Dagens träningspass gav mig hopp om framtiden. Jag är så glad över att kroppen inte direkt skriker längre..

Men riktigt än vågar jag inte ropa hej, i alla fall inte allt för högt.. Jag märker själv att rädslan för att få ont ont igen stoppar mig. Jag vågar inte utmana mig själv längre, inte så som jag gjorde förut. & det i sin tur gör att det känns som om jag sitter fast, & lixom trampar på ett & samma ställe..

Fortsätter med mitt "rehabprogram", dvs med plankan i olika former MEN upp & ner.. & det är fortfarande mkt ben, mage/rygg. Idag var det nog första gången som jag tyckte just den delen var lite skoj faktiskt..
Jag ändrar oxå lite smått i upplägget, jag lägger till & jag tar bort från gång till gång.. Lite efter hur dagen & kroppen känns. Som idag tex bytte jag ut min benpress & körde vanliga knäböj istället.
Började stelare än stelast i böjen, men mot slutet kändes det riktigt bra. Ännu är det dock inga vikter att prata om, men det var mer än en tom stång i alla fall :)

Upprepar & påminner mig själv säkert 1000 gånger varje dag..

- Sofi, kom ihåg! lugnt & försiktigt!

Kanske ska jag inte tänka så mycket, utan bara vara i nuet & köra..

Sen blev det oxå lite axelpressar idag, eftersom det funkade så bra förra gången & till sist bytte jag ut den sittande rodden till stående stångrodd. Jag har verkligen saknat dessa två övningar, tror nästan de platsar på min topp 3 lista.. Eller tror? Jag vet! :)

Nu kanske jag kan få fortsätta min resa, för att så småningom nå dit jag vill.. Om jag nu bara kan komma på vart det är jag på väg. Jag trodde jag visste, men nu är jag inte riktigt lika säker..

Vad fasen är viktigast? Musker & utseendet eller styrkan?
Jag gillar (läs älskar) att lyfta tungt, det gör jag verkligen. Men samtidigt vill jag ha en kropp som INTE skriker. Jag vill oxå ha en kropp jag kan vara nöjd & stolt över..
Fixa båda säger du! Ja Kanske säger jag.. Då ställer jag frågan, i vilken ände & hur börjar jag?

Jag vet att jag vill tillbaka dit, där jag var innan allt det här.. För ja, jag har slarvat lite med ungefär allt. Så typ 2kg har jag tyvärr gått upp, ingen direkt panik kanske.. Men så jäkla onödigt. & jag har blubbat till mig lite väl mycket tycker jag..
Jag säger som det är, jag blev lat & tyckte synd om mig själv. Jag är tydligen en sån som tröstar mig med "gottis", & det gillar vi inte..

Så nu har jag lovat mig själv att det är slut på tramset & jag ska ge 110%.
Denna tant ska än en gång fixa det här. Jag är värd att få satsa på mig själv, så nu finns det ingen återvändo!

Nya mål, nya utmaningar & nya möjligheter!

//s

Det är mkt ben just nu.. & jag typ gillart! :)