Har precis plockat ihop en påse med extrakläder som ska tas med till dagis. Japp jag och min familj säger DAGIS, låter så mycket mysigare än förskola tycker jag. Men det var inte dit jag skulle komma.. Åter till kläderna.. Typ hälften av kläderna jag hittade till Idas hög, fick jag istället lägga i *dagsatttabort*påsen. Tur man kan norpa i Nellies hög och garderob :) Antar att det är dags att rensa bland Idas kläder igen, fast det typ känns som om det var igår jag gjorde det sist. Det är galet vad fort tjejorna växer, mamman hänger ju inte med :(

Jag har tre stora underbara tjejor nu, hjälp! :)

******************

Är det bara jag som har svårt att kasta/ta bort tex kläder. En del har man ju så många minnen till. Vissa har ju alla tre haft, andra tycker man är så dem (tjejorna) på något sätt.
Men det är väl bara jag som är töntig.. Men jag har verkligen blivit bättre på det, tycker jag själv i alla fall :)

Fast det här med att kasta, rensa och ta bort är något jag jobbat med för mig själv lääääänge! Kan få sådan ångest över sånt här, hur knasigt det än låter.. Men det går framåt, tycker själv jag gör enorma framsteg. Ta bara gillestugan, den var ju överfull med barnkläder, barnskor och diverse andra saker. Nu har jag typ en kartong kvar med sånt som ska sparas tills tjejorna blir stora. Det anda har jag faktiskt gjort mig av med på olika sätt. Likaså är matkällaren och förrådet rensat en gång, planen är att ta en rensning till där..
Även resten av huset har gåtts igenom, och ska så göras igen. Måste bara få detta i små steg och i MIN takt.
Låter som om jag har saker överallt och sparar på allt. Men så är det inte, (om man inte frågar Jimmy) :) Det är bara känslan över att behöva göra sig av med saker, saker man kanske behöver sen och som kanske betyder något som är jobbig.
Men det går lättare & lättare!

Jag undrar var denna nojja kommer ifrån..

//s

Knastjejorna fikar mellis :)