Varje dag får jag höra att jag ser trött ut, att jag är blek eller så frågas det om bebisen i magen.. Det är helt för mig främmande människor som kläcker ut sig detta. I och för sig på lite olika sätt, men ändå.. Är det på grund av mitt jobb? Tror dem att de känner mig bara för att dem handlar av mig några gånger i veckan?

Hur kul är det att dagligen höra så negativa saker? Och det gör fruktansvärt ont, det spelar ingen roll om det är från okända människor eller någon man känner.

Kommer jag tex till jobbet en bra dag och jag känner mig pigg och fräsch (stavas?) Och jag kanske har ansträngt mig med att hitta ansiktet med det lilla extra. Då slås ju hela jag ner av en kommentar som tyder på att jag ser trött och blek ut.. Eller det värsta, att jag ser gravid ut på ett eller annat sätt. Jag menar, hur ser jag ut om jag inte anstränger mig lite extra? Helt döende?

Och vad ska jag svara liksom? Ja jag är trött, sover ju skitsämst.. Jag får inte mer färg än ett urtvättat spöke, även om jag vill och försöker.. Och jag är INTE gravid, jag är bara på tok för tjock..

jag är bara jag, mer kan jag inte vara..

//s

Så var det måndag igen.. Alltid samma sak, ont i magen och olustig känsla. Varför?

Jag ger upp redan innan dagen och veckan har börjat.. Det är så mycket jag vill och tänkt göra, men när jag väl ska börja så skiter sig allt. Varken lusten och orken finns kvar.
Jag vet att det bara är jag som kan bestämma, när och om det är dags för en förändring.

Det blir inte lättare av att hela tiden bli påmind, och bli pekad på. Jag vet hur jag ser ut, och framför allt så vet jag hur jag mår. Det som du tror att du ser, är kanske inte alltid sanningen.

Tror det är dags att jag gör något åt all denna skit nu, en gång för alla.. Frågan är bara vart jag ska börja. Till höger eller vänster, högt eller lågt..

Som alla andra så skulle jag ha börjat i morse, dvs på en måndag. Men det har redan skitit dig totalt. Så jag tar denna dag till att förbereda mig. Så gör jag min grej från och med tisdag.

Så Lena, nu är det dags igen! All peppning, tips och råd behövs och tas tacksamt emot. Nu är det dags för två jobbiga veckor igen, tills man har tagit sig igenom första fasen.

Denna gång ska jag klara det.. Om inte för min skull så för min familj. De förtjänar en glad mamma och ett lyckligt liv.

Hatar dessa måndagar med ledsen mun..

//s

Ida, Cassi och Nellie i sina nya fina glasögon..

*

Cassi kom och frågade om vi inte kunde ha picknick igen.

Och då sådär i datarummet, det var ju så mysigt och kuligt.

Det värmde mig jättemycket.. Då vet jag att det uppskattas när jag försöker..

Älskar mina tjejor så det gör ont..

//s

***********

Det skriks, det slåss och det gråts. Det är med andra ord, en helt vanlig ledig fredag i Birgerssonska huset.. Bara att gilla läget, och försöka ha någon lite koll. Själv har jag kopplat ur öronen!

Själv är jag av på mitten, förbannade skitrygg som sitter på denna SKITKROPP.. I vissa lägen gör det så ont att man bara vill gråta. Och det värsta är att jag inte har tid förrens på torsdag hos Tommy, kan bara hoppas på att det släpper av sig självt. Jag som ska jobba helg, kommer typ inte att funka bra tror jag..

Behöver städa oxå, bombnedslag är milt sagt om denna röra. Vet bara inte vart jag ska börja, här uppe så tjejorna kan stöka till igen och samtidigt vara ur vägen. Eller där nere där man ser allt hela tiden.. Hur som helst så måste det ju städas på båda våningarna..

Bara att sätta fart, tror ni det går att städa liggandes platt på rygg?

//s

Idag har det varit en bra dag! Borde väl räcka att skriva så.. Men..

Började dagen med att åka till Norrköping med finaste Annika. Vi fikade, prövade kläder och skor, och åt kebab. Jag hittade en jättefin jeanskjol med bling bling på, och en tröja som var sååå fin. Så det var ju synd att inga pengar fanns. Men Annika fick shoppa för oss båda :)
Och jag har för typ första gången prövat ett helt gäng med skor med klack i olika varianter. Nästan så jag vill ha ett par, men som Jimmy sa när jag sa det..
- Vad ska du ha dem till?
Men varför inte liksom, kanske min tur nu att vara lite fin och piffa till mig lite. Eller i alla fall ha chansen att göra det om jag vill.. Det fanns ett par, eller två par som var så snygga. De var lite jeans inspirerade med lite olika höjd på klacken, en lägre och en lite högre..
Kanske finns de kvar nästa gång vi kommer dit, då ska det oxå finnas pengar i plånboken.. :)

Sen har vi oxå sett jordens sötaste små marsisbebisar, en liknade faktiskt Ticko :) VILL HA! VILL HA, NU!

När jag sen kom hem efter en heldag hemifrån, är huset städat och det ligger ett nytt golv i hallen där uppe.. Jag blev så glad att jag skulle ha kunnat börja gråta. Älskar min man så det gör ont..

Imorgon blir det att rensa tjejornas rum.. Ja, inte bara där. Men jag måste ju börja någonstans! Nu ska det bli ordning i Birgerssonska huset, en gång för alla..

Nu blir det myyys i soffan med en snarkande Jimmy..

//s

Nej! Jag är inte lat! Det är vad du tror, inte vad som är sant. Jag bara kan inte. Jag vill, men vet inte hur. Det du ser är det som syns, inte det jag känner och upplever.

Ingen vet hur jag känner just där och då. Att jag sitter där och gör ingenting, har inte med lathet att göra. Jag mår inte bra, och det är bla så det visar sig tydligen. De dagar som jag har de jobbigast kan komma lite när som, det är inget jag styr över. Jag kan heller inte hjälpa att energin och orken bara försvinner. Jag jobbar på att bryta mitt mönster, men det är inget du ser.
Så snälla du döm mig inte, för du vet inte sanningen..

Är så less på att behöva försvara mig, särskilt när jag knappt vet själv varför jag mår som jag mår.

Och varför måste alla veta allt? Vissa saker är för privata. Så privata att det bara är jag som vet om dem, och Jimmy vet oxå så klart.

Idag på vägen hem kom jag på det.. Jag kom verkligen på det. Eller det är väl inte bara den grejen, men jag kom i alla fall på en sak som verkligen får mig att må sämst. Det var en sak som slog mig, och den slog så hårt att det gjorde ont. Ska nog ta upp det med kuratorn nästa gång.

//s

Idag hade jag sämsta dagen ever på mycket länge. Okej att det varit lite lågt ett tag. Men idag var det inte alls som det brukar, det var mycket mycket värre. Vi kan utesluta varför det blev som det blev. Men jag blev så otroligt ledsen, full med ångat och nästan panikslagen. Jag var tvungen att ringa Jimmy på vägen hem, då jag kände att jag bara var centimeter från att bryta ihop. Men självklart gjorde jag ju det i alla fall. Där sitter jag och gråter, snyftar och försöker andas. Allt medans Ida sitter och tittar på mig och fattar ingenting. Hon tar min hand och försöker trösta, och jag i min tur gråter ännu mer. Mitt älskade lilla minihjärta.

Och nu är jag helt slut, det var en riktig urladdning eller något. Men jag har så galet ont i huvudet i hela kroppen och mår nästan illa. Och jag är så trött, skulle nog kunnat somna för flera timmar sedan. Så idag blir det tidigt i säng, eller så blir det en powernap i soffan. God natt!

Idag var finaste Annika här på fika. Vi fikade lite nybakad kladdkaka som jag slängde ihop :) Det var så mumsigt!
Är så glad över att hon finns i mitt liv. Det bästa är att hon låter mig vara mig själv, hon lyssnar och hon hjälper mig att se saker på andra sett än hur jag upplever och ser dem. Och det är så oknussligt, vi liksom bara är.

Är så tacksam över dem vänner jag har, dem vänner som verkligen bryr sig om på riktigt. Jag hoppas ni vet vilka ni är, annars ska jag säga det nästa gång vi ses.

//s

Mitt lilla minihjärta Ida. <3

..... men fasen vad denna jobbhelg har varit jobbig. Är helt galet trött i både kropp, huvud och själ.

Dessutom har Ida blivit sjuk, hon har feber och är snuffig. Vi håller alla tummar vi kan hitta och hoppas att det inte är en halsfluss på gång. Men imorgon blir det att jobba ett kortare pass och bara stänga. På så sätt slipper jag VABa, för Jimmy hinner/kan byta av här hemma. Lite trist att jobba kväll, fast det skulle jag ju ha gjort ändå :)

Nu ligger jag i soffan och lyssnar på Jimmy som snarkar här bredvid mig. Och emellanåt hör jag Ida där uppe, när hon gnyr och låter ynklig. Undrar hur natten blir, mammas lilla mini hjärta. Jag borde oxå gå och lägga mig, men har lite att göra innan. Kläder ska plockas fram, dagisväskor ska packas och Cassis gympapåse ska hittas. Eller ska man ta det imorgon? Fasen, jag brukar ju fixa det på kvällen (och inte så här sent) men jag orkar bara inte.

Nu fick vi hämta ner Ida, tempen ligger på 39,8 i ena örat och 40,2 i det andra. Tror den steg lite för fort, hon är ledsen och sitter och skakar. Nu gosar vi lite i soffan, dricker lite vatten och väntar på att Iprenen ska göra sitt, för självklart var alvedonen slut..

Nej nu blir det mer myyys, och sen sängen..

//s