Det visade sig att det var magsjuka i alla fall :( Både Nellie och Cassi började kräkas igår kväll/natt. Men det är en knasig sjuka denna gång. De kräktes 1 till 3 gånger under några timmar, somnade sen och vaknade upp på morgonen utan att kräkas mer. Sen har de bara varit lite trötta men på bra humör, dock verkar tröttheten sitta i.. Nu hoppas vi bara att jag och Jimmy slipper detta.

Jag har varken tid eller råd att vara sjuk. Det räcker att jag får VABa nu. Tur jag har ett toppen jobb där man faktiskt kan pussla lite. Idag har jag tex jobbat extra ikväll, då Jimmy är hemma på kvällarna funkar ju det. Ofta funkar det att byta dagspass mot en stängning med någon, så jag slipper VABa. Dvs jag och Jimmy delar på dagen, helt perfa! Men imorgon blir det en heldag hemma, självklart med myyys..

Idag hann jag storstäda nedervåningen oxå.. Så nu ser det riktigt bra ut här nere. Imorgon får jag väl försöka ta tag i övervåningen. Tjejornas kläder ligger fortfarande kvar i högar och är INTE inhängda i garderoben, och det är faktiskt en sak jag MÅSTE fixa. Sen är det bara dammsugan som ska tas fram, så är övervåningen oxå ordentligt städad.. Så jag verkar ju kunna om jag vill :)

Rensningen fortsätter, idag fick bl.a skafferiet sig en omgång. Fasen så mycket jag kunde kasta ut, hoppas grisarna blir glada över allt från kex till makaroner :)

På tal om att kasta ut saker och ting.. Kylskåpet måste bytas ut oxå, hela dörren har lossnat. Dessutom hade den mage att överfalla Jimmy, så han fick ett spräckt ögonbryn.. Så nu ska jag se till att vi får en frys här uppe oxå, så man slipper springa ner i källaren varje gång man behöver något ur frysen. Synd bara att det kostar så mycket, men ett kylskåp/frys måste man tydligen ha.

Nu ska jag lägga mig och försöka sova ikapp den sömn jag missat.. Hatar magsjuka i alla dess former!

God Natt!

//s

***

Läste mitt förra inlägg igen, undrar hur jag tänkte egentligen.. Skriver att att vi skulle ha en myyysdag och inte ha några måsten. Sen några rader ner rablar jag upp en massa saker som jag måste göra.. Inser att det inte riktigt går ihop. Dagen har i alla fall varit lugn UTAN en massa måsten, de satte jag åt sidan. Vi har tagit det lugnt och tagit dagen lite som den kommit..

Nu har tyvärr Ida fått feber oxå. Eller den kommer går.. Hon är jättetrött och vill inte äta, några äpplen och några enstaka harkluttar har hon fått i sig bara. Tack och lov ser det ut som magsjukan lyser med sin frånvaro.. Vi håller alla tummar vi kan hitta.

Nu ska jag hoppa ner i soffan och fortsätta myyysa med mina tjejor..

Middagen får vänta lite, för idag har vi inga måsten!

//s

Så var det söndag och ännu en måndag närmar sig. Kan med glädje skriva att jag INTE ska börja UTAN fortsätta imorgon.. Har denna vecka riktat in mig på vad jag har ätit, eller rättare sagt vad jag inte har ätit. Nu ska detta med motionen komma igång oxå hade jag tänkt.. Små steg och ett i taget, så ska väl även denna trötta mamma komma i mål en vacker dag.

Imorgon är det tyvärr dags för lite VAB. I fredags kväll och på natten mellan fredag och lördag kräktes Ida. Misstänkte så klart magsjuka, fast än så länge inge mera kräks. Men hon är trött och inte riktigt sig själv. Så vi tar en dag till hemma, så är vi på den säkra sidan. Så imorgon blir det en riktigt myyys och hemma dag. Helt enkelt en dag med myyyskläder och inga direkta måsten. Tänkte att vi kanske skulle ta och fixa & trixa lite oxå. Kanske till o med ta tag i detta med färgen i datarum och kök.

Tjejornas garderober ska fixas färdigt oxå. Vart tog mina minismå bebisar vägen? Ida har typ växt ur 104 nu, även om några få 104 passar.. Ida och Nellie har i stort sätt samma strl nu, i alla fall på det mesta. Dock inte på byxor, Nellie är än så länge lite längre.

Förr tycke jag att det var så svårt att göra mig av med de kläder som var för små. Hade någon typ av separationsångest tror jag. Hade hela källaren full med kläder. Nu är det bara en hög kvar som ska väck inom kort.
Fast det gällde inte bara tjejornas kläder utan allt.. Tänk om man liksom behöver just den/det någon dag, eller just den saken/grejen betyder så mycket för mig. Jag sparade på allt! Nästan så jag skäms när jag tänker på det nu. Vad skulle jag med allt till? Jag menar inte att jag är en samlare, ni vet dem man ser på tv. De som inte kan bo i sina hus bara för att det är så mkt saker och skit överallt. Jag har bara sjukt svårt att göra mig av med saker det inte är något fel på. Men nu är det slut på allt onödigt sparande..
Jag har märkt att jag mår mycket bättre om jag rensar ut här hemma. Det som jag inte behöver eller kläder som inte använts på läääänge åker ut! Och då inte bara ner i källaren utan ut ur detta hus. Det är som om jag kastar ut delar av alla tankar och problem samtidigt. Men det går inte fort, tänker samma liks här. Små steg och ett i taget.. Tar jag lite varje dag så blir det nog bra i slutänden.

En annan sak som MÅSTE göras är att bestiga tvättberget i källaren. Det är konstigt, ju mer jag tvättar desto högre och större verkar högen bli. Hur det ens kan vara möjligt... Men det är väl bara att plocka fram klätterutrustningen och börja klättra. Jag ska vinna över detta Himalaya..

Nu blir det snart sängen.. God Natt!

//s

Jag är inte som alla andra, men försöker smälta in..

Trött, trött och jättetrött! Hade feber imorse, men har ändå jobbat. Vet inte om det var så smart. För nu vet jag knappt vad jag heter och huvudet värker.. Hoppas jag mår bättre imorgon!
Sitter nu i soffan fast jag borde ligga i sängen. Drar mig för att resa mig upp, har en massa att göra innan det är dags att sova..

? Dagisväskor
? Kläder inför morgondagen till tjejorna
? Kissa med Ticko
? Tvätta av mig ansiktet

Okej då, inte en massa saker. Men en hel del. :)

******************

Dessa kvällar är värst, då kommer alla tankar. Tänker på vad jag hade kunnat gjort annorlunda, på saker jag borde ha gjort, eller på saker jag gjort men kanske inte borde.. Jag behöver någon som kan säga åt mig att inte tänka så mycket. Tydligen räcker det inte att jag säger det själv..? Men kommer jag lyssna? Jag vet inte..

Jag är ledsen, så sorgsen.. Igen :( vart kommer denna sorg ifrån? Jag vet verkligen inte. Får anstränga mig för att inte börja gråta. På jobbet är det värst, kan ju inte direkt bryta ihop inför alla kunder. Tur man har sitt jobbansikte att gömma sig bakom.

Vill vara denna glada, spralliga och lite busiga som man ska vara.. Eller måste man vara det?
Hur kan jag vända denna onda cirkel? Det kan ju inte vara så här det ska vara resten av livet.. Det får det inte vara!

Fy fasen vad jag gnäller! Dags att skärpa till sig! Inget blir väl bättre av detta? Dags att göra som J säger..

Imorgon, imorgon ser jag till att vända det hela.. Jag har en underbar egen liten familj. Tre fantastiska tjejor och en man som är mitt allt och min bästa vän. Jag bor där jag vill bo, jag har ett jobb och har vänner jag vet alltid finns där.

Så varför ser jag allt så negativt? Ska se till att vara glad för det jag har istället..

//s

Jag älskar er, min knasiga lilla familj <3

En droppe till och det kommer svämma över..

Helgen har kommit och gått, och den har rullat på bra faktiskt.. :)

Ikväll kom dock den jobbiga ledsna känslan, som jag försökt att undvika så länge. Denna ofrivilliga sorg jag känner, vart kommer den ifrån? Och VARFÖR kommer den?

Skulle så gärna vilja leva efter det J säger. Var glad för det du har istället och skit i det andra! Och tro mig jag försöker. dagligen intalar jag mig att det är en bra dag och jag är glad och lycklig. Vet inte riktigt hur bra jag lyssnar på mig själv.. Men men..

Imorgon är det måndag igen, gör som vanligt och börjar om.. Taggad till tusen, tills jag känner detta sug efter något sött eller denna pepsi som förpestar mitt liv varje dag.. Som vanligt intalar jag mig själv att jag SKA fixa det den här gången. Det som låter och verkar så lätt, hur fan kan det vara så svårt? På måndagkväll (ev redan på lunchen) har jag gett upp! Har då en vecka till på mig att övertala mig själv om att på måndag då, då ska jag börja igen.. Och då SKA jag klara det!

Nu ska jag försöka sova lite så man orkar med morgondagen.. Än har i alla fall inga droppar setts till *pustar ut* och det är tur för just nu orkar jag bara inte..

//s

Jupp! That is me..

Just nu är det verkligen ingen bra period i mitt liv. Gråten är skrämmande nära och jag är nästan rädd för mina egna tankar och känslor.. Jag vill inte.. Jag vill inte..

Känner att viljan inte riktigt finns där, viljan att kravla mig upp ur det svarta hålet. Eller vart jag nu har hamnat.

Har ni någonsin känt er bortglömda och liksom lite osynliga? Fast samtidigt har ni en massa krav på er, krav att få till allt så det passar alla andra. Inget du gör gör du för dig själv, du gör det bara för att andra nästan kräver det.
Du kopplar på din glada face, om nu någon skulle se dig. Sen kör du bara, för du är så fruktansvärt rädd att göra alla besvikna.. Att du sårar dig själv struntar du i. För du spelar ingen viktig roll i det hela, du är inte värd det..

Jag känner mig bara helt fel. Bortglömd, osynlig, otillräcklig och misslyckad. Finns en hel uppsjö av ord som skulle passa in här.. Och dessutom är inget jag gör bra nog..

Blir äcklad när jag ser mig själv och nästan förtvivlad när jag kommer på mig själv, att inte kunna göra saker så som jag gjort dem förr. Jag blir arg och ledsen när kläderna inte passar och framhäver det jag vill dölja ännu mer. Och allt detta pga min nuvarande vikt..
Men jag försöker med hela mitt hjärta att göra något åt det nu.. Promenader varje dag och kosten har ändrats.. Men det är fasen svårt. Om jag bara kan få lyckas med en grej, väljer jag helt klart detta! Dvs få bort några kilon och kanske (förhoppningsvis) börja tycka om mig själv, i alla fall lite igen.


Livet känns hopplöst, och jag kan inget göra!
Väntar på att någon ska komma och rädda mig. Ta mig i sin famn, klappa mig på kinden, torka mina tårar och säga att allt blir bra nu. Jag ska ta hand om dig..
Risken finns dock att jag försöker dra mig undan, fast jag inte vill. Är så rädd att bli sårad och lämnad. Bättre att då inte släppa in någon. För då kan man inte förlora någon eller något..

Skulle så gärna vilja berätta sanningen (hela sanningen) för J, men jag vågar inte. Tänk om han lämnar mig.. Vad gör jag då? Han är mitt allt och den jag verkligen vill dela allt med. Men samtidigt vill jag inte tynga ner honom med mina problem. Han ska inte behöva lida för min skull. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på allt som han får stå ut med. Och allt pga mig..

Kanske skulle han och alla andra ha det bättre utan mig i sina liv.. ?

Fan liksom :(

//s

Söndag igen.. Vad ska man börja med, för att sen misslyckas med denna måndag då?
Fortsätter väl min kamp mot läsk och godis. Och att försöka äta bra mat.. Just nu går det lite si så där, om jag nu ska vara helt ärlig :(

Sen måste jag ju skriva att det ska rensas oxå, det är ju grovsopor i veckan som kommer. Ha ha ha!
För det går ju inte att ändra den rutin man har dessa veckor :)

För det är faktiskt sant, ju mer jag/vi får fixat och ordnat här hemma desto bättre mår jag.. Jag är jättenöjd över vårat vardagsrum, det tror jag alla vet vid det här laget. Börjar få ordning på resten oxå, det börjar bli vårt hem.. Det är bara detta med piffet, färger och sånt. Det blir inte riktigt så jag vill ha det. Det är små saker som stör det hela stora. Jag har liksom en bild i huvudet, fast samtidigt vet jag inte riktigt hur det ska se ut. Knas! Men någon gång ska man väl få till det :)

Jag fortsätter mitt fix & trix, och samtidigt känna känslan att må bättre. I like!

Nästa STORA grej är köksstolar! Eller köket i säg. vi ska INTE bygga nytt, det finns det inga pengar till tyvärr. Men det ska piffas till lite, lite nytt färgtema, blommor, dukar osv. Lite fix & trix :) Och just nu är vi verkligen i stort behov av nya stolar. Hoppas jag kan hitta några begagnade som jag fastnar för.
Så vet du någon som har, eller om du har! Så söker vi efter 4 (fast gärna 6) stolar. Färg har mindre betydelse, men det ska vara likadana :) och gärna till ett bra pris.

*****

Nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Jag är dunderförkyld och huvudet känns som det är fullt med bomull. Halsen gör ont och jag har börjat hosta..
Dessutom har jag gjort en riktig snygg vurpa idag, så min höger arm gör sjukt ont :( Trampade snett på grusvägen uppe på jaktmarken, och jag slog i marken riktigt ordentligt. Jag tog tyvärr emot mig med höft och armbåge. Fick ta bort en sten som satt fast i armbågen, kändes sjukt skumt. Med utgång från armbågen gör mer eller mindre hela armen ont, från underarm till axel :( Vi får väl se hur rörlig (eller ska man säga orörlig) jag är imorgon..

Jimmy är i skogen, han ska se om någon gris vill flytta hem till våran frys..
Så jag har tvn för mig själv, självklart ska det bara vara skit på alla kanaler då :( Och inget 3kr har jag heller, än så länge har Skilda Världar inte imponerat på mig. Konstigt, jag Om tyckte det var så bra när det gick på tv.

Nu blir det lite sidhänvisning, innan kudden ska få sällskap..

//s

***

Sitter i min ensamhet och funderar, på dåtiden, nutiden och framtiden. Vart gick det så fel? Eller har det verkligen gått så fel som jag tror? Eller är det detta som är livet, så som det ska vara menar jag? Har jag lurat mig själv och alla andra hela den här tiden?

Fast samtidigt känner något inom mig, det är som en gnagande parasit. En parasit som växer och krymper om vart annat. Nu är det några dagar som den har mumsat riktigt ordenligt. Men jag kan inte förstå varför.. Hoppas detta lilla monster tänker ta tag i sitt liv som jag nu, det är dags att gå ner de där kilona och krympa..

Jag undrar när allt ska vända för mig.. Om det nu är något som behöver vändas. Fasen vad förvirrande allt är! Huvudet är fullt med tankar, både bra, dåliga och allt vad dem är.. Önskar att jag hade kunnat trycka på pausknappen, spola förbi eller kort och gott stänga av.

Kan ingen bara ge mig ett enkelt och rakt svar. När, var, vad och hur?

//s