite orolig, då det var så här det började innan hennes "prickar" och djävulska sjukan tog sin början.. Men nu håller vi alla tummar vi kan hitta, och hoppas det inte blir värre..

Nu ska jag fixa och trixa lite, sen blir det att lägga sig tidigt.. Jag behöver SOVA!

//s

Vart börjar man?

Jag mår faktiskt bättre än jag gjort på ett tag. Men så kommer dessa *fallarättneridetsvartahålet*dagarna. Eller det behöver inte vara dagar, det kan vara timmar eller till o med minuter.. Jag vet att alla har sina dagar, timmar eller minuter.. Men jag hatar mina och skulle gärna slippa dem helt, i alla fall ha färre av dem.

Får man verkligen tycka synd om sig själv? Får man be om hjälp? Får man liksom inte orka? Och då menar jag även om man satt sig i en situation själv. Eller är det bara att bita ihop och lösa det hela? Vad tycker folk om en när man inte klarar av sitt eget liv?

Får man känna sig misslyckad som människa, mamma och fru? Är jag svagare än någon annan bara för att jag inte mår så jättebra just nu? Eller varför ska man egentligen känna så? Om jag tar mod till mig och frågar om hjälp, måste väl det vara bättre än att jag bryter ihop i min ensamhet? Att jag i alla fall försöker ta tag i mitt liv och hitta tillbaka, måste väl betyda att jag vill vara en bättre människa, mamma och fru..

Jag tycker jag kämpar på ganska bra just nu.. Det är mycket jag vill lägga bakom mig och faktiskt bara glömma att det varit så. Det finns saker som inte ens är värda att ta upp för att sen försöka glömma bort. Det finns saker som har hänt och som påverkat mig till det bättre, och det finns saker som fått mig att börja tvivla på mig själv. Det jobbigaste är inte att försöka glömma det jag vill glömma, utan att inte få dåligt samvete för att jag vill glömma. Jag längtar efter den dagen då jag vaknar utan dåligt samvete, och det över hur jag försöker bearbeta allt.

Det finns saker som händer här och nu som oxå är på gott och ont. I alla fall enligt mig och mitt innre. Kom ihåg att det så som jag upplever saker och ting, som faktiskt räknas när det gäller mitt liv.. Något som kan upplevas som en skitsak för dig, kan betyda så mycket mer för mig. Bara för att du inte påverkas, så betyder inte det att det inte påverkar mig.. Jag tar väldigt lätt åt mig saker.. Och handlar det om mig, min familj eller mina vänner så gör det extra ont.. Jag jobbar på att inte vara så, men det är svårt.. Att ändra på sig själv sådär hipp happ är fasen inte lätt..

Jag måste hitta lugnet och tron på mig själv.. Det kan säkert upplevas som konstigt i mångas ögon.. Men bara för att jag inte har det skrivet i pannan så kan jag faktiskt må skitsämst vissa dagar.. Jag har kontakt med både läkare och kurator, så illa är det faktiskt.. Jag vill inte att folk dömmer mig.. Undrar de något eller tycker jag beter mig eller gör fel på något sätt, fråga så ska jag svara så ärligt jag kan.. Man att höra från andra vad någon har sagt eller tyckt om just mig, gör mig så ledsen..

Skulle detta vara jag för några år sedan så skulle allt vara så mycket lättare.. Då skulle nog inte ens detta inlägg skrivits idag.. Jag vill hitta tillbaka dit, och det snabbt.. Jag tittade på en massa bilder med tjejorna igår, jag vill se ut så igen dvs glad. Inte bara ett leende utan glad i ögon och i utstrålningen.. Jag undrar vart allt gick fel? Jag tror det är många småsaker som byggts på för att till slut kolappsa.. Innerst inne vet jag vad det sista var, det som fick mig att inte orka längre..

Här är en bild som är så som jag vill va och ha det.. Ser ni?  Lycka, bus och glädje   

Bilden är faktiskt tagen sommaren 2012..

Hit ska jag igen!

//s

Ps! Stavfel, hoppande text och rörighet bjuder jag på.. Ds!

Jupp, jag har varit sjuk. Jupp, tjejorna har varit sjuka. Och verkligen jupp, det har varit skitjobbigt.. Men NOPP, inga direkta psykbryt från min sida.. Det är ju jättebra, kanske att jag har hittat lite lugn inom mig. Och att jag lärt mig att inte stressa upp mig i onödan.. Klart jag kan ha blivit lite arg och trött på allt bus de passat på att ha göra.. Jimmy har fått hoppa in över telefonen en eller två gånger, och har även fått höra lite gnäll.. Men inga megasammanbrott eller tårar från min sida, och det är verkligen tummen upp..

Vi kan väl säga så här: Jag är påväg åt rätt håll, och det känns så bra!

//s

Min bästa vän just nu! I love <3

Nu sitter tre nyduschade tjejor i soffan.. 

*pust*

Jag pustar ut efter tre duschar, som resulterade i att jag blev blötare än dem tre som skulle duschas.. Så varför inte passa på att duscha själv oxå?

Hoppas jag kommer känna mig lite mindre död, än vad jag gjort de senaste dagarna.. Denna sjuka har inte alls varit rolig, länge sen jag var så dålig av en "vanlig" sjuka. Jobbigt oxå att alla tjejor varit sjuka, fast alla ar haft sitt liksom.. Själv har jag en mix av allt + att min röst typ försvunnit!

Cassi hostar som en tok och är trött, lite snor men ingen direkt feber.

Nellie har ont i örat, och feber. 

Ida är så snorig, hostar lite och feber som verkar komma och gå.

Hoppas det dröjer länge till nästa gång nu..

Nu ska vi värma oss lite, sen blir det en tur till affären.. Idag är det varma svampmackor beställt till lunch, och jag är inte sen att hänga på.. Mums!

Sen har vi ett Brev/paket att göra klart oxå. Så det kan skickas iväg under helgen.. Spännande!

Så det är väl bara att sätta fart..

//s