Idag skulle jag och tjejorna ha en myyysdag. Jimmy är iväg och leker med gubbarna i jaktlaget.. Hade planerat dagen i tanken in i minsta detalj.. Men varför kan det inte vara så enkelt som att man bara kan bocka av en punkt i taget? För självklart blev dagen inte så där myyys som jag hade sett den framför mig..

# städa tjejornas rum tillsammans

# flytta två sängar & bädda rent

# äta *potatisgratäng med twist*

# dammsuga

# duscha allihopa

# titta på film & äta popcorn

# somna i soffan

Så enkel såg listan ut..... Och allt gjordes oxå, men det gick inte så smidigt som jag hoppades.. Medans jag städade tjejornas rum, hade jag tre tjejor som slogs, bets och rivdes.. Det skreks och tårarna flödade på alla. Jag förstår inte varför de har börjat med detta, alla slagsmål med varandra.. De var oxå överallt och rotade, pillade och lite till.. Ju mer jag sa till dem ju mer höll de på.. Ida hann kissa på sig oxå =( Fast det var kortbyxornas fel, dumma knapp.. Sängarna flyttades i ren ilska tror jag.. Jag blev så arg där ett tag på allt som inte funka, och allt skrik och gnäll, att jag sparkade lite väl hårt på sängen som stod närmast.. Självklart så träffade jag något ben eller en regel, för jag trode hela foten var bruten.. Tjejorna valde då att gå ut.. (jag förstår dem till fullo =( F*N att det ska behöva bli så att man bryter ihop.....)

Men tjejorna kom hem till maten när jag ropade och åt med god aptit, så det var ju kul.. Men så skulle de inte duscha helt plötsligt, de brukar annars inte vara några som helst problem att få in dem i duschen..

Till slut satt alla nyduschade (och även en nyduschad mamma =)) i soffan och väntade på sina popcorn och att filmen skulle börja. Och då infann sig äntligen lugnet och myyyset, och två av tre tjejor bockade av den sista punkten på listan..

Så vi tog oss i mål i alla fall.. Men varför kunde det inte få vara så där fint och myyysigt hela vägen?

Cassi var så söt förut.. Filmen var lite sorgsen mot slutet (innan det slutade lyckligt så klart) Jag tyckte själv att det var lite sorgset, och såg då att Cassi satt där med tårar i ögonen.. Frågade henne då om hon var ledsen.. fick till svar att det var hon inte... bara lite, la hon sen till lite tyst.. Mammas stora lilla hjärta..

Så nu sitter jag här och har faktiskt lite småtråkigt, Jimmy är inte hemma än och det är bara skit på tv..

Nä nu ger jag upp, får väl kolla på OS eller något.. God natt

/s

Nej, nej och nej! Jag som fått för mig att det var/är bra nu.. Men varför känner jag då den där krampen i bröstet igen? Varför känner jag klumpen i magen? Varför känner jag mig så otillräcklig och fel? Varför väntar jag på tårarna, tårarna som snart kommer komma?

VARFÖR?

/s