Vart börjar man?

Jag mår faktiskt bättre än jag gjort på ett tag. Men så kommer dessa *fallarättneridetsvartahålet*dagarna. Eller det behöver inte vara dagar, det kan vara timmar eller till o med minuter.. Jag vet att alla har sina dagar, timmar eller minuter.. Men jag hatar mina och skulle gärna slippa dem helt, i alla fall ha färre av dem.

Får man verkligen tycka synd om sig själv? Får man be om hjälp? Får man liksom inte orka? Och då menar jag även om man satt sig i en situation själv. Eller är det bara att bita ihop och lösa det hela? Vad tycker folk om en när man inte klarar av sitt eget liv?

Får man känna sig misslyckad som människa, mamma och fru? Är jag svagare än någon annan bara för att jag inte mår så jättebra just nu? Eller varför ska man egentligen känna så? Om jag tar mod till mig och frågar om hjälp, måste väl det vara bättre än att jag bryter ihop i min ensamhet? Att jag i alla fall försöker ta tag i mitt liv och hitta tillbaka, måste väl betyda att jag vill vara en bättre människa, mamma och fru..

Jag tycker jag kämpar på ganska bra just nu.. Det är mycket jag vill lägga bakom mig och faktiskt bara glömma att det varit så. Det finns saker som inte ens är värda att ta upp för att sen försöka glömma bort. Det finns saker som har hänt och som påverkat mig till det bättre, och det finns saker som fått mig att börja tvivla på mig själv. Det jobbigaste är inte att försöka glömma det jag vill glömma, utan att inte få dåligt samvete för att jag vill glömma. Jag längtar efter den dagen då jag vaknar utan dåligt samvete, och det över hur jag försöker bearbeta allt.

Det finns saker som händer här och nu som oxå är på gott och ont. I alla fall enligt mig och mitt innre. Kom ihåg att det så som jag upplever saker och ting, som faktiskt räknas när det gäller mitt liv.. Något som kan upplevas som en skitsak för dig, kan betyda så mycket mer för mig. Bara för att du inte påverkas, så betyder inte det att det inte påverkar mig.. Jag tar väldigt lätt åt mig saker.. Och handlar det om mig, min familj eller mina vänner så gör det extra ont.. Jag jobbar på att inte vara så, men det är svårt.. Att ändra på sig själv sådär hipp happ är fasen inte lätt..

Jag måste hitta lugnet och tron på mig själv.. Det kan säkert upplevas som konstigt i mångas ögon.. Men bara för att jag inte har det skrivet i pannan så kan jag faktiskt må skitsämst vissa dagar.. Jag har kontakt med både läkare och kurator, så illa är det faktiskt.. Jag vill inte att folk dömmer mig.. Undrar de något eller tycker jag beter mig eller gör fel på något sätt, fråga så ska jag svara så ärligt jag kan.. Man att höra från andra vad någon har sagt eller tyckt om just mig, gör mig så ledsen..

Skulle detta vara jag för några år sedan så skulle allt vara så mycket lättare.. Då skulle nog inte ens detta inlägg skrivits idag.. Jag vill hitta tillbaka dit, och det snabbt.. Jag tittade på en massa bilder med tjejorna igår, jag vill se ut så igen dvs glad. Inte bara ett leende utan glad i ögon och i utstrålningen.. Jag undrar vart allt gick fel? Jag tror det är många småsaker som byggts på för att till slut kolappsa.. Innerst inne vet jag vad det sista var, det som fick mig att inte orka längre..

Här är en bild som är så som jag vill va och ha det.. Ser ni?  Lycka, bus och glädje   

Bilden är faktiskt tagen sommaren 2012..

Hit ska jag igen!

//s

Ps! Stavfel, hoppande text och rörighet bjuder jag på.. Ds!

 

Jenny

27 januari 2013 07:22

Tänkte precis säga..du bör nog ha regelbunden kontakt med en psykolog och gå i terapi? Din blogg är väldigt nedstämd :( Det är inget konstigt med att gå o få hjälp..folk gör det för de mest banala saker nuförtiden.. Kram

 

Lena-Marie

27 januari 2013 09:45

Jag tycker det är jätte bra att du har tagit hjälp, jag tror att många fler i dagens samhälle skulle behöva ta det steget och få hjälp. Men tyvärr så är det många som inte har insett el kanske inte vågar be om hjälp. Stå på dig gumman du är ingen sämre människa för det, du har viljan. Kram <3

 

Me

27 januari 2013 13:38

Man ska inte skämmas över att be om hjälp om det är av vänner familj eller mer "proffshjälp" (kurator/psykolog), eller hjälp av andra slag som praktisk hjälp av olika slag.
Du ska göra saker för din skull för att må bra, sen även handlar det om att må bra i familjen, med vänner. Det gäller att vårda relationerna, att våga ge och ta. Våga släppa garden visa sig sårbar om man är det, vara glad sprallig eller arg, stolt etc. Om man inte vågar vara sig själv för sin familj vänner, vem ska man annars våga vara sig själv inför!?

Sen är det nog bra om du löser grejen med att du inte orka längre, det som löste ut det. Verkar som du behöver det för att må bra. Har ingen aning om vad det är, vill inte veta heller, men det känns som att det är den saken som ligger och gnager hos dig. Känns som om du kommer ifatt/löser den/det är så här därför att, så kommer en stor sten lyftas från dina axlar och ett leende som är större bredare gladare kommer vara på dina läppar på riktigt, en äkthet som lyser igenom.
Kram

 

Ann Lindblad

27 januari 2013 14:10

Ibland när min son inte har velat lyssna på mej/ inte gör som jag säger, så har det hänt att jag som ensamstående mamma har börjat gråta, tänkt att, man liksom känner sig lite misslyckad. Men man är inte misslyckad för det. Det är okej att visa känslor. Man är ju bara människa:-). Men jag är glad. Men det är inte lätt att ''alltid tänka positivt''. Kevin lyssnar mer på vad jag säger nu, så det är skönt. Allt löser sig, om det inte gör det. Får man göra det bästa av situationen. Det finns många saker man kan må dåligt av. Alla har vi olika förflutet. Folk får acceptera en som man är!

 

en han i småland

27 januari 2013 15:57

Ta detta på rätt sätt nu.Fan du är vuxen,låt inte andra psyka ner dig.Dom som gör det eller försöker(är det själva som mår dåligt)Då ger man sig alltid på någon annan som man vet är sårbar på något sätt,Han tycker att du ska prata med din läkare och psyklog,om att du skulle få möjlighet till en utredning.Jag tror vad jag tror,samtidigt vet jag av egen erfarenhet i mina yngre år vad det handlar om.Och finns det hjälp ska man ta den,det är ju därför det finns hjälp.Det är då man visar styrka och mod.NY DAG..NYA MÖJLIGHETER.Have a nice day.Fortfarande han Småland

 

Charlotte

27 januari 2013 21:16

Känner igen mig i mycket av det du skriver. läser din blogg lite då och då. Att må dåligt är inget man ska skämas över. alla behöver vi hjälp någongång i livet. Har själv varit inne i en sådan period en tid efter barnen kommit. Vågade inte be om hjälp själv utan en utomstående som kände mig såg till att jag fick samtalskontakt. Gått där i över 2 år nu. Vissa dagar känner jag mig stark och tycker jag är lika mycket värd som andra. men sen kommre ju de där dagarna när livet är skit och man orkar inte med livet.
Du och jag har mycket gemensamt. du vem nog vem jag är om du ser mig, är gammal nävekvarnare. Ett tips jag har till dig om du inte redan kollat upp det är att ta prover och se att din sköldskötel fungerar som den ska. Fick fel på min efter andra barnet och var påväg att ta livet av mig för jag mådde så dåligt. Är det någon tröst så mår många dåligt men inte så många som pratar om det.//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...