Det jag gör, gör jag för att jag vill det! & Inte för att jag måste.. Men vad är det jag gör egentligen? Jag skulle säga att jag lever, & jag lever ett liv i färg nu..

Det är ingen som tvingar mig att gå till the gym eller till the minigym, japp nu har jag två gymkort :) Skulle jag inte träna, så saknar jag det & jag blir galet rastlös. & tro mig då funkar inte jag som mamma, fru eller människa.. Ja ni vet ju..

& det är absolut ingen som tvingar mig att hålla koll på vad jag äter.. Jag saknar ingenting. För vet ni, jag äter allt, när jag vill & hur ofta jag vill.. Sen väljer jag kanske att avstå från vissa saker ibland eller äta på ett visst sätt, för att det får mig att må så mycket bättre.. Men visst, jag äter både godis & limpsmörgåsar ibland. & varför skulle jag inte kunna äta det?

Men jag ska vara ärlig.. När jag hade gett upp totalt & när jag inte hade något annat alternativ.. Då blev jag just tvingad att gå till the gym & räkna minsta lilla kalori.. Men det viktiga här är att det var jag själv som tvingade mig att göra det..

Jag nästan hatade att ta steget in på the gym i början. Känslan att kliva in där & skämmas för hur jag såg ut, den känslan hatade jag.. & jag gick ju dessutom bara på grupppass, & där hade vi ju dessa gigantiska speglar. Är det någonstans man inte kunde gömma sig, så är det ju i detta rum. Vart du än tittade så var du där! & inget gick ju att undvika att se.

Sen hittade jag till styrketräningen, & jag hade hittat min grej.. Sakta men säkert försvann ångesten över att kliva in på the gym. Jag hade stödet & tryggheten i att ha skaffat en PT. Som för övrigt måste ha varit ett av mina bästa beslut jag tagit, & det på väldigt länge. Men det där vet ni redan..!
Sen var det bara att våga ta sig ner i källaren själv & ta lite plats som var problemet. & måste väl kunna säga att nu har jag inga problem med att faktiskt låta mig ta plats.. & jag har insett att jag har lika stor rätt att vara där, som vem som helst faktiskt..
Dessutom vill jag inget hellre än att se mig själv i spegeln, från alla vinklar som går nu :) ha ha ha

Samma sak med maten, först var det jättejobbigt. Att utesluta saker, framförallt socker av olika slag var ett riktigt helvete. & jag fick åter verkligen tvinga mig till att inte falla för det enorma sug jag hade..
Ja jag hade bakslag & jag har det fortfarande. Skillnaden nu är att jag inte faller lika djupt & jag tar mig dessutom upp mycket fortare..
& nu är det nästan motsatt effekt.. Förut mådde jag dåligt pga sv saknaden av socker, nu blir jag typ sjuk om jag äter för mycket socker.. Att vakna & känna sig bakfull är inte värt den stora godispåsen jag kanske åt kvällen innan.. För att inte nämna känslan av att känna sig som en blåsfisk, bara för att man åt den där baguetten..

Många tycker säkert att jag överdriver med maten, & ja det kanske jag gör. Eller nej, det gör jag inte! För mig är det lixom inget hinder eller problem.. Det har blivit ett sätt att tänka & det går på ren rutin nu.

Som sagt, ingen tvingar mig. Det finns inget jag måste göra. Jag gör det för att jag vill, & det var JAG som tvingade mig själv till en början. Det var för att faktiskt komma hit, hit där jag är idag..
Det kommer säkert komma fler såna där dagar. Då jag själv måste övertala eller tvinga mig till att göra saker som jag tycker är sjukt jobbiga eller tråkiga..

Men det viktigaste är fortfarande att ingen annan än jag själv har rätt att tvinga mig till något! Eller säga vad jag måste göra..

//s


This is me, the happy me..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...