Just nu är det verkligen ingen bra period i mitt liv. Gråten är skrämmande nära och jag är nästan rädd för mina egna tankar och känslor.. Jag vill inte.. Jag vill inte..

Känner att viljan inte riktigt finns där, viljan att kravla mig upp ur det svarta hålet. Eller vart jag nu har hamnat.

Har ni någonsin känt er bortglömda och liksom lite osynliga? Fast samtidigt har ni en massa krav på er, krav att få till allt så det passar alla andra. Inget du gör gör du för dig själv, du gör det bara för att andra nästan kräver det.
Du kopplar på din glada face, om nu någon skulle se dig. Sen kör du bara, för du är så fruktansvärt rädd att göra alla besvikna.. Att du sårar dig själv struntar du i. För du spelar ingen viktig roll i det hela, du är inte värd det..

Jag känner mig bara helt fel. Bortglömd, osynlig, otillräcklig och misslyckad. Finns en hel uppsjö av ord som skulle passa in här.. Och dessutom är inget jag gör bra nog..

Blir äcklad när jag ser mig själv och nästan förtvivlad när jag kommer på mig själv, att inte kunna göra saker så som jag gjort dem förr. Jag blir arg och ledsen när kläderna inte passar och framhäver det jag vill dölja ännu mer. Och allt detta pga min nuvarande vikt..
Men jag försöker med hela mitt hjärta att göra något åt det nu.. Promenader varje dag och kosten har ändrats.. Men det är fasen svårt. Om jag bara kan få lyckas med en grej, väljer jag helt klart detta! Dvs få bort några kilon och kanske (förhoppningsvis) börja tycka om mig själv, i alla fall lite igen.


Livet känns hopplöst, och jag kan inget göra!
Väntar på att någon ska komma och rädda mig. Ta mig i sin famn, klappa mig på kinden, torka mina tårar och säga att allt blir bra nu. Jag ska ta hand om dig..
Risken finns dock att jag försöker dra mig undan, fast jag inte vill. Är så rädd att bli sårad och lämnad. Bättre att då inte släppa in någon. För då kan man inte förlora någon eller något..

Skulle så gärna vilja berätta sanningen (hela sanningen) för J, men jag vågar inte. Tänk om han lämnar mig.. Vad gör jag då? Han är mitt allt och den jag verkligen vill dela allt med. Men samtidigt vill jag inte tynga ner honom med mina problem. Han ska inte behöva lida för min skull. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på allt som han får stå ut med. Och allt pga mig..

Kanske skulle han och alla andra ha det bättre utan mig i sina liv.. ?

Fan liksom :(

//s

Söndag igen.. Vad ska man börja med, för att sen misslyckas med denna måndag då?
Fortsätter väl min kamp mot läsk och godis. Och att försöka äta bra mat.. Just nu går det lite si så där, om jag nu ska vara helt ärlig :(

Sen måste jag ju skriva att det ska rensas oxå, det är ju grovsopor i veckan som kommer. Ha ha ha!
För det går ju inte att ändra den rutin man har dessa veckor :)

För det är faktiskt sant, ju mer jag/vi får fixat och ordnat här hemma desto bättre mår jag.. Jag är jättenöjd över vårat vardagsrum, det tror jag alla vet vid det här laget. Börjar få ordning på resten oxå, det börjar bli vårt hem.. Det är bara detta med piffet, färger och sånt. Det blir inte riktigt så jag vill ha det. Det är små saker som stör det hela stora. Jag har liksom en bild i huvudet, fast samtidigt vet jag inte riktigt hur det ska se ut. Knas! Men någon gång ska man väl få till det :)

Jag fortsätter mitt fix & trix, och samtidigt känna känslan att må bättre. I like!

Nästa STORA grej är köksstolar! Eller köket i säg. vi ska INTE bygga nytt, det finns det inga pengar till tyvärr. Men det ska piffas till lite, lite nytt färgtema, blommor, dukar osv. Lite fix & trix :) Och just nu är vi verkligen i stort behov av nya stolar. Hoppas jag kan hitta några begagnade som jag fastnar för.
Så vet du någon som har, eller om du har! Så söker vi efter 4 (fast gärna 6) stolar. Färg har mindre betydelse, men det ska vara likadana :) och gärna till ett bra pris.

*****

Nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Jag är dunderförkyld och huvudet känns som det är fullt med bomull. Halsen gör ont och jag har börjat hosta..
Dessutom har jag gjort en riktig snygg vurpa idag, så min höger arm gör sjukt ont :( Trampade snett på grusvägen uppe på jaktmarken, och jag slog i marken riktigt ordentligt. Jag tog tyvärr emot mig med höft och armbåge. Fick ta bort en sten som satt fast i armbågen, kändes sjukt skumt. Med utgång från armbågen gör mer eller mindre hela armen ont, från underarm till axel :( Vi får väl se hur rörlig (eller ska man säga orörlig) jag är imorgon..

Jimmy är i skogen, han ska se om någon gris vill flytta hem till våran frys..
Så jag har tvn för mig själv, självklart ska det bara vara skit på alla kanaler då :( Och inget 3kr har jag heller, än så länge har Skilda Världar inte imponerat på mig. Konstigt, jag Om tyckte det var så bra när det gick på tv.

Nu blir det lite sidhänvisning, innan kudden ska få sällskap..

//s

***

Sitter i min ensamhet och funderar, på dåtiden, nutiden och framtiden. Vart gick det så fel? Eller har det verkligen gått så fel som jag tror? Eller är det detta som är livet, så som det ska vara menar jag? Har jag lurat mig själv och alla andra hela den här tiden?

Fast samtidigt känner något inom mig, det är som en gnagande parasit. En parasit som växer och krymper om vart annat. Nu är det några dagar som den har mumsat riktigt ordenligt. Men jag kan inte förstå varför.. Hoppas detta lilla monster tänker ta tag i sitt liv som jag nu, det är dags att gå ner de där kilona och krympa..

Jag undrar när allt ska vända för mig.. Om det nu är något som behöver vändas. Fasen vad förvirrande allt är! Huvudet är fullt med tankar, både bra, dåliga och allt vad dem är.. Önskar att jag hade kunnat trycka på pausknappen, spola förbi eller kort och gott stänga av.

Kan ingen bara ge mig ett enkelt och rakt svar. När, var, vad och hur?

//s

***

Vågar jag skriva det jag tänker, känner och tycker just här och nu..

Det tror jag inte!

Men jag kan ju skriva lite av det, kanske..

Jag är så trött på att alltid hamna i kläm på ett eller annat sätt.. Jag finns liksom oxå! Jag har tankar och känslor, precis lika mycket som någon annan. Men är det någon som hör vad jag säger? ja, några (tack för att ni finns) men inte några av de som jag vill ska höra hör. Öronen verkar helt stängda, är jag mindre viktig? Känner mig sviken och bortglömd av livet..

Tackar högre makter för att jag har Jimmy och mina tjejor.

Skulle jag inte ha tjejorna som driver mig till vansinne, vet jag inte vart jag skulle vara nu.

Och att Jimmy står ut med mig är ett under..

   Älskar er   

Jag försöker än en gång ta tag i mitt liv och min vardag. Tjatar jag? Ja kanske det, men det struntar jag faktiskt i.. Och helt ärligt så går det ganska bra, även om det bara är dag två. Tar en tag i taget och struntar i bakslagen som ev dyker upp. Följer ingen diet, det funkar inte alls på mig. Men jag tänker på vad jag äter, men framför allt så försöker jag äta mat. Jag har noll matlust men den borde ju komma tillbax. Frukost, lunch och middag är målet varje dag. sen någon frukt eller grönsak där imellan. Pepsi max är oxå förbjudet, japp jag menar förbjudet..

En dag i taget, ett steg åt gången..

//s

***

Det var en stor sten som försvann från magen idag.. Idag levde allt i garderoben farligt, ja jag vet att jag tjatat om dessa rensningar av min garderob förut.. Men idag så åkte allt ut, och det som åkte in igen var bara kläder som jag kunde ha och verkligen använder. Okej, jag sparade två typ nya jeans som är lite lite för små. Och för att inte kunna ångra mig ska kläderna ut ur detta hus och INTE ligga i källaren.. Annika fick komma ner och kolla om det var något hon ville ha, så lite försvann hem till henne.. Resten kanske någon annan vill kolla igenom?

Jag har lovat mig själv att är det något jag behöver framöver (när jag förhoppningsvis gått ner mina kilon oxå) så ska jag unna mig nytt. Och då oxå köpa det jag verkligen vill ha OCH kan ha.

Idag är det oxå sista dagen med Pepsi Max i mitt liv, i alla fall för ett tag framöver.. Jag kommer aldrig kunna hålla mig till lite läsk då och då.. Jag MÅSTE nog sluta helt, annars kommer det aldrig att funka. Som vanligt så här på en söndagskväll laddar man för att sätta fart på måndagen..

***

Imorgon börjar jag jobba igen oxå. På tiden nu tycker jag, efter fyra veckor semester och en vecka VAB. Ska bli skönt att försöka få till en vardag med rutiner igen.. Det värsta är bara att Ida hostar och hade feber nu ikväll =( Håller tummarna om att hon bara var varm efter allt spring precis innan vi tog tempen. Vi får helt enkelt se imorgon..

Nu lite 3kr, sen sova..

//s