Kände att jag behövde få ur mig en hel del.. Så jag ringde min finaste Annika. Tänk vad hon får stå ut med, allt mitt gnäll, alla funderingar och frågor.. Vad jag egentligen sa har jag mindre koll på, men jag sov bättre än på länge i natt. Kan nog vara bra att ventilera sig lite då och då.. Fick en del svar och många goda råd, som jag helt klart ska ta till mig. Tack snälla rara du, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..

Det är fortfarande lite knas inombords.. Jag känner mig bara så ledsen hela tiden, och tårarna är inte långt borta. Kan inte förstå varför.. Känner mig värdelös, osynlig och trist. Som om jag inte behövs, att jag liksom är helt överflödig..

Men jag kämpar på så gott jag kan.. Jag ska ta mig igenom detta, på ett eller annat sätt.. Heja mig!

Projektet är i full gång igen, hoppas det hjälper som förra gången.. Nu är det snart dags att förflytta sig oxå, antingen upp eller ner.. Fast det är snart, först är det lite småfix och trix kvar här.. Ska nog ta en liten sväng under kvällen..

Nu är det dags att börja med maten, så man kan ta en lugn kväll sen.

//s

Idag har jag en riktig ledsen skitdag.. //s

Men jag försöker laga den..

Har haft några jättejobbiga dagar med tårar på kinden. Vet bara inte varför, och det är sjukt jobbigt i sig att inte veta..
Jag kämpar dagligen med mina tankar och känslor, med blandade resultat tydligen. Börjar kännas helknas att till o med säga till Jimmy när jag har en skitdag. Börjar bli lite många nu, tycker i alla fall jag. Vad ska han tro liksom?
- Hej jag heter Jimmy, och jag är gift med ett puckopäron!

Dessa dagar vill jag bara skrika att jag inte orkar längre, hoppas någonstans inom mig, att någon hör mig och kan komma och rädda mig. Samtidigt skäms jag över att inte klara av mitt liv, och inte heller mina egna val jag gjort. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här. Men jag ångrar mig inte, inte på långa vägar.. På ett eller annat sätt ska jag klara detta och ta mig igenom denna skit..

En dag ska jag känna mig som den mamman, frun och människan som jag vill vara.. Den som alla förväntar sig att jag ska vara. Tänk att få känna att man fixar det, att man är bra liksom. Kanske rent av lite bäst just där och då..

Att "denna någon" norpar all min energi och ork jag lyckats få ihop, gör det verkligen inte bättre eller lättare.. Tänk om jag kunde säga till dig att sluta! Sluta få mig att känna mig så fruktansvärt misslyckad och sämst! Eller tar jag bara åt mig på tok för mycket och lätt? Men det du säger träffar alltid rakt i mammahjärtat, eller i någon annan del av hjärtat. Och det gör mig så ledsen. Det är konstigt att just det du säger påverkar mig så mycket. Varför? För vem är du egentligen? Vet du om det själv? Om du gör det, varför fortsätter du?

Jag måste nog sluta tänka så mycket.. Om jag stänger av tankarna skulle jag nog må så mycket bättre. Men vart skulle den rätta jag ta vägen då? Det är ju mig själv jag vill hitta.. Har sett några glimtar av henne, och väntar spänt på nästa tillfälle..

Nu ska jag väl sätta fart med att plocks fram väskor till dagis, och lägga fram tjejornas kläder. Hatar att stressa runt på morgonen för att fixa det.. Morgonen blir oxå lättare och trevligare om jag förbereder så mycket som möjligt kvällen innan..
Jag behöver rutiner för att få vardagen att funka på bästa sätt för mig .. Och mår jag bra och känner mig glad, mår alla andra bra.. Och den bra cirkeln infinner sig, och det gillar vi..

Men först blir det att kolla klart på Teminator, det var inte igår man såg en sådan film.. Men jag tror att just denna har jag aldrig sett. Och den är faktiskt bra, även om jag inte hör så mycket.. Jimmy ligger nämligen och snarkar så himla högt här bredvid mig.. Tur det är textat :)

//s

Där kom du från ingenstans och presenterade dig som en av mina "bloggläsare" Du sa att jag var stark, och att det även var okej att må/känna som jag gör inbland. Att oxå få höra att jag inte är ensam, var en lättnad i sig.. Att du tog dig tid, gjorde mig verkligen glad och varm inombords.. Tack!

Ibland när det är som jobbigast, känner jag mig verkligen som den ensammaste i världen. Det känns som jag får skylla mig själv, att jag liksom inte har rätt att gnälla eller tycka det är jobbigt. Det är ju ingen som har tvingat mig till något..
Ibland vill jag bara skrika rätt ut, att jag inte orkar längre..

//s

Varning! Innan ni läser vidare ska ni veta detta, det blir gnäll på högsta nivå!

Jag tar gärna emot en ny frisyr! Tror det skulle liva upp mig lite.. Är galet trött på mitt utseende just nu.

Vill inte ens se på mig själv i spegeln längre.. Jag ser så sjukt trött, grå och trist ut! Blek har jag alltid varit, men jag ser ju typ död ut för tillfället..
Jag skulle behöva en ordentlig renovering delux.

Hur jag sen är formad ska vi inte prata om. Är trött på att alltid få frågan, om det är dags för en lillebror nu?
NEJ, jag är bara tjock!
Och det gör så ont varje gång.. Särskilt när någon jag inte ens känner ska klappa på magen, och säga med den gulligaste rösten att det är en fin mage jag har.. Är man inte helt säker, eller känner personen (dvs mig) håller man tyst! Hatar att allt sätter sig på magen, jag ser fasen gravid ut. Jag vet det, det går inte att förneka tyvärr..

Jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det. Men vem säger att jag inte gör det oxå, det går ju bara så segt!

Försöker ju få till det där med det innre, och skulle så gärna vilja fixa till det yttre oxå.. Bestämmer jag mig, funkar det jättebra några dagar.. Sen tappar jag motivationen, lusten och orken. Och så deppar jag, tröstar mig med att fuska och deppar då ihop totalt.. Lite fusk gör ju inget, men oftast blir det ju inte bara lite fusk..

Denna gång har det börjat bra och jag hoppas jag kommer över denna depp. Så jag kan fortsätta där jag slutade menar jag. Jag ska klara det!

Får väl säga som alla andra, jag börjar (läs fortsätter) på måndag!

Hur som helst tackar jag JA till en ny frisyr och kropp.. Helt enkelt till en ny jag!

//s

Dagen blev precis så bra som jag trodde och hoppades.. Tack snälla finaste Annika för idag. Jag och tjejorna har haft en toppendag, och är så glada för att du ville dela den med oss.. <3

//s

Lägger mig och ser fram emot morgondagen.. Då blir det fredagsmyyysöverraskelse med tjejorna och Annika. Vi packar in oss i pappibilen och styr mot badhuset med fika och allt. På hemvävda blir det ett stopp på jobbet, för att inhandla det som behövs till McBirgerssons.. Sen intar vi alla köket i Birgerssonska huset för att laga mat tillsammans.
Jag tror inte dagen kan bli annat än supermyyysig och lyckad.. Det bästa av allt, tjejorna vet ingenting, överraskelse! :)

Hoppas dagen, som vart idag, bara var en liten svacka i mig själv. Är så trött på hur jag hanterar saker och ting. Folk runt omkring mig måste ju tröttna på allt gnäll. Vet ju att jag själv för det! Blir så jä**a trött på mig själv.

Bestämmer här och nu att imorgon kommer bli så mkt bättre!

Nu får jag nog ge upp, sängen kallar.. Måste upp tidigt, för att hinna ansa långkalsongerna.. Någon måtta får set liksom vara :)

//s

Nellie kom hem med iglekotten Kotten (japp! iglekott står det, det är nelliska) från dagis igår.. Så söt! :)

Vaknade med den knäppaste kännsla i kroppen.. Tjejorna måste ha märkt det oxå, för idag hade vi en morgon från helvetet =( Det slutade med att jag fick ringa Jimmy, så han kunde prata med Cassi över telefonen.. Vad han sa eller hur det gick till vet jag inte, men vi kom iväg till dagis i tid i alla fall..

Men hur jag än vrider och vänder på det så är det inte alls en bra dag idag.. Lurade jag bara mig själv när jag påstod att jag mådde så galet bra? Är detta så det ska vara? Jag kan inte sluta gråta, tar tårarna aldrig slut?  Kan inte förstå att det ska vara så svårt att bara vara sig själv, och kunna må bra samtidigt.. Eller är det bara jag som gnäller för ingenting?

Blir galen på mig själv..

//s