Där kom du från ingenstans och presenterade dig som en av mina "bloggläsare" Du sa att jag var stark, och att det även var okej att må/känna som jag gör inbland. Att oxå få höra att jag inte är ensam, var en lättnad i sig.. Att du tog dig tid, gjorde mig verkligen glad och varm inombords.. Tack!

Ibland när det är som jobbigast, känner jag mig verkligen som den ensammaste i världen. Det känns som jag får skylla mig själv, att jag liksom inte har rätt att gnälla eller tycka det är jobbigt. Det är ju ingen som har tvingat mig till något..
Ibland vill jag bara skrika rätt ut, att jag inte orkar längre..

//s