När jag började min resa, & när jag började sätta mig själv så där lite först..
Så var mitt mål att siffrorna på vågen skulle ticka nedåt. Jag blev som besatt & tog minsta lilla hg åt fel håll, eller om dem var för få som världens nederlag & misslyckande..
Alla kalorier räknades slaviskt & allt vägdes & lades in i appen. Inget fick lämnas åt slumpen. Även mina ätardagar räknades & knappades in, fast jag visste vilken ångest jag skulle få när jag såg det sen.

När jag sen blev mer & mer av en lyftande tant så blev det kilon på stången jag jagade.
Jag blev aldrig nöjd eller glad.. PB efter PB sattes men jag blev som sagt aldrig nöjd & glädjen höll i sig max 10 minuter. Sen var det nya siffror som skulle jagas..

Jag hade två stora mål när jag började för typ 3-ish år sedan.. Att nå min målvikt som sattes upp, jag skulle ner till 75kg från 93kg. & sen att ta 100kg i marklyft..
Jag fixade båda!

Men var jag lyckligare för det!? Helt ärligt svar nu då! Nej..
Jag jämförde mig fortfarande alltid med allt & alla, jag såg aldrig vad jag själv åstadkommit & faktiskt klarade av. Utan jag såg bara det jag inte lyckats med eller dem mål som fortfarande var mil bort..

Det som höll igång mig var behovet av att visa alla ”tvivlare” att jag fasen var lite bäst eller i alla fall lite bra.. & kanske att få höra det oxå..

Lång historia kort, jag gick sönder ordentligt både en, två & tre gånger.. pga att jag inte lyssnade på kroppen & jag var beredd att ge upp, men har oxå kommit tillbaka lika många gånger..
& på något sätt blev det här oxå min räddning.. Det var nu ”sista gången” någonstans som det vände & mitt tänk blev så mycket annorlunda..

Idag skulle jag nog säga att jag tränar för MIN skull & inte för att visa alla andra att jag kan.. Jag vill visa MIG vad JAG kan & faktiskt klarar av..
Nu har jag valt bort att se allt i siffror.. Vet faktiskt inte i skrivandets stund vad jag själv väger ens.. Även om jag vet att det är mer än 75kg..
Idag skulle jag nästan kunna säga att jag skiter i siffrorna på vågen bara jag gillar min spegelbild & för varje dag som går så gillar jag den mer & mer.. För nu jagas det muskler & konturer istället för siffror..

Vikterna på stång, hantlar & maskiner har jag koll på. Men bara för att jag vill ha lite koll på vad jag gjorde förra passet & så..
& jag ska inte ljuga! Lite kul är det faktiskt att kunna skriva ner vikter, rep & set i träningsdagboken.
Jag älskar känslan av att känna mig stark, både på the gym & på pappret..

Det långsiktiga målet jag har nu är att ta mig dit, tillbaka dit där jag vill vara igen.. MEN på ett lite annat sätt..

& jag vet att jag kan!

//s

En kropp som börjar bli lite som jag vill..

 

Lena

8 november 2017 17:18

Vill bara skriva fan va du är bra på alla sätt och vis. Det har du alltid vart i mina ögon oavsett kg el spegelbild. Älskar dig till månen och tbx ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...