På kort tid har jag fått förklara mitt beslut ett antal gånger. Har oxå fått höra hur synd det är om mig och hur ledsna folk är för min skull.. Det börjar ofta med att jag får frågan om barn..

- Är det inte dags för en liten kille i familjen?

Tycker det borde räcka med att jag svarar med ett ärligt nej.. Men nej det godtas inte och földfrågan blir ofta,

- Varför inte?

Svarar då att även om jag skulle ha velat så varken vill, kan eller vågar jag inte.

- Vill du inte? Klart du kan och vågar.. Skulle väl vara kul med en liten kille..

Berättar då att jag opererat bort livmodern, och hoppas då man ska slippa "tjatet".. Då helt plötsligt blir det så synd om mig och de blir ledsna för min skull osv.. varför tror folk att det gjort mot min vilja? Att jag inte hade något val... Man kan faktiskt välja detta alternativ själv.. Och jag valde det själv! När jag sagt som det är får man ofta en förvånad blick tillbaka.. Och de vet inte vad de ska säga.. Ska jag då berätta hela historien? eller får de nöja sig med det svaret? Dvs,

- Nej det blir inga fler barn.. för jag kan inte pga att jag inte har min livmoder kvar.. Och ja, jag valde det själv..

Jag blir faktiskt mer ledsen över att folk inte kan förstå mitt beslut, än att jag inte kan få fler barn.. Dessutom har jag mina fina tjejor, Cassandra, Nellie och Ida..

Mina fina cowgirls. redo för en dag på High Chapparal.. 2012-07-18  

/s

 

Lena

10 september 2012 15:35

Ja o skulle du nu ha haft din livmoder kvar och vågat skaffa fler barn vad är det då som säger att det blir en pojke den gången??? inte ett jävla skit. Så skit i allt tjat från alla andra som tydligen inte har någon hjärna ändå. Styrke kramar till dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...