Jag har vaknat till liv.. Äntligen!
Men jag kan ge det max två dagar till, sen är jag frisk vare sig kroppen vill det eller inte..

Varför blir jag alltid sjuk sjuk när träningen typ går som bäst? Jag kände mig så stark ju. Kunde lägga på vikt i bänk, marken kändes så bra.. & allt bara flöt på.. Om man bortser från axlpress då, där jag tycker att jag fastnat lite..

Jag till & med klarade en armhävning på tå.. Jag f**king gjorde det! Jag som hade gett upp lite när vi kom till just den. Godkänt av Linus fick den oxå :)
Så nu jobbar jag på att klara två inom en ganska snar framtid.. Mål & fokus är ett måste. Annars funkar inte jag..

Men.. Detta jäkla men... Hate it!

MEN i fredags så kände jag mig inte riktigt hundra i kroppen.. Var lite trött & tung i huvudet. Men har man inte feber eller ont i halsen så kan man ju träna, har jag fått lära mig på äldre dar :) Så då tränade jag.. Antingen så blir man ju sjuk sjuk eller så händer typ ingenting.. Hade ju ett PT-pass inbokat, & det vill man ju helst inte missa..
& OMG så sjuk jag blev.. Redan typ under passet kände jag hur trött jag blev. Men jag tyckte jag kämpade på bra ändå, med både armhävningar, axlpress, bänkpress & chinshäng :) ha ha ha

Men så fort jag kom hem så bara dog jag.. Fick hög feber, ont i halsen & i stort sätt hela kroppen sa upp sig.. Det var jobbigt att bara öppna ögonen eller att tom andas.. Fast det jobbigaste var nog öronen, eller rättare sagt bruset i dem.. Så fort det blev för tyst runt omkring mig, så höll det på att driva mig till vansinne.. Samtidigt hade jag sån huvudvärk att minsta lilla ljud som var för högt fick det att sprängas..
Så det jag kunde göra var att ligga & blunda. & försöka andas så lite som möjlig, med Viktors & Faraos podcast på låg volym i öronen..

Men idag så har jag alltså kunnat röra mig & har faktiskt tagit en promenad runt kvarteret, men jisses så jag svettades. Rösten är inte riktigt tillbaka helt än, & jag har fortfarande en huvudvärk som ligger där & irriterar..

Men som sagt, två dagar till kan jag vara sjuk.. Sen ska jag tillbaka till the gym. Har ju fått nya program som ligger & väntar på mig oxå, in the Låda lixom.. Även om det var en PT som sa att det inte var så jätteskojiga program, men lite nytt är väl alltid kul kan jag tycka.. Om inte annat är det en ny grund jag kan utgå ifrån. & jag fick typ godkänt att ändra lite, om jag nu vill det. Men jag kan ju börja med att se vad han har hittat på den här gången, innan jag säger något :)

Men varför kunde jag inte ha fått dem på mailen?? Fast det är sant, det visade sig vara lite svårt en gång. Så jag antar att PTn i fråga inte vågar pröva igen.. Fast jag vet att han skulle klara det! :) ha ha ha

Men hur som helst, nu har jag ju något att se fram emot, & så får jag ju inviga the Låda oxå :)

Nu blir det nog lite film, & till det en kopp brusande Treo..

//s

Har ni någonsin gjort något ni aldrig trodde nu skulle våga?
Jag gjorde det idag.. Efter många funderingar & tankar framåt & tillbaka så bara gjorde jag det! Men jag är inte rädd för att det ska vara farligt eller att jag ska skada mig på något sätt.. Jag är rädd, galet rädd för svaret & hur jag kommer att reagera.
Men hade jag inte gjort det så hade jag inte kunna släppa det heller. Så någonstans vet jag att det kommer bli till det bästa, för alla den här gången. Nu finns det en chans att de faktiskt löser sig eller så tar det bara slut..

Jag är så mycket starkare idag, än vad jag varit. Jag mår så mycket bättre & jag har en helt annan tro på mig själv.
Jag har en bra grund att stå på & jag har min familj & mina vänner bakom mig.. Jag känner mig stark på så många olika sätt..

Så är det någon gång rätt att försöka så är det nu.. Men visst, det skrämmer mig.. Är jag redo? Är VI redo?

Ni som vet, ni vet vad det handlar om. Ni andra får väl gissa.. Eller så låter ni bli.. Jag tänker inte hänga ut någon & jag är säkert inte heller helt oskyldig..
Men jag behöver ventilera & då blir det här i bloggen, med familjen eller till den vän som vill lyssna & som jag känner full tillit till..

Jag tänker inte heller ta någon skit för det jag tycker & känner. & framför allt inte heller för det jag uttrycker.. Hur mina tankar & hur mina känslor är, det är det bara jag som vet..
Väljer jag att dela dem med er eller att hålla dem för mig själv? Väljer jag att dela dem med vissa men inte med andra.. Delar jag allt eller bara valda delar..?? ja, det är det bara jag som kan bestämma..

Jag hoppas att min ärlighet tas emot på rätt sätt nu, & jag hoppas att jag får samma ärlighet tillbaka. För utan just ärlighet kommer det aldrig att fungera.. Jag ska försöka vara så öppen jag kan, jag vill så gärna lita på dig & jag behöver få försöka att förstå..
Det kommer nog inte bli lätt, men tar men det i ministeg hoppas jag att det är värt det i slutänden.!

Men går det inte... Ja då får det vara så.. Jag vet att jag kommer gå sönder något så fruktansvärt igen, om det blir så som jag hoppas att det INTE blir..

Jag tycker det är väldigt jobbigt, känns som om mina svar & frågor aldrig kommer bli rätt.. Så rädd för att ta fel beslut, eller för att jag kanske säger fel saker som i sin tur får allt att bli så totalt fel...

Idag har jag skickat tillbaka bollen till dig, & jag tar emot den med öppna armar när du känner dig redo att skicka tillbaka den..

//s