Jag är inte perfekt & kommer aldrig bli perfekt heller..
Alla tränar & lever vi på olika sätt.. Vi har alla olika drömmar & mål med det vi gör.. Det jag vill uppnå är kanske inte det du vill. Kanske tycker du till & med att det är fult eller konstigt. Men alla är vi olika! Alla kan ju inte vilja samma sak..
Kan vi inte bara vara överens om det & låta det vara precis så..

Jag vet att jag aldrig kommer bli "smal smal" & det är inte heller det jag vill.. Inte nu längre i alla fall.. Förut var det allt jag kunde tänka på, jag trodde att blev jag bara smal & vägde så lite som möjligt skulle jag bli lycklig..
& det var inte alls länge sen som just dessa tankar byttes ut mot helt andra..

När jag började ta tag i mitt liv, Dvs började träna samtidigt som jag la om min kost, så var det bara vikten som var i fokus.. Alla minus på vågen gav mig ett lyckorus.. Samtidigt som alla plus eller för få minus fick mig att må så dåligt.. Varför fixade jag inte detta, hur svårt kunde det vara lixom..

Jag vet oxå att jag aldrig kommer bli superduper stark. Inte heller kommer jag bli ett muskelberg.

Men med tiden så tog drömmen om att vara stark & bygga muskler över önskan om att vara smal, även om jag fortfarande ville ner i vikt. Samma sak här, alla kilon jag kunde lasta på i mark & böj gav mig ett lyckorus, samtidigt som jag aldrig blev riktigt nöjd.. Borde jag inte kunna ta ett eller två kilon till? Eller varför inte fem eller tio kilon till..

Till slut var det inte kul längre, jag tyckte själv jag satt fast & inte kom någonstans. Jag jämförde mig med allt & alla. Jag var aldrig nöjd med ett pass på gymmet, även om jag tagit över 100kg i mark (ja mark var & är fortfarande det bästa jag vet & där jag vill bli som starkast i mina mått mätt) eller fått till ett PB i någon annan övning. Det var aldrig bra nog för mig.. Jag kanske var glad tills jag lämnade gymmet.. Sen började jakten & planeringen om, hur skulle nästa pass bli? Ett nytt PB till kanske?

Jag kämpade oxå med vikten & helt ärligt så inser jag nu att det var helt sjukt. Jag räknade ALLT jag stoppade i mig & jag låg på 1200kcal om dagen, ibland till & med mindre. Jag hade min ätardag varje vecka som nästan aldrig gick över 2000kcal, & gjorde den det så hade jag sån galen ångest.
Jag hatade vågen tillslut, men jag skulle ändå ställa mig på den flera gånger varje dag..

Så minimalt med mat & att träna minst 4 tunga pass i veckan, kunde bara sluta på ett sätt för mig.
Jag var galet trött, sömnen funkade inte alls. Jag var grinig, arg, ledsen & opepp.. & med min kropp (ja ni vet ju, vi samarbetar ju inte alltid) så gick jag sönder. Jag tränade på ändå trotts att min kropp skrek & jag fortsatte att räkna mina kcal..
Tillslut gick det inte längre & jag var tvungen att ta en paus från allt som hade med träning & kost att göra. Då kallade jag det en påtvingad ofrivillig paus, vad jag skulle kalla det idag vet jag inte..

Jag började så småningom komma igång med träningen igen.. Vågen var fortfarande min värsta fiende för nu hade kosten "spårat ur" eller jag åt som vanligt.. & självklart gick jag upp i vikt.
Jag gick upp några kilon & så bara stannade jag där.. jag gick varken upp eller ner. Det spelade ingen roll vad jag gjorde & jag höll på att bli tokig på riktigt!!

Även om jag körde på för hårt till en början sen & fick bakslag efter bakslag (ja, jag kallar det bakslag) har jag nu lärt mig att lyssna på kroppen.. Jag försöker att anpassa min träning efter hur den känns för dagen.. Jag kan fortfarande bli besviken över ett pass som inte går som jag vill, men så kan det väl få vara.. Jag försöker att inte jämföra mig med allt & alla.. Jag kan ju bara vara jag & jag kan ju bara försöka göra mitt bästa.. Visst?

Målet är dock det samma, jag ska bli som starkast i mina mått mätt.. Jag älskar att känna mig stark, det är nog bland det bästa jag vet :)
& vågen används inte längre över huvudtaget, utan jag använder spegeln & känslan..
Jag vill ha en kropp jag är stolt över & som jag inte skäms för. Jag vill ha muskler som syns & jag vill känna mig stark helt enkelt.. & är det vid 70kg eller 85kg? Jag har ingen aning!!
Jag vill så gärna ha bikini i sommar utan att behöva gömma mig..
& jag vill vara en bra (läs den bästa) förebild för mina tjejor..

Träningen går framåt just nu & jag behöver den för att må bra.. Jag ökar långsamt i mark igen :) & sakta men säkert formar jag om kroppen.. Jag har som mål att träna minst tre pass i vecka, men helst fyra..
Jag är absolut inte där jag vill vara just nu, spegelbilden är inte den jag vill se & känslan är inte på topp. Men jag hoppas jag tar mig dit där jag vill vara i framtiden, & jag hade gärna gjort det igår..
Jag vill börja älska min kropp, eller i alla fall gilla den lite grann..
Jag vet att jag kan, men det viktigaste är att jag har viljan bara min kropp vill..

Kosten är katastrof, jag vet! Men tanken är att lägga in en högre växel nu vid månadsskiftet. Jag tänker inte räkna mina kcal till en början utan ha som fokus att äta frukost, lunch & middag med bra val.. Jag är för rädd för att spåra ur.. Men jag kommer tänka lite mer protein & lite mindre kolhydrater..
"Medvetna bra val" kommer vara mina led ord..

Jag mår inte så jättebra just nu & varje dag är olik den andra.. Ena dagen kan jag vara glad & lycklig, medan jag nästa dag kan vara så ledsen att jag går sönder..
Jag hoppas jag kan hitta balansen i livet & få alla bitar i pusslet att passa ihop igen.. Jag vill bara vara glada jag & bara få vara..

Jag är inte unik & jag är inte bättre än någon annan.. Men detta är en liten del ur min berättelse om hur jag hamnade där jag är idag..
Jag hade inte vart den jag är om jag inte kämpat & tagit mig igenom detta.

Detta är en av de största resor jag gjort & fortfarande gör.. Jag är så galet nyfiken på vart den tar mig..

//s.

Försöker ju bara lära mig att älska min kropp..