Det jag gör, gör jag för att jag vill det! & Inte för att jag måste.. Men vad är det jag gör egentligen? Jag skulle säga att jag lever, & jag lever ett liv i färg nu..

Det är ingen som tvingar mig att gå till the gym eller till the minigym, japp nu har jag två gymkort :) Skulle jag inte träna, så saknar jag det & jag blir galet rastlös. & tro mig då funkar inte jag som mamma, fru eller människa.. Ja ni vet ju..

& det är absolut ingen som tvingar mig att hålla koll på vad jag äter.. Jag saknar ingenting. För vet ni, jag äter allt, när jag vill & hur ofta jag vill.. Sen väljer jag kanske att avstå från vissa saker ibland eller äta på ett visst sätt, för att det får mig att må så mycket bättre.. Men visst, jag äter både godis & limpsmörgåsar ibland. & varför skulle jag inte kunna äta det?

Men jag ska vara ärlig.. När jag hade gett upp totalt & när jag inte hade något annat alternativ.. Då blev jag just tvingad att gå till the gym & räkna minsta lilla kalori.. Men det viktiga här är att det var jag själv som tvingade mig att göra det..

Jag nästan hatade att ta steget in på the gym i början. Känslan att kliva in där & skämmas för hur jag såg ut, den känslan hatade jag.. & jag gick ju dessutom bara på grupppass, & där hade vi ju dessa gigantiska speglar. Är det någonstans man inte kunde gömma sig, så är det ju i detta rum. Vart du än tittade så var du där! & inget gick ju att undvika att se.

Sen hittade jag till styrketräningen, & jag hade hittat min grej.. Sakta men säkert försvann ångesten över att kliva in på the gym. Jag hade stödet & tryggheten i att ha skaffat en PT. Som för övrigt måste ha varit ett av mina bästa beslut jag tagit, & det på väldigt länge. Men det där vet ni redan..!
Sen var det bara att våga ta sig ner i källaren själv & ta lite plats som var problemet. & måste väl kunna säga att nu har jag inga problem med att faktiskt låta mig ta plats.. & jag har insett att jag har lika stor rätt att vara där, som vem som helst faktiskt..
Dessutom vill jag inget hellre än att se mig själv i spegeln, från alla vinklar som går nu :) ha ha ha

Samma sak med maten, först var det jättejobbigt. Att utesluta saker, framförallt socker av olika slag var ett riktigt helvete. & jag fick åter verkligen tvinga mig till att inte falla för det enorma sug jag hade..
Ja jag hade bakslag & jag har det fortfarande. Skillnaden nu är att jag inte faller lika djupt & jag tar mig dessutom upp mycket fortare..
& nu är det nästan motsatt effekt.. Förut mådde jag dåligt pga sv saknaden av socker, nu blir jag typ sjuk om jag äter för mycket socker.. Att vakna & känna sig bakfull är inte värt den stora godispåsen jag kanske åt kvällen innan.. För att inte nämna känslan av att känna sig som en blåsfisk, bara för att man åt den där baguetten..

Många tycker säkert att jag överdriver med maten, & ja det kanske jag gör. Eller nej, det gör jag inte! För mig är det lixom inget hinder eller problem.. Det har blivit ett sätt att tänka & det går på ren rutin nu.

Som sagt, ingen tvingar mig. Det finns inget jag måste göra. Jag gör det för att jag vill, & det var JAG som tvingade mig själv till en början. Det var för att faktiskt komma hit, hit där jag är idag..
Det kommer säkert komma fler såna där dagar. Då jag själv måste övertala eller tvinga mig till att göra saker som jag tycker är sjukt jobbiga eller tråkiga..

Men det viktigaste är fortfarande att ingen annan än jag själv har rätt att tvinga mig till något! Eller säga vad jag måste göra..

//s


This is me, the happy me..

Jag önskar att jag kunde se på min nakna spegelbild & faktiskt känna mig fin.. Eller att jag kan få vara på ett sprudlande humör med ett leende på läpparna mest hela tiden..
Jag hoppas den dagen kommer, den dagen då jag älskar mig själv. Eller i alla fall gillar mig själv lite mer..

Jag är så jäkla negativ, kan jag sluta med det!? Typ nu, tack!
Det är inte så att jag är direkt ledsen över att vara jag.. Jag tror bara att jag skulle kunna vara en så mycket bättre jag, om jag bara lät mig vara det..

Även om jag själv ser förändringen jag gjort. För något har ju faktiskt hänt, både till det yttre & det inre, det går ju inte att förneka.. Men jag är inte nöjd än. Blir jag någonsin det!?
Grejen är bara att jag måste sluta jämföra mig med allt & alla.. Den enda jag borde jämföra mig med är mig själv..

Jag måste oxå sluta vara så fixerad vid alla siffror. Vare sig det är vikten på skivstången, siffrorna på vågen eller vad min mat väger & "kostar"
Siffrorna ger mig sån ångest!

Vågen borde jag kasta ut, eller skulle ha gjort det för länge sen. Jag borde ju nöja mig med att se kläderna bli förstora eller inte passa på andra sätt istället..
Nu har jag sagt att bara jag inte växer ur mina nya jeans så är jag nöjd :)

Ja maten väger jag igen.. Jag måste få koll på att jag äter tillräckligt. Ja du läste rätt, jag har jättesvårt att äta tillräckligt mycket. Förut låg jag på ett stort kaloriunderskott, men då var ju det största fokuset på att tappa i vikt.
Nu ligger jag fortfarande på ett underskott, men jag äter mer för att orka & för att lättare nå dit jag vill på the gym.. & för att förhoppningsvis kunna bygga lite mer muskler i framtiden :)

Vad ska jag egentligen skriva ang vikterna på the gym.. Jag har många många gånger gått från the gym med mer irriterad känsla nu sista tiden, än med det glädjerus jag vill ha..
Det har känts så jäkla tungt, segt & jag har känt mig så orkeslös..
Lösningen har blivit att backa.. Jag har plockat av vikter för att öka set & rep istället.. För att på så sätt komma vidare & sen kunna maxa ordentligt om några veckor eller kanske till & med månader..

Hur som helst antar jag att jag inte kan vara någon annan än mig själv.. Det är bara jag själv som måste förstå att det faktiskt räcker så.. Jag behöver faktiskt inte ändra på mig, bara för att göra någon annan nöjd..

Jag är jag..

//s

Känslan jag har i kroppen nu har jag saknat, & jag älskar den.
Ni vet när man känner sig så där "nytränad" dygnet runt. Jag har inte träningsvärk men jag känner muskler jag knappt visste fanns..
Jag går till the gym för att andas, det är där jag kan sluta tänka & bara lyfta & ta i.. Känslan när man lyfter tungt eller när musklerna skriker lite efter hjälp, den känslan hittar jag ingen annanstans...

Det var länge sen jag hade så här "oont"
Höften känns bra, inga låsningar i ryggen & axeln känns så mkt bättre..
Eller jag har lite känningar i ryggen, på höger sida för omväxlingens skull. Men det är inget allvarligt, en muskel som är lite trött skulle jag tro & det är ingenting mot den smärta jag haft innan.. & så länge det inte blir värre eller känns knas så kör jag på. Det är i alla fall inget som hindrar mig i min träningen.. & dessutom att ha lite ont, det hör tydligen till när man lyfter tungt & kör styrkelyft.. Det är i alla fall något jag hört någon säga.. :)

Men nu ljuger jag faktiskt lite.. Jag kör ju inte styrkelyft på riktigt. Egentligen är det ju bara marklyft jag gör just nu :) ha ha ha

Marken går dessutom lite sisådär.. Jag har ingen ork, eller jag har men inte min kropp.. Den har gett upp lite..
Jag har varit uppe & nosat på mitt PB igen & då kändes det så bra. Så första målet jag hade på min 2017-lista bockade jag av redan i december -16 :)
Men efter det, så är det som luften & styrkan försvann.. Så nu har jag fått backa & tänka om, för att jobba mig uppåt ytterligare en gång..

Ja, jag ser det som ett jättemisslyckande, & jag är så ledsen över det. Mark är ju min grej & det ska ju bara funka!
Jag är oxå ledsen över att jag inte är där jag vill vara & jag känner mig lite värdelös..

Tanken är oxå att jag ska lägga in böjen igen.. Den har ju fått ligga på hyllan efter "olyckan" med Krut, då jag bla fick en sträckning i ena knät..
Men gud så fort man tappar typ allt.. Mina knän har ett eget liv & all den lilla teknik jag hade jobbat ihop, den försvann på vägen någonstans.. Böjen har väl oxå alltid varit det jag bråkats mest med. Jag menar ner kommer jag ju alltid men sen ska man upp med skiten oxå! Här pratar vi inga direkta vikter & har aldrig gjort heller.. & så får det väl vara.. Jag vill bara få det att funka..

& som alla nog vet vid det här laget, så HATAR jag verkligen att känna mig så jäkla ostark.. Men det är väl bara att bita ihop & börja om.. Så får vi se vart jag hamnar den här gången.

Får väl säga att mina nya ledord är nu..
Backa, Öka & se framåt!

Jag fick ihop mina 4 träningspass den här veckan i alla fall, så tummen upp på den.. :)

//s


Sådär glad som jag hoppas jag ser ut, så glad vill jag bli.. Jag vill komma tillbaka nu..

Dags att väcka bloggen till liv igen tycker jag.. Om inte för någon annans skull så för min egen..
Förvarnar redan nu att det kommer bli mkt träning, kost & selfies.. Så gillar ni inte att läsa om mina tankar kring det eller se mig på bild, så behöver ni inte titta in här.. Men jag blir ju självklart jätteglad om ni gör det, & om ni vill stötta mig på vägen..

Jag kommer inte ha några nyårslöften i år.. Istället fortsätter jag framåt, mot mina mål som jag satt upp för 2017.. & det är några stycken :)
När & om jag når dem är egentligen mindre viktigt.. Det viktigaste är att jag har viljan att försöka nå dit, & den har jag!

//s