Många deppar ihop när det blir mörkt och trist ute, och sen gladare när snön kommer och det blir ljusare. Men inte jag, jag blir bara deppigare ju närmare julen vi kommer. Börjar på sensommaren och så trappas det upp.. Allt jag vill är att julen ska vara över redan innan den börjar..

Börjar när höst och vinterkläder måste införskaffas, för man måste ju vara typ ett halvår före årstiden. Precis som man typ kollar sommarkläder på vintern. :)
När man sen kommit fram till vad som fattas i tjejornas garderober och försökt lösa det på bästa sätt, känns det knas.. Jag har absolut inga problem med att köpa begagnat eller ta emot och ärva kläder (och även andra saker som tex cyklar, möbler osv) Bara mina tjejor är hela och rena och är nöjda med det dem har, så är jag nöjd. Då gör det ont att typ få höra att jag inte unnar mina tjejor det bästa..
Men är det inte det jag till viss del gör? Jag lär dem att allt inte handlar om pengar eller det senaste som går att köpa. Jag vill oxå att dem ska veta att man kan INTE få allt man vill ha. Ibland måste man spara till det, eller välja bort något annat. Det måste ju vara bra saker att lära dem.. Eller?
Självklart köps det nytt om det är så att det behövs! Jag vill ju bara kunna lösa allt på bästa sätt, så det blir så bra som möjligt i slutändan..

Sen är det farsdag som ska firas, gärna med fika och paket. Jag vet att han inte kräver det, men det känns fel att inte fira på något sätt. Samma då älsklingen fyller år och present ska köpas.. Jag vet att jag inte måste... Men men.. Samma här, jag vill ju bara att allt ska bli till det bästa.. Jag hoppas han vet att jag älskar honom jättemycket även om jag inte köper en massa dyra saker och grejor.

Sen kommer julen och jag vill ju så gärna ge tjejorna en dunderbar (dunder & brak + underbar) jul. Med pyntat hus, julgodis, och självklart julklappar köpta efter önskelistorna..
Hur jag än försöker tycker jag inte att jag får till det.. Hur pyntar man? Hur mkt pynt är för mycket alternativt för lite? Måste man ha julgran? Julgodis börjar jag få kläm på. Brukar hyra in min finaste vän Annika på julgodisbak.. Eller brukar och brukar, vi gjorde det förra året och jag hoppas på en repris i år :) Förra året gav jag mig på lussekatter oxå, som blev sååååå bra.
Sen kommer det som ger mig störst och mest ångest om något.... Julklapparna!
Jag varken kan eller har råd att köpa allt på önskelistorna. Det är stört omöjligt, det är allt från telefoner, 4hjulingar till smink och pyssel. Dessutom vill jag inte köpa allt de vill ha. Som jag skrev där upp, jag vill att de ska veta att man inte kan få allt.. Självklart får man önska sig, men det är ingen garanti på att man får det.
Men tänk om de tror jag INTE älskar dem, om de inte får det som det önskar sig menar jag.
Och vem försöker jag impa på? Jag är väl inte bättre som mamma bara för att jag köper dyra julklappar? Det är som om jag inte fattar själv.. Det spelar ingen roll hur dyrt det är, det är tanken som räknas. Och jag vet att Mina tjejor blir lika jätteglada över ett ritblock och nya pennor köpta på jobbet, och inte på lekia med den nya Disney filmen på..

Tror jag ska intala mig själv om att november och december i år ska bli de bästa på många många år!

//s