*****

Idag har jag haft en dag som inte liknat någon annan. Det har varit en riktig bergodalbana.. Har ni någonsin kännt blodet frysa till is? Den typ av kännsla har jag haft till och från hela dagen, och jag gillar den inte.. Kännslan jag har är bara tomhet och hopplöshet.. Jag känner mig tom, osynlig och hopplös.. Varför? Har ingen aning faktiskt. Något är det, men jag kan inte sätta fingret på det. Allt är bara kaos inombords just nu. Jag är livrädd, livrädd för att jag inte ska klara av att ta mig upp från detta stora mörka hål jag befinner mig i..

Är så trött på att må som jag gör.. Ni säger till mig att alla har dåliga dagar, men jag har inte bara en vanlig dålig dag.. Jag befinner mig i ett virr varr som inte går att beskriva, i alla fall inte för någon som inte varit där.. Det är som det här med faser.. Alla säger att det bara är en fas, det går över snart.. Alla vet att jag är sjukt trött på den frasen..  Att säga till mig att det jag upplever snart går över, är typ lika irriterande att höra.. Inget illa menat till dem som säger det för att stötta och hjälpa mig.. Men det hjälper tyvärr inte mot hur jag mår och känner.. Fast samtidigt vet jag inte vad ni skulle kunna säga för att hjälpa mig heller.. Jag vet ingenting, det är galet läskigt att inte veta själv vad man vill höra..

Kan ingen bara berätta för mig vad felet är? Och vad jag kan göra för att komma ur det hela.. Behöver jag bryta ihop totalt för att kunna ta mig tillbaka igen? Det är kanske det jag är påväg att göra nu.. sakta men säkert dras jag längre och längre ner. När kommer den absoluta botten? Kan man inte vända nu, vet inte om jag vill känna botten nu?

Jag orkar inte längre..

Men ska försöka göra mitt bästa för att hitta mig själv igen..

//s

Har nyss skrivit ett lååångt brev till J, frågan är om han någonsin kommer få läsa det? Ett brev som är skrivet direkt från hjärtat och lite till.
Känns ju lite knas att ha skrivit det när han ligger bredvid mig och snarkar..
På något sätt känns det bättre att bara få det ur sig.. Fast ändå inte, det blir ju så på riktigt då.
Det är tveksamt om jag vågar skicka det, men den som lever får se..

//s