När jag började min resa, & när jag började sätta mig själv så där lite först..
Så var mitt mål att siffrorna på vågen skulle ticka nedåt. Jag blev som besatt & tog minsta lilla hg åt fel håll, eller om dem var för få som världens nederlag & misslyckande..
Alla kalorier räknades slaviskt & allt vägdes & lades in i appen. Inget fick lämnas åt slumpen. Även mina ätardagar räknades & knappades in, fast jag visste vilken ångest jag skulle få när jag såg det sen.

När jag sen blev mer & mer av en lyftande tant så blev det kilon på stången jag jagade.
Jag blev aldrig nöjd eller glad.. PB efter PB sattes men jag blev som sagt aldrig nöjd & glädjen höll i sig max 10 minuter. Sen var det nya siffror som skulle jagas..

Jag hade två stora mål när jag började för typ 3-ish år sedan.. Att nå min målvikt som sattes upp, jag skulle ner till 75kg från 93kg. & sen att ta 100kg i marklyft..
Jag fixade båda!

Men var jag lyckligare för det!? Helt ärligt svar nu då! Nej..
Jag jämförde mig fortfarande alltid med allt & alla, jag såg aldrig vad jag själv åstadkommit & faktiskt klarade av. Utan jag såg bara det jag inte lyckats med eller dem mål som fortfarande var mil bort..

Det som höll igång mig var behovet av att visa alla ”tvivlare” att jag fasen var lite bäst eller i alla fall lite bra.. & kanske att få höra det oxå..

Lång historia kort, jag gick sönder ordentligt både en, två & tre gånger.. pga att jag inte lyssnade på kroppen & jag var beredd att ge upp, men har oxå kommit tillbaka lika många gånger..
& på något sätt blev det här oxå min räddning.. Det var nu ”sista gången” någonstans som det vände & mitt tänk blev så mycket annorlunda..

Idag skulle jag nog säga att jag tränar för MIN skull & inte för att visa alla andra att jag kan.. Jag vill visa MIG vad JAG kan & faktiskt klarar av..
Nu har jag valt bort att se allt i siffror.. Vet faktiskt inte i skrivandets stund vad jag själv väger ens.. Även om jag vet att det är mer än 75kg..
Idag skulle jag nästan kunna säga att jag skiter i siffrorna på vågen bara jag gillar min spegelbild & för varje dag som går så gillar jag den mer & mer.. För nu jagas det muskler & konturer istället för siffror..

Vikterna på stång, hantlar & maskiner har jag koll på. Men bara för att jag vill ha lite koll på vad jag gjorde förra passet & så..
& jag ska inte ljuga! Lite kul är det faktiskt att kunna skriva ner vikter, rep & set i träningsdagboken.
Jag älskar känslan av att känna mig stark, både på the gym & på pappret..

Det långsiktiga målet jag har nu är att ta mig dit, tillbaka dit där jag vill vara igen.. MEN på ett lite annat sätt..

& jag vet att jag kan!

//s

En kropp som börjar bli lite som jag vill..

Jag trodde jag var klar med all sån här skit..
Jag har haft & har en av de jobbigaste perioderna i mitt liv tror jag. Alla känslor svämmar över & jag har inte hängt med själv tror jag..
VARFÖR ser jag gamla mig oftare än den nya mig nu?

Jag har en enorm stress inombords & jag vet inte vart jag ska gömma den längre. Det är som att den förvandlas till panik när den inte får plats där inne.. & jag vet inte hur jag ska hantera hela den här situationen..
Ibland vet jag knappt hur jag ska överleva dagen. & så fort någon pratar med mig eller ännu värre, tar på mig så är det som hela jag går sönder..

Samtidigt sätter jag så stor press på mig själv. Jag ser allt som ett misslyckande just nu. Jag kämpar som ett djur, men det händer nada!! Eller det kanske det gör, eller jag vet inte.. Hur som helst går det inte så som jag vill..

I söndags var en sån där dag, en sån där dag som inte får komma.. Jag bröt ihop totalt & jag visste inte alls vart jag skulle ta vägen..
& allt pga min egen spegelbild.. Hur jäkla knäppt är inte det? Men helt plötsligt var jag så äcklad av det jag såg & jag har nog aldrig känt mig så ful & stor förut. Inte ens när jag var som störst.

Det är ingen hemlighet att jag inte längre väger det jag vill väga. & det är just det! Jag var ju där, jag lyckades gå ner till min målvikt. Så jag vet ju att jag kan, MEN VARFÖR går det inte nu? Hur jäkla svårt ska det vara att komma dit igen!? Ja ni fattar, än en gång misslyckas jag!

Jag vill verkligen inte vara så insnöad på min vikt.. Jag vill inte att de siffror som står på vågen ska styra mitt liv.. Men nu är de allt jag ser & jag kräks på dem!

Har sagt det förr, men säger det igen.. Jag väger gärna så mycket som jag gör nu, eller kanske till & med ännu mer, OM jag bara kan få vara nöjd med hur min kropp ser ut. Men det är jag inte nu, jag ser bara en blubb utan några som helst former. :(

Jag är inte ute efter att bli pinnsmal, för det är inte så jag vill se ut. Hur konstigt det än låter. För om man bara tänker tillbaka några år, så var det just pinnsmal jag ville bli.
Men jag vill ha lite former, ja jag menar lite muskler. Jag vill vara vältränad & inte så fluffig. Jag vill bara få känna mig lite fin & jag vill framför allt känna mig stark..

Hur fasen gör jag för att överleva detta & ta mig ur det? & helst utan att bryta ihop?

//s

Antar att jag bara fortsätter..

Det finns människor & så finns det dessa underbara människor, de som står vid min sida.. Jag skulle aldrig ha kommit så långt som jag faktiskt gjort, om jag inte hade er. Jag hoppas ni vet det.. Ni har alla eran egna roll på min resa, som jag hoppas att ni fortfarande vill följa med på.. För även om jag kommit en bit på väg, så är jag långt ifrån att vara i mål..

Ni lyfter mig när jag behöver det, & ni tar ner mig på jorden igen när jag svävar iväg.
Ni tjatar tills jag äntligen fattar vad ni menar & ni lyssnar fast jag säger samma sak om & om igen.

Jag tackar till & mer er som INTE stöttat mig eller ni som tvivlat, pikat & tittat.. Tack vare er så kämpar jag på, för ni ska INTE få rätt.. Alternativet att ge upp finns lixom inte på kartan pga er!

TACK!
//s


Det går i alla fall åt rätt håll på något konstigt sätt.. Juli -16 vs Januari -17

Det går i alla fall åt rätt håll på något konstigt sätt.. Juli -16 vs Januari -17

Det finns människor & så finns det dessa underbara människor, de som står vid min sida.. Jag skulle aldrig ha kommit så långt som jag faktiskt gjort, om jag inte hade er. Jag hoppas ni vet det.. Ni har alla eran egna roll på min resa, som jag  hoppas att ni fortfarande vill följa med på.. För även om jag kommit en bit på väg, så är jag långt ifrån att vara i mål..

Ni lyfter mig när jag behöver det, & ni tar ner mig på jorden igen när jag svävar iväg.
Ni tjatar tills jag äntligen fattar vad ni menar & ni lyssnar fast jag säger samma sak om & om igen.

Jag tackar till & mer er som INTE stöttat mig eller ni som tvivlat, pikat & tittat.. Tack vare er så kämpar jag på, för ni ska INTE få rätt.. Alternativet att ge upp finns lixom inte på kartan pga er!

TACK!

//s

Det går i alla fall åt rätt håll på något konstigt sätt.. Juli -16 vs Januari -17

Det finns människor & så finns det dessa underbara människor, de som står vid min sida.. Jag skulle aldrig ha kommit så långt som jag faktiskt gjort, om jag inte hade er. Jag hoppas ni vet det.. Ni har alla eran egna roll på min resa, som jag  hoppas att ni fortfarande vill följa med på.. För även om jag kommit en bit på väg, så är jag långt ifrån att vara i mål..

Ni lyfter mig när jag behöver det, & ni tar ner mig på jorden igen när jag svävar iväg.
Ni tjatar tills jag äntligen fattar vad ni menar & ni lyssnar fast jag säger samma sak om & om igen.

Jag tackar till & mer er som INTE stöttat mig eller ni som tvivlat, pikat & tittat.. Tack vare er så kämpar jag på, för ni ska INTE få rätt.. Alternativet att ge upp finns lixom inte på kartan pga er!

TACK!

//s

Det jag gör, gör jag för att jag vill det! & Inte för att jag måste.. Men vad är det jag gör egentligen? Jag skulle säga att jag lever, & jag lever ett liv i färg nu..

Det är ingen som tvingar mig att gå till the gym eller till the minigym, japp nu har jag två gymkort :) Skulle jag inte träna, så saknar jag det & jag blir galet rastlös. & tro mig då funkar inte jag som mamma, fru eller människa.. Ja ni vet ju..

& det är absolut ingen som tvingar mig att hålla koll på vad jag äter.. Jag saknar ingenting. För vet ni, jag äter allt, när jag vill & hur ofta jag vill.. Sen väljer jag kanske att avstå från vissa saker ibland eller äta på ett visst sätt, för att det får mig att må så mycket bättre.. Men visst, jag äter både godis & limpsmörgåsar ibland. & varför skulle jag inte kunna äta det?

Men jag ska vara ärlig.. När jag hade gett upp totalt & när jag inte hade något annat alternativ.. Då blev jag just tvingad att gå till the gym & räkna minsta lilla kalori.. Men det viktiga här är att det var jag själv som tvingade mig att göra det..

Jag nästan hatade att ta steget in på the gym i början. Känslan att kliva in där & skämmas för hur jag såg ut, den känslan hatade jag.. & jag gick ju dessutom bara på grupppass, & där hade vi ju dessa gigantiska speglar. Är det någonstans man inte kunde gömma sig, så är det ju i detta rum. Vart du än tittade så var du där! & inget gick ju att undvika att se.

Sen hittade jag till styrketräningen, & jag hade hittat min grej.. Sakta men säkert försvann ångesten över att kliva in på the gym. Jag hade stödet & tryggheten i att ha skaffat en PT. Som för övrigt måste ha varit ett av mina bästa beslut jag tagit, & det på väldigt länge. Men det där vet ni redan..!
Sen var det bara att våga ta sig ner i källaren själv & ta lite plats som var problemet. & måste väl kunna säga att nu har jag inga problem med att faktiskt låta mig ta plats.. & jag har insett att jag har lika stor rätt att vara där, som vem som helst faktiskt..
Dessutom vill jag inget hellre än att se mig själv i spegeln, från alla vinklar som går nu :) ha ha ha

Samma sak med maten, först var det jättejobbigt. Att utesluta saker, framförallt socker av olika slag var ett riktigt helvete. & jag fick åter verkligen tvinga mig till att inte falla för det enorma sug jag hade..
Ja jag hade bakslag & jag har det fortfarande. Skillnaden nu är att jag inte faller lika djupt & jag tar mig dessutom upp mycket fortare..
& nu är det nästan motsatt effekt.. Förut mådde jag dåligt pga sv saknaden av socker, nu blir jag typ sjuk om jag äter för mycket socker.. Att vakna & känna sig bakfull är inte värt den stora godispåsen jag kanske åt kvällen innan.. För att inte nämna känslan av att känna sig som en blåsfisk, bara för att man åt den där baguetten..

Många tycker säkert att jag överdriver med maten, & ja det kanske jag gör. Eller nej, det gör jag inte! För mig är det lixom inget hinder eller problem.. Det har blivit ett sätt att tänka & det går på ren rutin nu.

Som sagt, ingen tvingar mig. Det finns inget jag måste göra. Jag gör det för att jag vill, & det var JAG som tvingade mig själv till en början. Det var för att faktiskt komma hit, hit där jag är idag..
Det kommer säkert komma fler såna där dagar. Då jag själv måste övertala eller tvinga mig till att göra saker som jag tycker är sjukt jobbiga eller tråkiga..

Men det viktigaste är fortfarande att ingen annan än jag själv har rätt att tvinga mig till något! Eller säga vad jag måste göra..

//s


This is me, the happy me..

Jag önskar att jag kunde se på min nakna spegelbild & faktiskt känna mig fin.. Eller att jag kan få vara på ett sprudlande humör med ett leende på läpparna mest hela tiden..
Jag hoppas den dagen kommer, den dagen då jag älskar mig själv. Eller i alla fall gillar mig själv lite mer..

Jag är så jäkla negativ, kan jag sluta med det!? Typ nu, tack!
Det är inte så att jag är direkt ledsen över att vara jag.. Jag tror bara att jag skulle kunna vara en så mycket bättre jag, om jag bara lät mig vara det..

Även om jag själv ser förändringen jag gjort. För något har ju faktiskt hänt, både till det yttre & det inre, det går ju inte att förneka.. Men jag är inte nöjd än. Blir jag någonsin det!?
Grejen är bara att jag måste sluta jämföra mig med allt & alla.. Den enda jag borde jämföra mig med är mig själv..

Jag måste oxå sluta vara så fixerad vid alla siffror. Vare sig det är vikten på skivstången, siffrorna på vågen eller vad min mat väger & "kostar"
Siffrorna ger mig sån ångest!

Vågen borde jag kasta ut, eller skulle ha gjort det för länge sen. Jag borde ju nöja mig med att se kläderna bli förstora eller inte passa på andra sätt istället..
Nu har jag sagt att bara jag inte växer ur mina nya jeans så är jag nöjd :)

Ja maten väger jag igen.. Jag måste få koll på att jag äter tillräckligt. Ja du läste rätt, jag har jättesvårt att äta tillräckligt mycket. Förut låg jag på ett stort kaloriunderskott, men då var ju det största fokuset på att tappa i vikt.
Nu ligger jag fortfarande på ett underskott, men jag äter mer för att orka & för att lättare nå dit jag vill på the gym.. & för att förhoppningsvis kunna bygga lite mer muskler i framtiden :)

Vad ska jag egentligen skriva ang vikterna på the gym.. Jag har många många gånger gått från the gym med mer irriterad känsla nu sista tiden, än med det glädjerus jag vill ha..
Det har känts så jäkla tungt, segt & jag har känt mig så orkeslös..
Lösningen har blivit att backa.. Jag har plockat av vikter för att öka set & rep istället.. För att på så sätt komma vidare & sen kunna maxa ordentligt om några veckor eller kanske till & med månader..

Hur som helst antar jag att jag inte kan vara någon annan än mig själv.. Det är bara jag själv som måste förstå att det faktiskt räcker så.. Jag behöver faktiskt inte ändra på mig, bara för att göra någon annan nöjd..

Jag är jag..

//s

Känslan jag har i kroppen nu har jag saknat, & jag älskar den.
Ni vet när man känner sig så där "nytränad" dygnet runt. Jag har inte träningsvärk men jag känner muskler jag knappt visste fanns..
Jag går till the gym för att andas, det är där jag kan sluta tänka & bara lyfta & ta i.. Känslan när man lyfter tungt eller när musklerna skriker lite efter hjälp, den känslan hittar jag ingen annanstans...

Det var länge sen jag hade så här "oont"
Höften känns bra, inga låsningar i ryggen & axeln känns så mkt bättre..
Eller jag har lite känningar i ryggen, på höger sida för omväxlingens skull. Men det är inget allvarligt, en muskel som är lite trött skulle jag tro & det är ingenting mot den smärta jag haft innan.. & så länge det inte blir värre eller känns knas så kör jag på. Det är i alla fall inget som hindrar mig i min träningen.. & dessutom att ha lite ont, det hör tydligen till när man lyfter tungt & kör styrkelyft.. Det är i alla fall något jag hört någon säga.. :)

Men nu ljuger jag faktiskt lite.. Jag kör ju inte styrkelyft på riktigt. Egentligen är det ju bara marklyft jag gör just nu :) ha ha ha

Marken går dessutom lite sisådär.. Jag har ingen ork, eller jag har men inte min kropp.. Den har gett upp lite..
Jag har varit uppe & nosat på mitt PB igen & då kändes det så bra. Så första målet jag hade på min 2017-lista bockade jag av redan i december -16 :)
Men efter det, så är det som luften & styrkan försvann.. Så nu har jag fått backa & tänka om, för att jobba mig uppåt ytterligare en gång..

Ja, jag ser det som ett jättemisslyckande, & jag är så ledsen över det. Mark är ju min grej & det ska ju bara funka!
Jag är oxå ledsen över att jag inte är där jag vill vara & jag känner mig lite värdelös..

Tanken är oxå att jag ska lägga in böjen igen.. Den har ju fått ligga på hyllan efter "olyckan" med Krut, då jag bla fick en sträckning i ena knät..
Men gud så fort man tappar typ allt.. Mina knän har ett eget liv & all den lilla teknik jag hade jobbat ihop, den försvann på vägen någonstans.. Böjen har väl oxå alltid varit det jag bråkats mest med. Jag menar ner kommer jag ju alltid men sen ska man upp med skiten oxå! Här pratar vi inga direkta vikter & har aldrig gjort heller.. & så får det väl vara.. Jag vill bara få det att funka..

& som alla nog vet vid det här laget, så HATAR jag verkligen att känna mig så jäkla ostark.. Men det är väl bara att bita ihop & börja om.. Så får vi se vart jag hamnar den här gången.

Får väl säga att mina nya ledord är nu..
Backa, Öka & se framåt!

Jag fick ihop mina 4 träningspass den här veckan i alla fall, så tummen upp på den.. :)

//s


Sådär glad som jag hoppas jag ser ut, så glad vill jag bli.. Jag vill komma tillbaka nu..