Det är träning som gäller den här veckan som kommer. För sen blir det några dagar ofrivillig vila igen. Jag hoppas det räcker med några dagar bara, för att sitta still är inte riktigt min grej nu för tiden..
Jag tänkte försöka få till 3 egna pass & sen har jag 1 Linus-pass oxå. Så 4 pass vill ha gjort innan söndag, vad tror ni om det? Måste jag ju kunna få till tycker jag..

Jag har själv svårt att ibland förstå mitt nya sätt att vara & leva.. Att jag tog tag i mitt liv blev verkligen min räddning. Undrar hur mitt liv skulle sett ut idag om jag INTE hade gett mig ut i det okända..

Att prata med en psykolog, gav mig en helt annan syn på mig själv & mitt liv. Jag fick prata om sånt man egentligen inte pratar om. & jag fick ny ork att faktiskt göra något, & att ta tag i mig själv.
Jag fick hjälp med att komma i kontakt med en dietist. Jag visste ju någonstans att jag åt (när jag åt) helt galet fel, men gjorde inget för att ändra på det. Nu fick jag svart på vitt hur illa det var. & det fanns inget annat alternativ än att ta tag i matbiten oxå..

Men jag tror det var när jag hade ett uppföljningsmöte (efter jag varit en soffpotatis) på the gym som var vändningen. Tror dessutom ödet var inblandat, då det var med just Linus jag hade detta möte. Han skrev då i sina papper, att jag verkligen skulle behöva en PT.. & så rätt han hade :) ha ha ha
Att då sitta & försvara sig om varför man inte tränar längre, & samtidigt inte själv tro på vad man säger. Så konstig känsla.. Kommer ihåg att jag gick där ifrån helt förtvivlad inombords. Jag skulle ju säga upp mitt medlemsskap på the gym, inte gå där ifrån med mer tvivel än innan.. Jag kände mig så totalt misslyckad. Men istället för att sluta helt på the gym, så hoppade jag tillslut på en annan grupp. En grupp där man fick en spark i baken & hjälp med maten i form av matlådor. Det var oxå två föreläsningar, en om träning & en om kost. Tror det var här som mitt intresse för just träning & mat vaknade till liv..
Jag kämpade på med träningen, men kommer ihåg att det var så segt! Hade då som mål att träna 2-3 pass i veckan. Jag gick bara på gruppass & "källaren" var ett ställe som man kanske kikade ner i, lite sådär i smyg ni vet.. Jag tvivlade fortfarande på om jag verkligen skulle fortsätta med träningen eller inte, för jag såg ingen glädje alls i den. Fick tvinga mig själv, till att faktiskt ta mig till the gym..
I samma veva började en vän träna på the gym, då först som gäst. Sen valde hon att byta från sitt gamla till "mitt" gym.. Vi tränade tillsammans & vi stöttade varandra. Hon valde oxå att anlita Linus som PT..
Det var då jag själv började fundera på om inte jag oxå skulle skaffa en PT. Tror jag visste att jag inte skulle fixa detta själv. Så det var lixom allt eller inget som gällde till slut.
Så efter några dagar med diskussioner med mig själv & familjen så blev det bestämt, jag skulle anlita Linus som min PT.

Måste säga (igen) att anlita Linus som PT, är helt klart bland det bästa jag gjort på väldigt länge tror jag. Han har hjälpt mig att hitta glädjen i träningen, & viljan att vilja träna.. Han har hjälpt mig med att både sätta & nå vissa av mina mål.. & nu har jag ju självklart satt några nya mål att jobba mot oxå. Han peppar & stöttar när man bara vill ge upp & gräva ner sig någonstans.. & det bästa, han visade mig att "källaren" inte alls var läskig :)
Att få träna med någon som har den glädjen & som ser ut att älska det han gör, det är så coolt. Det gör att du själv vill bli så & då samtidigt oxå lära dig mer & mer. Så funkar i alla fall jag :)
Nu tränar jag ju bara styrketräning & jag har äntligen hittat något jag brinner för igen.. Jag känner att jag hittat något som passar mig typ perfekt helt enkelt.. Nu är inte problemet att få in träningen i vardagen, nu är det att hålla det på en nivå där det "drabbar" så få som möjligt.. Jag har som mål att träna 4 pass i veckan, men ibland vill jag träna det dubbla :)

Nu är jag som en helt ny Sofi, en förbättrad version av mig själv på något sätt. Jag känner mig gladare, piggare & lugnare. Jag har bättre tålamod & jag tacklar problem på ett helt annat sätt. Jag tror den sista pusselbiten var just träningen..
Ja jag bryter ihop ibland & den gamla jag kommer fram. Men jag tar mig upp igen, snabbare & starkare..!

Jag har på något sätt byggt mig en bra grund att stå på. & jag gillar den känslan.. Jag känner mig starkare än någonsin!

Kramar sönder dig!

//s

Ni för tiden bor jag i mina träningskläder.. And I love it!
& jag tror dessutom att det är dags att köpa ett par nya fina färgglada byxor snart.. :) ha ha ha

 

Lena-Marie

25 april 2016 07:07

Så underbart det är att läsa om din resa. Kram <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...