Så var det söndag och ännu en måndag närmar sig. Kan med glädje skriva att jag INTE ska börja UTAN fortsätta imorgon.. Har denna vecka riktat in mig på vad jag har ätit, eller rättare sagt vad jag inte har ätit. Nu ska detta med motionen komma igång oxå hade jag tänkt.. Små steg och ett i taget, så ska väl även denna trötta mamma komma i mål en vacker dag.

Imorgon är det tyvärr dags för lite VAB. I fredags kväll och på natten mellan fredag och lördag kräktes Ida. Misstänkte så klart magsjuka, fast än så länge inge mera kräks. Men hon är trött och inte riktigt sig själv. Så vi tar en dag till hemma, så är vi på den säkra sidan. Så imorgon blir det en riktigt myyys och hemma dag. Helt enkelt en dag med myyyskläder och inga direkta måsten. Tänkte att vi kanske skulle ta och fixa & trixa lite oxå. Kanske till o med ta tag i detta med färgen i datarum och kök.

Tjejornas garderober ska fixas färdigt oxå. Vart tog mina minismå bebisar vägen? Ida har typ växt ur 104 nu, även om några få 104 passar.. Ida och Nellie har i stort sätt samma strl nu, i alla fall på det mesta. Dock inte på byxor, Nellie är än så länge lite längre.

Förr tycke jag att det var så svårt att göra mig av med de kläder som var för små. Hade någon typ av separationsångest tror jag. Hade hela källaren full med kläder. Nu är det bara en hög kvar som ska väck inom kort.
Fast det gällde inte bara tjejornas kläder utan allt.. Tänk om man liksom behöver just den/det någon dag, eller just den saken/grejen betyder så mycket för mig. Jag sparade på allt! Nästan så jag skäms när jag tänker på det nu. Vad skulle jag med allt till? Jag menar inte att jag är en samlare, ni vet dem man ser på tv. De som inte kan bo i sina hus bara för att det är så mkt saker och skit överallt. Jag har bara sjukt svårt att göra mig av med saker det inte är något fel på. Men nu är det slut på allt onödigt sparande..
Jag har märkt att jag mår mycket bättre om jag rensar ut här hemma. Det som jag inte behöver eller kläder som inte använts på läääänge åker ut! Och då inte bara ner i källaren utan ut ur detta hus. Det är som om jag kastar ut delar av alla tankar och problem samtidigt. Men det går inte fort, tänker samma liks här. Små steg och ett i taget.. Tar jag lite varje dag så blir det nog bra i slutänden.

En annan sak som MÅSTE göras är att bestiga tvättberget i källaren. Det är konstigt, ju mer jag tvättar desto högre och större verkar högen bli. Hur det ens kan vara möjligt... Men det är väl bara att plocka fram klätterutrustningen och börja klättra. Jag ska vinna över detta Himalaya..

Nu blir det snart sängen.. God Natt!

//s

Jag är inte som alla andra, men försöker smälta in..

Trött, trött och jättetrött! Hade feber imorse, men har ändå jobbat. Vet inte om det var så smart. För nu vet jag knappt vad jag heter och huvudet värker.. Hoppas jag mår bättre imorgon!
Sitter nu i soffan fast jag borde ligga i sängen. Drar mig för att resa mig upp, har en massa att göra innan det är dags att sova..

? Dagisväskor
? Kläder inför morgondagen till tjejorna
? Kissa med Ticko
? Tvätta av mig ansiktet

Okej då, inte en massa saker. Men en hel del. :)

******************

Dessa kvällar är värst, då kommer alla tankar. Tänker på vad jag hade kunnat gjort annorlunda, på saker jag borde ha gjort, eller på saker jag gjort men kanske inte borde.. Jag behöver någon som kan säga åt mig att inte tänka så mycket. Tydligen räcker det inte att jag säger det själv..? Men kommer jag lyssna? Jag vet inte..

Jag är ledsen, så sorgsen.. Igen :( vart kommer denna sorg ifrån? Jag vet verkligen inte. Får anstränga mig för att inte börja gråta. På jobbet är det värst, kan ju inte direkt bryta ihop inför alla kunder. Tur man har sitt jobbansikte att gömma sig bakom.

Vill vara denna glada, spralliga och lite busiga som man ska vara.. Eller måste man vara det?
Hur kan jag vända denna onda cirkel? Det kan ju inte vara så här det ska vara resten av livet.. Det får det inte vara!

Fy fasen vad jag gnäller! Dags att skärpa till sig! Inget blir väl bättre av detta? Dags att göra som J säger..

Imorgon, imorgon ser jag till att vända det hela.. Jag har en underbar egen liten familj. Tre fantastiska tjejor och en man som är mitt allt och min bästa vän. Jag bor där jag vill bo, jag har ett jobb och har vänner jag vet alltid finns där.

Så varför ser jag allt så negativt? Ska se till att vara glad för det jag har istället..

//s

Jag älskar er, min knasiga lilla familj <3

En droppe till och det kommer svämma över..

Helgen har kommit och gått, och den har rullat på bra faktiskt.. :)

Ikväll kom dock den jobbiga ledsna känslan, som jag försökt att undvika så länge. Denna ofrivilliga sorg jag känner, vart kommer den ifrån? Och VARFÖR kommer den?

Skulle så gärna vilja leva efter det J säger. Var glad för det du har istället och skit i det andra! Och tro mig jag försöker. dagligen intalar jag mig att det är en bra dag och jag är glad och lycklig. Vet inte riktigt hur bra jag lyssnar på mig själv.. Men men..

Imorgon är det måndag igen, gör som vanligt och börjar om.. Taggad till tusen, tills jag känner detta sug efter något sött eller denna pepsi som förpestar mitt liv varje dag.. Som vanligt intalar jag mig själv att jag SKA fixa det den här gången. Det som låter och verkar så lätt, hur fan kan det vara så svårt? På måndagkväll (ev redan på lunchen) har jag gett upp! Har då en vecka till på mig att övertala mig själv om att på måndag då, då ska jag börja igen.. Och då SKA jag klara det!

Nu ska jag försöka sova lite så man orkar med morgondagen.. Än har i alla fall inga droppar setts till *pustar ut* och det är tur för just nu orkar jag bara inte..

//s

Jupp! That is me..