Jag har idag haft ett av de jobbigaste passen någonsin på the gym..
Känslan när man inte orkar mer & man bara vill lägga sig ner för kroppen orkar inte stå upp. Precis så var det idag, jag bara blev till en liten blöt fläck på golvet.. När benen lixom ger upp för att armarna till slut inte orkar mer.. Underbart! :)

Nu när jag landat lite är jag galet nöjd med dagens Linusträning. Det är konstigt, jag är typ aldrig nöjd under själva passet.. Jag vill & tycker typ alltid att jag borde göra mer än vad jag gör osv.
Att det inte är bra nog.. & så är det alltid, både när jag tränar själv eller när jag tränar med någon..

Men tänker man efter så är det nog ganska okej ändå..

Idag var det böj & rodd som stod på schemat & så lite mage på det. Sen lite extra ben & rygg, & så avslutades det hela med lite armar.. Ser inte så jobbigt ut kanske, men tro mig det var det :) Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde idag.

Jag läste en så bra text på Facebook.. & det är inte fören nu som jag på riktigt fattar att allt hänger ihop..
Träning har för mig alltid förknippats med något jag borde göra, men inte gjort. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att komma igång, men då för att alla andra sa att jag skulle. Men jag själv var inte redo & därför var det aldrig helhjärtat jag gick in för det. Utan det var mer ett måste för att få tyst på folk.
Jag tyckte aldrig träningen var direkt kul, & jag såg aldrig några resultat. Självförtroendet var ständigt i botten, för jag kände mig så misslyckad. Det i sin tur gjorde ju att jag gav upp mer eller mindre efter ett kort tag & jag mådde då sämre än innan. & det upprepade sig gång på gång.. Till slut gav jag ju upp redan innan jag ens försökte..

Nu när jag bestämde mig för att satsa på mig själv, så var det lite "nu eller aldrig".. Men framför allt var jag redo själv..

Jag kan ärligt säga att träningen betyder så mycket för mig nu. För nu gör jag det faktiskt för MIN skull, & jag mår så bra. Glädjen finns där & hux flux kommer resultaten oxå.
Det tog väldigt lång tid innan jag såg det själv. Men nu när jag äntligen ser vad jag har åstadkommit så stärker det mig, & samtidigt gör det att jag vill fortsätta för att nå nya mål & drömmar.
Självförtroendet & självkänslan jobbar jag ständigt med, & det är inte direkt det lättaste jag gjort. Men jag har en helt annan tro på mig själv nu om man jämför med vad jag hade innan.

Jag skulle ljuga om jag sa att det gått smärtfritt.. Jag har många gånger känt att jag kämpar i motvind. & jag har varit så nära att ge upp. Men ju mer jag har gett mig fasen på att jag ska göra det här, så har jag känt mig starkare. För att jag vill det & jag är värd att få må bra..

Men det har varit en förvirrad jag som diskuterat med sig själv många gånger. Är det värt det? Är JAG värd det? Till vilket pris gör jag det här? Får jag som mamma & fru tänka på bara mig en stund?
Ett tag trodde jag att jag gjorde allt fel.. Att jag var en riktig egoist som bara tänkte på mig själv.
Men hur jag än vrider & vänder på det.. Så tror jag att alla i min närhet vinner på det här oxå.. Får jag vara glad & lycklig så borde de känna av det oxå.

Jag har tack & lov några som stöttar mig på den resa jag gjort & fortfarande gör. Utan alla dessa fantastiska människor skulle jag kanske ha gett upp som så många gånger förr.

& nu vet jag. Jag gör det för MIN skull & det är inget fel..
Jag kan tänka på mig själv, utan att det betyder att jag älskar min familj & mina vänner mindre.

& det är precis som i texten.. Jag är glad nu & inget ska få stoppa mig..

//s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...