Räknar dagarna tills jag får komma igång med träningen igen.. Japp, kommer tjata om det varje dag nu. Så vill ni inte veta eller höra om det så skulle jag råda er att inte fortsätta läsa. Kanske att du till & med ska vänta några dagar innan du tittar in igen.. 

När den här veckan är slut kommer ni vara så himla trötta på mig.. Kommer nog gnällas & muttras en hel del de kommande dagarna..

Idag är det onsdag, förhoppningen jag hade var ju att jag skulle kunna sätta igång med lite träning idag, eller inte träning träning. Men i alla fall med mina promenader.. Men det kunde jag INTE alls! Ja jag kan gå, men inte fasen går det fort. Trappor vill jag helst slippa, är det inte plan mark går det oxå bort & hastiga rörelser upplevs som ett steg närmare döden..

Ja jag vet att jag ska ta det lugnt.. Men jag vill inte, jag har inte tid, jag kan inte! Jag har lixom ingen ro i kroppen. Jag hatar oxå att känna mig så "orörlig".
Jag har mardrömmar om att jag kommer vakna & dem muskler jag lyckats hitta har försvunnit. & att jag samtidigt är tillbaka i min gamla kropp..
Jag har jobbat alldeles för hårt för detta, jag kan inte misslyckas nu. Men det är min största rädsla. Jag vill inte tillbaka till mitt gamla jag, det bara går inte."! Gråter över tanken att gamla Sofi är på tok för nära nu..

Jag vet att träningen kan vänta osv. Allt sånt får komma i andra hand, jag själv är viktigare. & att göra denna operation kommer hjälpa mig så mycket i framtiden. Ni behöver inte tycka eller säga att jag ska lugna ner mig. Ni behöver inte berätta för mig att det bara är en vecka-ish & att det är ju ingenting. Veckan kommer gå fort & snart är du tillbaka.. Jag vet allt detta, jag VET! Men just nu hjälper det inte..

Idag är oxå en sån där dag där det var bra, men så nu på kvällen kommer alla tankar & tanketroll.. Det är vid såna här tillfällen som jag jämför mig själv med allt & alla, det är då jag får det bevisat för mig själv! Bevisat hur jäkla sämst jag är.. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Det är som att jag letar efter alla "bevis" jag kan hitta, allt för att få det jag tycker & tänker bekräftat.. Jag hatar dessa dagar, jag hatar dem!

Jag vill inte känna mig som en sämst människa. Jag vill känna mig lite bra, lite så där lagom bara..
Det är helt enkelt ingen bra dag idag, & det gör ont inom mig på alla sätt du kan tänka dig..

Kramar mig själv idag..

//s

Tankarna är många idag!

Som många har sett & förstått, så jag jag varit på sjukhuset & hälsat på.. Det har absolut inte hänt något allvarligt, eller jo vänta.. För mig var det ett stort problem..
Det tog mig nästan 7 år innan jag vågade be om hjälp. Jag tyckte det var så jobbigt & pinsamt.

Men jag har alltså haft ofrivilliga urinläckage, eller ansträngningsinkontinens, som en följd efter mina graviditeter & förlossningar. Jag kunde inte lyfta något tungt, jag kunde inte hoppa, jag kände att jag inte kunde leva ett normalt liv.. Hade jag otur kunde jag inte ens hosta eller nysa, utan att det blev knas. Att vara förkyld var det värsta som fanns i min värld..
Jag hade väl lärt mig att leva med det, men hela min vardag var ju drabbad kan man säga.. Jag var tvungen att gå på toaletten hela tiden, för att på något sätt veta att jag var tom eller vad man ska säga.. Visste jag att jag skulle åka någonstans eller hälsa på någon, så drack jag väldigt lite innan osv. Det var väl en falsk säkerhet som jag försökte lura mig själv med..

Det blev extra tydligt när jag började träna (japp, inget inlägg utan "träningsprat")
Hopp & studs funkade inte alls, att lyfta tungt var ännu värre.. Att inte kunna ta i till 100% gjorde mig så ledsen.. Jag ville ju, men vågade inte!
& oron över vad som skulle kunna hända var jättejobbig.

Nu var det inte så att jag kissade på mig så den rann längs benen, finns ju olika stadier eller vad man ska säga. Jag hade väl ändå tur som var ganska lindrigt drabbad, men känslan av att det kunde hända. & känslan av att ständigt känna sig lite äcklig. Dem känslorna hade jag alltid gnagandes inombords..

Men nu har jag alltså opererats för det här, & jag är så glad.. Äntligen kan jag leva utan rädsla & utan att skämmas.. Eller jag hoppas verkligen detta hjälper mig nu, för i sällsynta fall gör det inte det.. Men än så länge känns det bra & som om det har fungerat som det ska. Fast nu har jag ju inte direkt hoppat runt eller lyft något direkt tungt. :)

Operationen, TVT-O som den kallas, tog ca 1h & jag var vaken under tiden. Sen fick jag åka hem lite senare på eftermiddagen. Jag tror man upplever det lite olika, men jag tycker det känns som om de har möblerat om hela min kropp på insidan.. Jag har så fruktansvärt ont, det är helt galet! Mina höfter, mitt ryggslut & mina jumskar skriker! Fick alvedon som absolut inte hjälper.. Men det skulle gå över efter några dagar, så det är det jag hoppas på..

Men jag klagar inte, bara jag får mitt liv tillbaka så är det värt det!


//s

I väntan på att få gå ner till operation..

Skrubbad från topp till tå, med ett hår som svinto.. & jag känner mig så naken utan mina örhängen, armband & halsband..

Imorgon är det alltså dags för min operation, äntligen! Inget direkt allvarligt, det ska bara fixas & trixas till lite. Så här efter tre graviditeter & förlossningar, kan det behövas ibland. & jag hoppas det blir bra nu.. Håller alla tummar jag kan hitta, gör gärna det du oxå..

Jag börjar bli lite nervös nu.. Inte inför själva ingreppet, men just den där biten innan. Jag har inte riktig koll på hur & om jag ska sövas.. & det där med att INTE ha koll är inte min grej helt enkelt.
Sen har vi den där syrgasmasken oxå, bara jag ser den får jag som panik.. Det är några få saker som får mig på riktigt helt ur balans & denna lilla plastgrej är en sån. Känns som att jag inte kan andas & att jag kommer dö vilken sekund som helst. Detta helt galet & jag gråter som ett litet barn & känner mig så liten. & allt jag vill är att ta mig där ifrån.. Gillar det absolut inte!! :(

Nu ska jag hoppa i säng, 07:00 ska jag nämligen infinna mig på sjukhuset. Hoppas bara att jag kan somna så här dags, hör ju inte direkt till vanligheterna. Men jag måste hinna skrubba mig en gång till innan vi behöver åka, så det blir ju en tidig morgon..

Kramar om just dig nu..

//s

Just the happy me idag på the mååård. Varför inte lixom :)