Senaste inläggen

Av Karedo - 5 november 2013 00:18

Jag är sjuk, igen... Vaknade med 38,3 i feber och en huvudvärk från helvetet, även halsen spökar och jag har galet ont när jag ska prata eller försöka svälja.
Har i stort sätt sovit och vilat hela dagen, då febern inte vill gå ner.. Har i alla fall försökt så gott det går med tre rastlösa tjejor här hemma. Tack och lov tag farmor tjejorna en stund, så de fick lite lunch och jag kunde vila. Hon var oxå snäll och tog Ticko på en morgonrunda, för jag hade nog inte kommit många meter.. Som jag sa till Jimmy, det var länge sen jag kände mig så här dålig. Hoppas på en bättre morgondag..

God natt!

//s

Av Karedo - 1 november 2013 16:31

Det här med att det ska få vara bra någongång, det vänder snart. Vad är det för skitsnack!? Trodde det var våran tur att få andas ut lite nu, det kändes ju så bra. Som om det verkligen var våran tur nu och detta var bara början på något stort.

Men så fel jag hade! Kan nog inte riktigt fatta det än, vill väl kanske inte det heller..

Många tankar snurrar i huvudet. Hur ska det gå? Hur ska vi göra? Vad ska vi göra? Borde JAG göra det som jag tänkt eller låta bli? Vad kommer konsekvenserna att bli av alla beslut som tas..

Jag vill bara veta hur framtiden kommer se ut!

Men vi ska ta oss ur det hela, med varandras hjälp. Och med våra underbara vänner och familjs hjälp och stöttning.

Vi har gjort det förr! Och fixar det igen!

Så ödet, slumpen eller vad du nu vill kallas.. Oss rår du inte på i första taget. Så sug på den!

//s

Ingen bryter ihop som Nellie! :)

Av Karedo - 28 oktober 2013 19:31

Nattar tjejor, går lite si och så.. Idas snuttar ramlar ner på golvet, Nellie gråter och en Ticko som tar upp hela Cassis säng. Det är med andra ord lite som vanligt..
Fast Nellie brukar i och för dig inte gråta, knasigt..

Så, nu efter en runda med omstoppningar och pussar så är lugnet återställt. Snuttar på plats, en Nellie som inte gråter och en Ticko som fortfarande tar upp hela Cassis säng.. Nu sover dem nog snart!

Jimmy är ute och far. Han hämtar bröd och pratar med dem på andra sidan vägen.. Vad skulle vi göra utan farfar och farmor? Imorgon ska tydligen Nellie till tandläkare, det hade vi missat totalt. Fick ett sms nyss om det. Hur kan man missa en sån sak? Då både jag och Jimmy jobbar imorgon blev det ju lite problem.. Då ställer farfar (eller var det farmor) upp och ser till att Nellie kommer in till stan, så Jimmy bara behöver gå i från en stund och inte hela fm. Tack!

Själv ska jag tillbringa kvällen/natten framför tvn. Med den rena tvätten som sällskap, för den kräver visst att bli ihopvikt. Så det är väl bäst att lyda!
Jimmy är jätteduktig på att tvätta, men resultatet av den tomma tvättstugan blir galet mycket tvätt som måste vikas och läggas in i garderoberna. Och det har hamnat på min lott. Men jag klagar INTE, för jag slipper ju fixa i tvättstugan :)
Jag sorterar bara så sköter Jimmy resten fram till att det är rent och tort. Perfekt fördelning om ni frågar mig.

Dags att sätta fart!

//s

Av Karedo - 27 oktober 2013 11:08

När jag var liten samlade jag på stenar. Alla fina jag kunde hitta fick följa med in. Kunde sitta i timmar och kolla sten efter sten, efter det där lilla extra som gjorde den så speciell. Jag gillade dem som glittrade och glimrade extra mycket, sten med kattguld tror jag det kallades.

Tänk om någon kunde se att jag är lite kattguldig, och kanske tycka om mig för den jag är. Varför måste jag ändra på mig för att någon ska gilla mig. Varför ska jag behöva vara alla till lags?

Eller måste jag verkligen det?

Jag är så less på att aldrig duga! Jag vet inte längre vad som är jag på riktigt eller vad som inte är jag egentligen.. Jag har tappat bort mig själv någonstans på vägen..

Kan jag inte bara få hitta mig själv, så är allt kan bli bra sen.. Kan jag inte få börja tycka om mig själv och tycka att jag är bra som jag är.

Strunt samma! Vem försöker jag lura!?

// s

Ser ni hur jag glimmar :) ha ha ha

Av Karedo - 27 oktober 2013 00:15

När jag var liten samlade jag på stenar. Alla fina jag kunde hitta fick följa med in. Kunde sitta i timmar och kolla sten efter sten, efter det där lilla extra som gjorde den så speciell. Jag gillade dem som glittrade och glimrade extra mycket, sten med kattguld tror jag det kallades.

Tänk om någon kunde se att jag är lite kattguldig, och kanske tycka om mig för den jag är. Varför måste jag ändra på mig för att någon ska gilla mig. Varför ska jag behöva vara alla till lags?

Eller måste jag verkligen det?

Jag är så less på att aldrig duga! Jag vet inte längre vad som är jag på riktigt eller vad som inte är jag egentligen.. Jag har tappat bort mig själv någonstans på vägen..

Kan jag inte bara få hitta mig själv, så är allt kan bli bra sen.. Kan jag inte få börja tycka om mig själv och tycka att jag är bra som jag är.

Strunt samma! Vem försöker jag lura!?

// s

Ser ni hur jag glimmar :) ha ha ha

Av Karedo - 22 oktober 2013 16:21

***

Har man blitt lite tjock om rumpen, och magen har blitt större.. Då kan man behöva lite nya jeans.. Därför har jag nu köpt tre par för totalt 297kr. Det tycker jag är ett fynd! Dessutom sitter de som en dröm, så otroligt sköna. Trycker in magen och puffar upp rumpan gör dem oxå :)


//s

Av Karedo - 20 oktober 2013 23:33

***

Rädd
Jag är så rädd
Ont
Det gör ont
Tårar
Tårar på min kind
Tankar
Tankar bara jag hör
Tassar
Tassar på tå
Viskar
Viskar så ingen ska höra
Hoppas
Jag bara hoppas...

***


Av Karedo - 20 oktober 2013 22:40

Det vanliga söndagsinlägget tar sin början..

Börjar tappa sugen totalt! Allt, verkligen allt jag gör bli så fel.. Jag försöker ta tag i det jag INTE äter och går upp i vikt. Jag försöker röra mig mer och blir sjuk. Försöker ta dagen som den kommer, umgås och leker med tjejorna. Och dem lyssnar på mig mega mycket MINDRE än förut.. Jag vill vara glad känna ro, och jag mår bara sämre än någonsin.

Frågan är vad, VAD gör jag för fel? När, NÄR ska det någonsin bli så där som jag vill? Jag försöker men misslyckas gång på gång. Och det är SKIT!

Börjar tro att jag är knäpp på riktigt. Det är ju ingen hemlighet att jag har fått diagnosen depression och äter medicin för det. Men problemet är att jag tycker inte att det blir någe bättre.. Borde det inte bli någon skillnad? Borde jag inte må bättre?

Men antar att det är nya tag som gäller, för det är ju faktiskt måndag imorgon.. Hur ska jag lättast vända på allt? Hur ändrar man en hel situation från det sämre till det bättre? Jag får väl försöka skärpa till mig ordentligt och anstränga mig mer helt enkelt..

Jag tänker tillbringa måndagen med att fortsätta rensa ut både i hus och inombords. Och samtidigt hoppas att denna sjuka lämnar min kropp, huvudet är fullt med bomull, täppt näsa, halsen gör ont och jag har lite feber. Sen blir det att åka till jobbet och stänga..

Nu ska jag snart bädda ner mig och försvinna in i drömmarnas land. Först ska jag bara förbereda lite inför morgondagen, om jag inte minns fel så är det idrott för en tjeja och två tjejor ska äntligen få gå till dagis efter en vecka hemma.. Jag undrar vart alla väskor tagit vägen, känner att jag inte riktigt har koll på läget för tillfället.. :)

Andas.. Ta en dag och ett steg i taget..

//s



Presentation


En mamma som försöker få vardagen att rulla på, med tre kottar och en man i huset..

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Besöksstatistik

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

Sök i bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards