Jag sitter fast, och jag kommer inte loss.. Jag behöver någon som kan putta mig över kanten. För hur mycket jag än försöker så klarar jag det inte själv..

Jag orkar inte må så här längre. Det du ser är bara en fasad, en fasad som passar just där och då. Men sanningen är att inom mig gråter jag av förtvivlan och hopplöshet.
Jag har ingen energi att ens försöka ta mig ut det hela. Fast det är det enda jag vill. Vet inte vart jag ska börja..

Försöker göra som J säger och tänka på allt bra och allt jag har, som min familj. Är glad att jag har min egna lilla familj som står ut med mig. Mina fina tjejor som ger mig en anledning att gå upp på morgonen, älskar dem så det gör ont. Jag har J som älskar mig för den jag är och som jag älskar till månen och tillbaks.

Jag har vänner som finns där för mig när jag behöver. De ger mig den energi jag behöver för att klara av en dag i taget. Jag försöker så gott jag kan att finnas där för dem oxå, hoppas dem vet om det.

Idag är en dag där jag är ledsen i ögat.. Kan inte säga den precisa orsaken, men antar att det bara är mkt av allt just nu. Jupp! Precis så är det, det är mycket av allt och jag sitter fast utan att komma loss..

//s