Jag är ju bra knäpp.. Eller KoKo som Jimmy skulle ha sagt.. :)

Jag ser ju att jag ser helt annorlunda ut, även om det tog väldigt lång tid innan jag såg det andra kanske redan sett..
Men ändå känner jag mig större än störst just nu. Jag känner mig stor, blubbig & allmänt jättetjock. Allt för att vågen visar helt fel siffror nu..

När jag var som störst så var "dagens" vikt en vikt jag bara drömde om. & nu när jag är här är jag inte nöjd!! Varför!? Jag borde ju vara mer än nöjd, jag har lyckats med något jag trodde var mer eller mindre omöjligt.

Jag tror så här.. Jag hade en målvikt som jag VILLE nå & komma under. Sen blev det mer att jag var tvungen att komma under den. & skulle jag inte lyckas så skulle det vara ett misslyckande, ett stort misslyckande! & jag gjorde det! I april (tror jag) så var jag 0,5kg under den satta målvikten.
Det var här någonstans det spårade ur lite. Helt plötligt ville jag ner mer, några kilon till bara. Tänk att få säga att jag gått ner 20kg, eller ännu hellre mer! Det var ju bara några kilon till som skulle bort.. Såg ingenting som omöjligt!
I samma veva tränade jag oxå massor, för muskler ville jag oxå ha! Nu var det fokus muskler så fick kilona försvinna om dem ville (läs att de skulle försvinna) & tungt skulle jag lyfta.. & jag mådde så bra, jag mådde verkligen skitbra!

Sen kom bakslaget, The big bakslag! Min kropp gav upp, den mer eller mindre gick i strejk..
Började med ett revben som satte sig på tvären. Trodde först det var en muskel som spökade, men inget hjälpte. & jag verkligen prövade allt.. & så småningom gjorde hela ryggen ont från höft till skuldra. Så jag hamnade tillslut på Rygg & Ledkliniken där jag knådades & låstes upp efter konstens alla regler. Hela den resan kan ni läsa om i tidigare inlägg...

Detta i sin tur gjorde ju att träningen blev lidande. Ja jag tränade men jag kunde ju inte ta i, eller träna det jag ville.
Vissa dagar hade jag så ont att jag grät efter mina pass på the gym. För träna det skulle jag.. Jag var ju tvungen att lyckas.
Sen blev jag mer eller mindre tvingad till att vila, att vila på riktigt. Alla sa det till mig, men jag lyssnade inte..

Sen vid midsommar skulle jag ha semester tillsammans med familjen & då bestämde jag mig att det var dags för vila på riktigt.

Jag hade precis innan semestern fått ett nytt träningsupplägg så jag kunde hålla igång utan att kroppen skrek. Så det körde jag några veckor innan jag tog helt semester.. Kan väl säga att det var ben,ben & lite mage/rygg :)

Så efter jag haft min vila så började jag sakta men säkert med min träning igen. Började med de passen jag körde innan semestern, men har nu lagt om lite på egen hand. & jag kan både marka & böja nu utan problem :)
Men jag känner mig så vilsen, kommer till the gym & har inte riktigt koll på vad planen är. Jag behöver en långsiktig plan.
Jag har två små mål, & det är att vara tillbaka på mitt PB i mark & att få till lite fina muskler. Men säger inte när jag ska vara i mål, det får ta den tid det tar. Det viktigaste nu är att köra lugnt & försiktigt & lyssna på kroppen..

Men dit jag vill komma, när träningen blev knas blev oxå min vikt megaknas..
Drömmen att gå ner mer & kanske nå den där siffran 20 kändes så långt borta.. Jag skötte min mat & jag hade mina ätardagagar.. Men helt plötsligt funkade det inte.
Jag är ju en känsloätare, det började med kanske några godisar eller lite chips. För att på något sätt trösta mig själv. Detta ökade fort.. Japp jag kan vara ärlig att säga att snart var det inte längre bara "lite". Även om det verkligen inte var som förr var det inte så jag ville leva mitt liv..
Så nu sedan typ 2 veckor tillbaka har jag lagt megafocus på min mat. Ja jag äter gott & är kanske inte riktigt tillbaka där jag var när maten funkade som bäst.. Men jag går in helhjärtat & ska klara det igen..

MEN det händer nada på vågen.. Det gör mig så jätteledsen. Jag vill ju se resultat! Det är ca 2-4kg jag behöver gå ner för att åter vara under min målvikt..

Varför är det så jäkla svårt att lyckas nu!?

Det är när jag ser dagens siffror på vågen som jag tappar sugen totalt.. Det är då tankarna kommer, att jag en morgon vaknar & är lika stor jag var från början. Det är då jag ser magen som är för stor & degig.. Jag ser mitt gäddhäng som inte alls ska vara där.. Alla fel & brister lyser så jag blir bländad.
Det är då paniken kommer. Jag vill inte tillbaka till den gamla Sofi som mådde sämst! Det bara funkar inte!

Så vad gör jag nu?


Vill bara säga tack till er som stöttar & peppar & tack för all er hjälp! Ni är några få som betyder så otroligt mycket för mig. På ett eller annat sätt har ni visat att ni bryr er om & jag är evigt tacksam för att just ni kommit in i mitt liv..
Utan er skulle jag ha gått under för länge sen!

//s


Jag vill börja leva så där som jag vill igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...