Det jag fick höra för några år sedan, sårar mig än.. Nu är det dags att släppa det känner jag. Jag kan ju inte gå runt och älta saker i flera år, framför allt saker jag vet inte är stämmer..

Men det jag inte förstår är... Varför kunde du inte säga det till mig, om det nu störde dig så på det? Jag kan tycka det är lite fegt faktiskt, detta med att ta upp det inför andra, särskilt när jag inte fanns närvarande.. För det tillfället fanns ju just den dagen, men du väntade tills jag åkt hem.. Och vad hade du för rätt att typ anklaga mig för något som inte är sant? Något som verkligen är så osant det någonsin kan bli. Kan du svara på det?

Jag blir så galet ledsen av detta. Ja, fortfarande! Det satte verkligen sina spår. Men nu ska det glömmas bort.. Jag väljer att lägga det bakom mig. Kanske att jag en dag tar upp det med dig.

//s

Sitter hemma med en sjuk Nellie =( Hon har en sjukt svullen hals, tittar man ser det ut som max ett sugrör får plats mellan halsmandlarna.. Och det hela gör att hon pratar helt anorlunda.. Hon har även en feber som kommer och går.. Bör man kanske ringa 1177 och rådfråga? Kan det vara halsfluss på G? Ska man i så fall vara orolig för Henoch-Schönleins purpura, dvs djävulska sjukan? Det var ju så här det började förra gången.. Fast nu tänker vi inte på det, Kan ju inte oroa sig för det varje gång hon blir sjuk.. Nu tar vi tar en dag i taget och hoppas hon snart är frisk igen..

Ska snart till jobbet, jobbar bara stängning idag. Jag och Jimmy delar lite på dagen så båda kan jobba även fast en tjeja är sjuk. Samma sak imorgon, fast då jobbar jag tidig morgon.. Allt går bara man försöker!

Dagen seg är det idag oxå.. Seg, trött men inte depp, så det kunde ha varit värre. Hundra saker finns det att göra, men gör dem sen.. Måste helt klart bli bättre på att inte skjuta upp saker och ting. Det skulle hu vara så mycket enklare och lättare om man bara tog tag i det, och på direkten dessutom.. Skärp dig tanta, lyft på röva!

Ska nog hoppa in i ducshen, så man hittar ansiktet lite lättare sen. Har jag tur kanske jag hittar kroppen oxå, fast den är inte så svår att missa just nu =) ha ha ha

Nej detta duger inte längre!

Hopp hopp iväg I go..

//s

*****

Vill inte säga det för högt, men jag har haft en helt okej dag. Nästan så jag kan sträcka mig till att skriva en bra dag.. Men jag ska inte lura mig själv som föra gången. Jag ska må så där lite lagom bra, innan jag svävar upp i det blå.. Förra gången var det ju så jättebra och allt, jag kunde inte släppa det och svävade då iväg.. Resultatet blev att det gjorde galet ont att vakna upp en dag, bara för att inse att man ramlat ner i det svarta hålet igen..
Den här gången ska jag lugna ner mig lite och låta den bra känslan göra dig hemmastadd, innan jag börjar tjata på och om den.. Så lyder i alla fall min plan. Dvs ta det lugnt och försiktigt! Små steg, ett i taget.

//s

Ticko tycker om mig i alla fall <3

*?*?*?*?*

Nu är det slut på allt det negativa! Nu glömmer vi allt det tråkiga som varit, och så ser vi framåt igen..

*

<>?< >?< >?< >?<>

Idag fick jag lite energi och lycka i kroppen..

Efter jobbet åkte jag till Överbo, där min familj och favoritfamiljen från Koppartorp redan var. Jag missade den grillade korven, men jag hade lite fika med mig som jag köpt på jobbet.
Det åktes 4hjuling, Bob, pulka och skridskor. Äntligen fick jag se Cassi åka skridskor (hon har ju lärt sig det nu i vinter uppe på fritids) sen åkte både Nellie och Ida skridskor för första gången någonsin.
Även jag hade en premiär, jag körde 4hjuling :) Det var jättekul, så jag förstår att Jimmy ser ut som en överlycklig pöjk när han åker :)
Att se sex tjejer ha så roligt och se så glada/ lyckliga ut (även om papporna nästan sken mer) gav mig nästan som ett lyckorus i kroppen. Och att bara få vara ute i det bra vädret, med några man kan vara sig själv inför var ju toppen. Och detta var verkligen något jag behövde idag..

Den isande känslan, som kommer och går, finns dock kvar och gnager inombords, jag gillar den fortfarande inte :(

Men efter det jag kände idag, så vet jag att det finns andra sätt att må på..
Så än ger jag inte upp, jag ska ta mig igenom denna skit..

//s

*****

Idag har jag haft en dag som inte liknat någon annan. Det har varit en riktig bergodalbana.. Har ni någonsin kännt blodet frysa till is? Den typ av kännsla har jag haft till och från hela dagen, och jag gillar den inte.. Kännslan jag har är bara tomhet och hopplöshet.. Jag känner mig tom, osynlig och hopplös.. Varför? Har ingen aning faktiskt. Något är det, men jag kan inte sätta fingret på det. Allt är bara kaos inombords just nu. Jag är livrädd, livrädd för att jag inte ska klara av att ta mig upp från detta stora mörka hål jag befinner mig i..

Är så trött på att må som jag gör.. Ni säger till mig att alla har dåliga dagar, men jag har inte bara en vanlig dålig dag.. Jag befinner mig i ett virr varr som inte går att beskriva, i alla fall inte för någon som inte varit där.. Det är som det här med faser.. Alla säger att det bara är en fas, det går över snart.. Alla vet att jag är sjukt trött på den frasen..  Att säga till mig att det jag upplever snart går över, är typ lika irriterande att höra.. Inget illa menat till dem som säger det för att stötta och hjälpa mig.. Men det hjälper tyvärr inte mot hur jag mår och känner.. Fast samtidigt vet jag inte vad ni skulle kunna säga för att hjälpa mig heller.. Jag vet ingenting, det är galet läskigt att inte veta själv vad man vill höra..

Kan ingen bara berätta för mig vad felet är? Och vad jag kan göra för att komma ur det hela.. Behöver jag bryta ihop totalt för att kunna ta mig tillbaka igen? Det är kanske det jag är påväg att göra nu.. sakta men säkert dras jag längre och längre ner. När kommer den absoluta botten? Kan man inte vända nu, vet inte om jag vill känna botten nu?

Jag orkar inte längre..

Men ska försöka göra mitt bästa för att hitta mig själv igen..

//s

Har nyss skrivit ett lååångt brev till J, frågan är om han någonsin kommer få läsa det? Ett brev som är skrivet direkt från hjärtat och lite till.
Känns ju lite knas att ha skrivit det när han ligger bredvid mig och snarkar..
På något sätt känns det bättre att bara få det ur sig.. Fast ändå inte, det blir ju så på riktigt då.
Det är tveksamt om jag vågar skicka det, men den som lever får se..

//s

*

Tänk att vi har fått dessa tre små underbara kottar.. Någonstans måste man ju ha gjort rätt :)

Jag älskar både dem och Jimmy så det nästan gör ont. Vad skulle jag göra utan dem? De får mig att orka gå upp på morgonen, och de får mig att i alla fall försöka klara dagen.

//s