Jag är så jäkla trött på att aldrig få/kunna göra det jag vill & hur jag vill.. Så fort jag börjar känna att träningen går framåt, så är det något som gör att jag måste tvärnita..

Nu har jag alltså en ofrivillig vila igen.. Den började i & för sig för att jag valde det själv.. Men blev snabbt ett måste, istället för en liten frivillig vila på några dagar..
& ni som känner mig vet att detta med vila inte är min grej.. I alla fall inte nu för tiden..

Så nu måste jag börja om igen.. Hur fan ska jag kunna komma dit jag vill!? Om jag måste börja om från noll hela tiden..
Att lyfta fjuttvikter (för mig) börjar bli uttjatat nu, & det är ju faktiskt skittråkigt.. Jag vill lyfta tungt, jag vill känna mig stark.. & jag vill både se & känna att det går framåt..

Det som stör mig mest är att det inte är en uns träning inblandad i det hela.. Jag var inte ens på the gym när det blev knas.. Nu är det tydligen till & med livsfarligt att gå en promenad med Krut..

& att jag då får höra att det är pga att jag tränar varje dag & jag får skylla mig själv. Det gör mig jätteledsen.. :(
För det första så tränar jag inte varje dag & för det andra har jag aldrig gjort det heller. För jag vet att min kropp inte fixar det. Är det något jag lärt mig på den här resan, så är det att lyssna på kroppen.. Ja jag kanske lärde mig den hårda vägen, men jag vet nu..

Nu vill jag bara att det ska kännas bättre & att jag får klartecken att börja träna igen. Men funderar på att känna lite på vikterna på måndag, bara för att se hur det känns.. För nu är jag så jäkla less på att göra ingenting. Eller ska jag vara så duktig & lyssna på dem som vet vad de pratar om?

*suck*

//s