Sakta men säkert går det framåt mot mitt mål. För sakta om jag själv får tycka till, men det ska tydligen vara bra. Får väl tro på dem som borde veta.. 
Så hur långt har jag kommit då? Jo, jag har gått ner ca 6kg, gjort ett nytt hål i skärpet och kommer i byxor som varit på tok försmå.. 
Så ni som tvivlade och ville gotta er i mitt misslyckande, får vänta ett tag till. För jag kommer INTE sluta.. Än har jag många kilon kvar..
Jag önskar bara att jag kunde se skillnaden, om det nu syns någon. Jag tycker jag ser likadan ut som innan jag började min resa.. Det stör mig lite!! 

Måndagar har blivit min nya söndag.. Ni vet ångesten på att en ny vecka börjar imorgon, och alla måsten det innebär.. Tisdagar är min vägdag och jag är nästan rädd för att ställa mig på vågen. Tänk om den inte visar på ett minus.. Nu har den gjort det varje gång, men bakslaget borde ju komma.. Men samtidigt sköter jag kosten och träningen som jag ska. Så vad har jag att vara rädd för? Tror jag är rädd för själva känslan över att misslyckas och vad andra då kommer säga och tycka..

Men samtidigt som jag inte gillar tisdagen, så är det typ den bästa dagen på veckan.. Det är då jag får ny energi för att klara en vecka till, då tränar jag med Linus.. 
Att skaffa en PT, känns som om det är ett av mina bästa beslut jag tagit den senaste tiden.. Han får mig att tro på mig själv och jag gör saker jag aldrig trodde jag skulle klara av. Bara det att jag är i "källaren" och tränar är stort, i alla fall för mig.. Jag tycker bla det är sjukt skoj med marklyft, och jag klarade av 50kg förra gången.. Vet inte om det är så tungt för just dig, men jag kände mig stark i alla fall :)

Ju mer jag lär mig, ju roligare blir det.. 

Jag hade aldrig trott att jag skulle bli så beroende av träning.. Men det är fasen en del av min vardag nu. Jag kollar scheman och planerar in den på ren rutin nu.. 
Har bara en regel, min familj kommer ALLTID först.. Skulle det vara något, så får träningen hoppas över..


//s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en större människa i en nu lite mindre kropp.. Men jag är samma mamma, fru & människa. Som fortfarande brottas med samma känslor & tanketroll som förut.. Jag vet inte om någon förstår hur jag menar..? Men i mina ögon kommer jag alltid vara...

Jag är så galet trött på att flänga fram & tillbaka mellan hopp & förtvivlan. Kan du förstå den känslan?   Ena dagen är allt så jäkla bra & jag har en underbar känsla inombords. Jag planerar min dag men låter ändå allt komma som det kommer. Energ...

Jag kommer aldrig kunna kalla mig smal.. Jag är lixom gjuten i fel form från början.. Om det nu är smal jag vill vara? & ja helt ärligt, hur ytligt det än låter så vill jag vara smalare än jag är i dag.. Så antar jag vill kunna kalla mig smal.. Är de...

[ raderat inlägg ]

Jag är en riktig känslomänniska & jag är så sämst på det..   För inte så länge sen så mådde jag så dåligt att jag sjäv var rädd för mina tankar & känslor. Nu pratar vi inte månader utan veckor.. Det är ingen hemlighet att jag mått så här dåligt f...