Jag saknar att kunna ringa dig.. det var ju dig jag ringde till när jag behövde prata om någonting eller bara få något annat att tänka på.. Jag saknar just det, att ha någon man kan ringa till bara för att höra dennes röst.. Någon som pratar om allt och ingenting. Någon jag kan ringa till fast jag inte har något vettigt att säga direkt, och det liksom gör inget..

Jag har ju Jimmy jag kan ringa. Men då han jobbar, stör jag ju bara.. För oftast när jag behöver prata med någon så är ju jag ledig och alla andra jobbar.

Min blogg har blivit en plats där jag kan ventilera tankar och så.. Ja, jag skriver om personliga saker.. Jag har inget att dölja. På något sätt är det skönt att få det ur sig, och att folk på något sätt vet.. Ibland kan jag ångra mig i efterhand, men då är det redan för sent.. Fast vad har jag att dölja? Jag vill ju vara ärlig mot mig själv, så varför inte vara det samma mot andra.. Och jag vet att jag får skylla mig själv om jag väljer att vara så öppen..

Självklart har det hänt att jag blivit ledsen över kommentarer jag fått. Kommentarer som inte riktig har med saken jag just skrivit. Fast samtidigt är det bra eller nästan skönt att få veta vad andra tycker och hur de ser på saker och ting.. Saker jag uplever på ett sätt, kan ju egentligen vara på ett helt annat sätt.. Jag är väldigt duktig på att haka upp mig på saker.

Men ta tex det jag skrev härom dagen.. Att det tisslas och tasslas.. Det jag menade var inte att folk höll på för att jag var sjuk.. Utan jag får för mig att folk inte tror på mig, och att jag då skulle låtsas vara sjuk/skadad. Jag hoppas och tror någonstans att det bara är mina tankar som spökar.. Men tycker själv det börjar bli pinsamt att alltid vara sjuk/skadad.. Ibland vet jag själv vad jag menar, men det blir liksom fel i text..

Och någongång skrev jag något om att jag undrade varför alla ska veta allt hela tiden.. Fick då en kommentar om att jag får skylla mig själv då jag skriver om det på bloggen.. Ja, det kan jag hålla med om.. Men om jag tex skriver att jag mår dåligt över en sak, så ska det väl räcka så. Då har jag ju valt att skriva det jag tycker folk kan få veta. Då vill jag inte hålla på att förklara mig ytterlige om just detta.. Utan det jag skriver är det som jag vill dela med er, varken mer eller mindre.

Jag kommer fortsätta skriva om just det som jag vill skriva på min blogg..

Gillar du inte det jag skriver, är det du som får sluta läsa..

Jag uppskattar alla kommentarer, och jag läser dem alla.. Men väljer jag att inte svara eller publicera dem är det mitt beslut och ingen kan säga att det är fel.

Just nu mår jag ganska bra, bättre men inte helt jättebra.. Lugnet inom mig börjar infinna sig, jag känner att det finns där och ibland tittar det fram.. Det som får mig att må mindre bra är denna SKITKROPP jag har.. foten blir inte bättre, snarare bara värre och värre. Så idag blir det först ett besök hos Tommy, sen ett besök på vårdcentralen.. Och jag blir så sjukt stressad över detta med foten.. Vad kan det vara för något? Vad kan jag göra åt det? Kommer jag bli sjukskriven, någon som jag verkligen inte har råd med. Och vad ska jobbet säga i så fall? Men jag kan liksom inte bara låtsas som ingenting, jag kan ju inte gå på foten, fotleden värker hela tiden och vid minsta rörelse gör det galet ont just nu. Hoppas på att få några svar idag, struntar i om dem är bra eller dåliga. Bara jag får veta, så får vi ta det där i från sen..

Återkommer!

//s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...