Hade hoppats att min far skulle komma hit idag, men som vanligt så blir det aldrig som han sagt, är så ledsen över det.. Fast man är vuxen, känner man sig som ett litet barn som glöms bort..

Jag tog nämligen steget att ta kontakt med honom för drygt två veckor sedan. Då hade vi inte pratat med varandra sedan nyårsafton-2010.. jag vill ju så görna att tjejorna ska veta vem deras morfar är.. Deras riktiga morfar. För som det är nu så har ju Thomas varit mer morfar än vad morfar själv har varit..

Jag skrev ett sms och frågade om han ville komma hit och äta någon dag framöver. Fick svar att det ville han gärna, och att han blivit glad för frågan och att jag tagit kontakt med honom. Han föreslog då att vi skulle ta det redan veckan efter, dvs denna vecka och idag. , MEN att han var tvungen och fundera lite och övertala sig själv att han skulle klara av det.. Han skulle ringa, men ringde aldrig.. Jag hörde av mig till honom, fick samma svar då.. Han skulle fundera och tänka.. Men han skulle höra av sig i mitten av denna veckan.. I torsdags hade han inte ringt än, så jag skickade ett sms. Fick till svar att han skulle ringa imorgon (läs fredag) och han undrade när det var bäst att ringa. Han hade nämligen funderat klart och kommit på en toppen lösning.. Vad det nu kan vara? Vad kan vara enklare än att komma hit och äta lite mat? Jag skrev att han kunde ringa på kvällen, då skulle vi vara hemma..

Jag har fortfarande inte hört något och nu är det lördag =(

Vad kan jag mer göra?

 Ha det bäst. Kram Sofi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...