Idag har jag fått det bevisat..

De finns dem som vill hjälpa och bryr sig om, sen finns de dem som vill trycka ner och få en att må sämre..

Men jag tänker inte ödsla tid på dig nu.. Jag orkar inte, tänker låtsas att jag inte bryr mig.

Du ska inte få nöjet att se mig ledsen..

Jag kommer klara det här på ett eller annat sätt.. Ett liten sak för dig, kan bli gigantisk för mig.

Men jag biter ihop och kommer igen!

Se hur jag reser mig med ett leende på läpparna!

Men jag skulle behöva något som gör mig pigg på dagen och trött på natten..

Idag har jag varit så seg, så jag borde inte ha några problem med att somna..

Men nopp, här sitter jag vaken i min ensamhet.

Sov så gott ni som kan..

//s

   Imorgon blir det förövrigt frisören för alla tjejorna Birgersson... Äntligen!!

Jag tror jag hittat min "hobby" oxå. Jag hoppas verkligen jag kan få till något nu.

Planenrar för fullt inom mig i alla fall.

Det kommer bli så bra, bara jag får ihop en början =)

Så imorgon blir det en tur ut på vinden, Jag tror jag kan få ihop en liten start där.

Bli inte förvånade om jag sen ber er om hjälp oxå..

Nyfikna?

Mina älskade tjejor på Mården 11-06-2012

(ännu en gång våran favorit Annika bakom kameran)

Ha det bäst. Kram

För några dagar sedan kom Cassi och frågade lite försiktigt om hon inte kan få ett par gympaskor, för att ha inne på gympan.. Hon får så ont när hon blir trampad på fötterna. Jag frågar om det bara är hon som inte har skor på gympan, men det var några till som inte hade. Men hon säger att hon gärna vill ha ett par, och gympaläraren sagt att det skulle vara bra.. Självklart vill jag ge henne det och jag säger att hon ska få ett par. Så nu längtar hon efter sina nya gympaskor..
Men inom mig kommer paniken och ångesten.. Jag har inte råd med ett par nya skor till henne just nu :( Jag måste dessutom köpa nya stövlar och vinterskor till henne. Vinterskorna är det ju inte direkt akut med än, men de måste ju köpas till slut.

Jag vill inte att Cassi eller någon av tjejorn, ska behöva känna att de inte kan få det som de behöver.. Jag vill kunna ge dem allt och lite till.. Därför gråter mitt mamma hjärta över ett par ynkliga gympaskor.

Vinterkläder vill jag inte ens tänka på än..

Att jag sen mår så här för en sådan här sak är ju helt sjukt igentligen.. Varför? Jag är ju inte direkt stolt över det. Frågan är bara hur jag ska kunna släppa det..

//s