Jag är en mamma som faktiskt har fått tre underbara tjejor.. Även om de kan driva mig till vansinne. Men jag kan absolut inte se mitt liv utan dem, och det vill jag inte heller. Att säga att jag älskar dem är en total underdrift, det finns inga ord som kan beskriva min kärlek till dem.

Jag är en fru som faktiskt har hittat min själsfrände och bästa kompis. Vi kan bråka och vi ser verkligen inte allt på samma sätt. Men det är väl det som gör oss så starka tillsammans. Mitt liv utan Jimmy skulle inte vara helt, jag skulle känna mig halv.

Jag är en människa som har tappat bort mig lite.. Men är på god väg att hitta mig själv.. Eller kanske mitt nya bättre jag..
Jag försöker hitta tillbaka till den jag faktiskt var på bilden där uppe. Då var jag glad och kunde tackla vardagen på ett helt annat sätt.

Jag tänker inte sitta här och skriva hur synd det är om mig. Samtidig har inte du någon rätt att säga hur jag mår eller ska tycka. Hur jag mår innerst inne är det bara jag som vet, och dem jag väljer att dela det med. Och hur jag ska tycka? Ja du, det är oxå upp till mig. Sen kan jag ju alltid ändra mig! Om det är så.. Jag är ju faktiskt inte omöjlig. Att ibland få ett annat sätt att se och tänka på saker hjälper faktiskt.

Jag är jag och jag tänker inte ändra på mig för att DU vill..

Men jag tänker ändra på mig för att JAG vill. Jag tror att jag äntligen är redo att ta steget.. Och det är nog nu!!

Imorgon är en ny dag.. Och jag ser helt otippat fram emot den! :) WooHoo!

//s