Jag vill inte skriva att det äntligen går åt rätt håll. För så fort jag tänker den tanken så går det åt helvete med allt..

Men känslan jag har nu känns bättre än vad den gjort på ett tag.. Ni som kunnat läsa mellan alla rader, eller ni som bara sett, kan inte ha missat att jag inte mått så jättebra.. Men som sagt, trots att jag inte säger det så mår jag mycket bättre nu..

Pratar inte bara träningsmässigt, även om träningen tar väldigt stor plats i mitt liv.. & för att försöka komma tillbaka dit, dit jag vill.. Både i träningen & i mig själv, så måste det få vara så.. För att JAG vill det!! & för att JAG behöver det..
Tiden jag ger mig själv på the gym, gör att jag orkar med allt i vardagen både bättre & lättare..

Låter det knäppt?

Jag fick ventilera mig lite här om dagen oxå & bara att få ur sig en del saker hjälper så enormt.. Bara det att jag försökte sätta ord på vad det var/är som tynger mig, gör ju att jag ser själv vad "felet" är.. & då kan jag utgå ifrån det..

Ska vi prata lite träning så har jag en axel som varken blir bättre eller sämre.. Så nu håller jag på att sätta igång den här kroppen igen. Jag har fått anpassa mitt upplägg lite, & jag tror jag har fått till det ganska bra. Helt ärligt är det inte alls så stor skillnad mot det förra. :) Det är lite vikter som ändrats & några övningar som jag plockat bort för tillfället.. Jag är glad att marken funkar utan smärta i alla fall.. Att kunna marka gör mig glad, det är en så härlig känsla att känna sig så stark. Det är ju oxå här jag har mitt stora mål att nå.. Jag bara ska dit, även om det tar tid :)
Det ända som strular nu är mitt ena knä, så för tillfället får jag välja bort böjen.

Nästa vecka ska även min axel förhoppningsvis "fixas" oxå.. Håller alla tummar jag kan hitta på att detta kommer hjälpa nu.


//s

Denna mössa skriker Sofi.. VILL HA!! :)

Har nog gått igenom varenda känsla man kan ha vid det här laget.. Arg, förbannad, ilsken, glad , lycklig, förtvivlad & nu ledsen. & här stannade jag tydligen, & jag kommer inte ur det..
Jag är helt ärligt beredd på att ge upp nu..!

Först var jag så himla glad över att äntligen kunna träna som jag ville igen. & jag kände mig starkare än någonsin & dessutom satte jag nytt PB i mark. Jag hade en plan & jag kunde äntligen se framåt.
Sen vändes allt upp & ner på en jäkla promenad med Krut..
Jag var så galet arg & less på att kroppen inte ville, & på att den bara gav upp igen..

Nu är jag bara ledsen, så där på riktigt jäkla ledsen..

Egentligen skiter jag i själva träningen, eller nej det gör jag väl inte.. Men det som jag saknar är mig själv & den känsla som träningen gav mig. Dvs när allt funkade som det var tänkt. Jag älskar tydligen att känna mig stark & om/när jag ser en liten muskel komma fram kan jag inte sluta titta på den.. Så stört! Ha ha ha :)
& att jag äntligen hade hittat något som var mitt egna lixom.. Jag var både glad & lycklig med ett lugn inombords, ett lugn som jag inte känt på så länge.

Nu är jag bara tom & nästan rädd för att gå till the gym.. Jag känner mig så misslyckad & jag skäms på något sätt..

Nu vill jag bara hitta tillbaka dit där jag var..
Men hur?

//s

Ps! Kan ha skrivit detta förut.. Ds!