Kände att jag behövde få ur mig en hel del.. Så jag ringde min finaste Annika. Tänk vad hon får stå ut med, allt mitt gnäll, alla funderingar och frågor.. Vad jag egentligen sa har jag mindre koll på, men jag sov bättre än på länge i natt. Kan nog vara bra att ventilera sig lite då och då.. Fick en del svar och många goda råd, som jag helt klart ska ta till mig. Tack snälla rara du, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..

Det är fortfarande lite knas inombords.. Jag känner mig bara så ledsen hela tiden, och tårarna är inte långt borta. Kan inte förstå varför.. Känner mig värdelös, osynlig och trist. Som om jag inte behövs, att jag liksom är helt överflödig..

Men jag kämpar på så gott jag kan.. Jag ska ta mig igenom detta, på ett eller annat sätt.. Heja mig!

Projektet är i full gång igen, hoppas det hjälper som förra gången.. Nu är det snart dags att förflytta sig oxå, antingen upp eller ner.. Fast det är snart, först är det lite småfix och trix kvar här.. Ska nog ta en liten sväng under kvällen..

Nu är det dags att börja med maten, så man kan ta en lugn kväll sen.

//s