Jag tränar för att JAG vill det, & för att JAG behöver det..
Jag räknar kalorier för att JAG vill det, & för att JAG behöver det..
Det är alltså MITT beslut & MINA val..

Är så trött på att behöva förklara, & även försvara både vad jag gör & varför jag gör det..

Tycker du det är fel? Synd! För det är så här jag vill ha det. & jag tänker inte sluta! För att det funkar, jag har hittat glädjen igen! Och jag vill så gärna behålla den.
Det kommer ju inte alltid vara så här intensivt, bara just nu..

Jag gör det här för min skull, ingen annans. Även om det inte började så... Fick hela tiden höra hur jag såg ut, vad jag gjorde & inte gjorde.. Så jag ville visa alla att jag kan fasen ändra på det här, så ni sen kan sluta påpeka..
Men nu är det nästan tvärtom, nu får jag ibland höra att jag lägger för mkt tid på träning & mat..
Vad vill folk? Jag blir helt förvirrad!

Nu är det så att jag tänker & vill träna för att det får MIG att må bra, & det på många sätt.. Jag mådde inte bra förut, varken psykiskt eller fysiskt. Jag åt medicin för depression, jag var trött, grinig, hade ont överallt & helt i ofas med mig själv.. Det är ingen hemlighet, mitt liv var så! Stackars min familj!!

Nu äter jag ingen medicin längre, känner mig piggare, har inte ont någonstans ( om man kan bortse från den konstanta träningsvärken :) ) & jag mår så bra.. Jag hoppas & tror att det även blivit bättre för min familj & min omgivning. En glad mamma som mår bra borde bla ge en trygg & glad familj oxå..
Klart jag har mina dagar, men jag tar mig igenom dem & kommer tillbaka så mkt fortare.. Antar att livet ska vara så. För har man inga motgångar & ibland sämre dagar, kan man inte uppskatta allt det bra..

Men jag är väldigt noga med att inte sätta min familj i kläm.. Därför planerar jag in träningen när så få som möjligt drabbas eller vad man ska säga.. Min familj kommer ALLTID först! Träningen kan jag alltid ta en annan dag..
Och om ni undrar så stöttar Jimmy mig i allt det här. Precis som jag alltid kommer stötta honom i det han vill göra. Det var ett gemensamt beslut kan man säga, då det både kostar i pengar & i tid..

Ja, jag kan erkänna att hemmet & huset har hamnat lite i glömska.. Men det får vara så just nu.. Lite stök har nog ingen dött av.. Eller!?

Kan vi inte enas om att det är MITT liv & jag bestämmer själv över det.. Var glad för min skull istället. Kan ni inte se att jag mår bra nu. Stötta mig gärna till att fortsätta, få mig inte att vilja sluta..


//s

Jag & tjejorna påväg till the gym 1/1-16 :)