För ca fyra månader sedan var jag så redo att säga upp medlemskapet på the gym.. Jag satt där framför Linus faktiskt och försökte hitta alla anledningar till varför jag inte kunde träna.. Nu gör jag allt jag kan för att få in träningen i min vardag..
Jag har/hade som mål att träna minst 3 gånger i veckan, men nu ligger nog snittet på 4.. Jag räknade lite.. Sedan den 1 januari i år har jag tränat vid 9 tillfällen på the gym, idag är det den 18 januari. Jag har alltså tränat hälften av detta årets dagar kan man säga. Är det för mycket? Jag tycker inte det, eller det känns konstigt om jag inte tränar så jag VILL träna så här..
Men imorgon behöver jag bli trött, riktigt jäkla slut behöver jag bli.. Jag hoppas jag kan träna bort det lilla knas jag känner inom mig, för att sen få fylla på med ny positiv energi.. Jag bråkar lite med mig själv just nu, och jag gillar det INTE!
Kanske att jag till & med faktiskt struntar i hur mycket (läs lite) jag gått ner.. Bara jag får lite hopp om framtiden..
Fast innerst inne mår jag så sjukt bra just nu.. Kommer på mig själv med att le typ lite när som.. Har ni sett mig le någon gång? Hände inte alls ofta förut, även om jag hade saker att vara glad för då..
När jag får frågan om hur jag mår, kan jag ärligt svara att jag mår så bra.. Förut sa jag alltid att jag mådde bra, men hoppades att någon skulle se sanningen, mitt rop på hjälp.. Men nu behöver jag inte ljuga, varken för mig själv eller någon annan.. Och jag är så glad för det..
Men hur glad får jag vara? Hur glad ska jag vara? Vet inte om jag ska visa mitt nya jag, eller hålla henne gömd inom mig.. Jag vill ju bara visa alla hur jäkla bra jag mår...
Jag känner mig bara så ego, det är bara jag jag & jag hela tiden.. Men det kan väl få vara lite så nu en stund? Eller?
//s