Jag hade inte väntat mig att vara så svajig hela jäkla tiden.. Vad är problemet lixom? Det är inte så här det ska va ju..
Ena stunden mår jag så galet bra för att hux flux sen haverera helt i förståndet..

Samtidigt som jag inte vill pracka på någon annan mina problem, så är det så skönt att få försöka förklara hur jag mår & känner just i detta nu.. Eller problem är det kanske inte direkt, det är väl mest känslor & tankar.
Känslor & tankar jag inte fixar att hålla i schack själv.. Så tack till dig som orkar lyssna på allt jag har inom mig..

Jag sätter så stora krav på själv & förväntningarna jag har är skyhöga. & när jag inte når/kommer dit så ser jag det bara som ett stort misslyckande.

Hur förklarar man ett misslyckande? & är jag så jäkla misslyckad som jag tycks tro? Just nu har jag så svårt att se motsatsen..

Jag har oxå tappat kompassen till kartan, så jag vet inte riktigt vart jag är på väg längre.. Jag hade en plan som jag skulle följa till uppsatta mål.. Men nu känns det som om målet förflyttar sig hela tiden & jag har lixom svårt att hänga med. Så planen ändras hela tiden & tillvaron känns inte alls så där lugn & harmonisk längre..

Jag känner mig orolig, rastlös & lixom i ofas. Det är som om hela kroppen gör allt för att INTE sammarbeta med min hjärna & mitt inre.. Känslor & tankar skenar iväg & sätter igång en karusell jag inte kan stanna så jag kan hoppa av..

Samtidigt som jag slåss med mitt inre så skriker jag på mig själv, självklart tyst så ingen hör..
Men det är lixom slut på daltandet nu.. Har jag lyckats ta mig här ifrån förut så kan jag fasen göra det igen..

Det är så mycket mer jag vill skriva, men det är så privat så jag avvaktar nog.. Det är så mycket som skulle bli lättare, om det bara kunde bli lite ändring på saker & ting.. Jag vet i alla fall att JAG skulle må bättre då!!

Jag vet att en dag så är jag inte kvar i den här skiten längre & då kommer jag må så galet bra igen..
Jag vill bara att den dagen ska komma NU!

Jag har inte tid med sånt här tjafs!

//s

Någonstans där inne tror jag på mig själv.. Jag är stark & jag ska fixa det!
Kärlek till mig..

Dagens träningspass gav mig hopp om framtiden. Jag är så glad över att kroppen inte direkt skriker längre..

Men riktigt än vågar jag inte ropa hej, i alla fall inte allt för högt.. Jag märker själv att rädslan för att få ont ont igen stoppar mig. Jag vågar inte utmana mig själv längre, inte så som jag gjorde förut. & det i sin tur gör att det känns som om jag sitter fast, & lixom trampar på ett & samma ställe..

Fortsätter med mitt "rehabprogram", dvs med plankan i olika former MEN upp & ner.. & det är fortfarande mkt ben, mage/rygg. Idag var det nog första gången som jag tyckte just den delen var lite skoj faktiskt..
Jag ändrar oxå lite smått i upplägget, jag lägger till & jag tar bort från gång till gång.. Lite efter hur dagen & kroppen känns. Som idag tex bytte jag ut min benpress & körde vanliga knäböj istället.
Började stelare än stelast i böjen, men mot slutet kändes det riktigt bra. Ännu är det dock inga vikter att prata om, men det var mer än en tom stång i alla fall :)

Upprepar & påminner mig själv säkert 1000 gånger varje dag..

- Sofi, kom ihåg! lugnt & försiktigt!

Kanske ska jag inte tänka så mycket, utan bara vara i nuet & köra..

Sen blev det oxå lite axelpressar idag, eftersom det funkade så bra förra gången & till sist bytte jag ut den sittande rodden till stående stångrodd. Jag har verkligen saknat dessa två övningar, tror nästan de platsar på min topp 3 lista.. Eller tror? Jag vet! :)

Nu kanske jag kan få fortsätta min resa, för att så småningom nå dit jag vill.. Om jag nu bara kan komma på vart det är jag på väg. Jag trodde jag visste, men nu är jag inte riktigt lika säker..

Vad fasen är viktigast? Musker & utseendet eller styrkan?
Jag gillar (läs älskar) att lyfta tungt, det gör jag verkligen. Men samtidigt vill jag ha en kropp som INTE skriker. Jag vill oxå ha en kropp jag kan vara nöjd & stolt över..
Fixa båda säger du! Ja Kanske säger jag.. Då ställer jag frågan, i vilken ände & hur börjar jag?

Jag vet att jag vill tillbaka dit, där jag var innan allt det här.. För ja, jag har slarvat lite med ungefär allt. Så typ 2kg har jag tyvärr gått upp, ingen direkt panik kanske.. Men så jäkla onödigt. & jag har blubbat till mig lite väl mycket tycker jag..
Jag säger som det är, jag blev lat & tyckte synd om mig själv. Jag är tydligen en sån som tröstar mig med "gottis", & det gillar vi inte..

Så nu har jag lovat mig själv att det är slut på tramset & jag ska ge 110%.
Denna tant ska än en gång fixa det här. Jag är värd att få satsa på mig själv, så nu finns det ingen återvändo!

Nya mål, nya utmaningar & nya möjligheter!

//s

Det är mkt ben just nu.. & jag typ gillart! :)

Min kropp skriker lite tyst & är inte alls jätteglad.. Inte på mig utan på min naprapat.

Av axelpressarna igår kände jag faktiskt ingenting imorse, så nu lägger jag till några såna i mitt "rehabprogram".

Däremot så har jag galet ont efter mitt besök på Rygg & Ledkliniken & min naprapat.. Allt såg bra ut i bröstryggen, bara lite muskler som var lite sura. Därav det onda, då de först chockades med ström (som för övrigt är sjukt obehagligt) sen knådades sönder typ..
Sen hade även min höft kommit lite på andra tankar & satt sig lite på tvären. Men den är nu talad till rätta & sitter där den ska.. Ena benet har åter varit lite "kortare" & det är därför det har spökat i ländrygg, höft & skinka. Det har varit så där lite lagom irriterande utan att göra ont ont..

Men jag kan ta allt detta, då orden som besöket avslutades med väger upp det mesta.. Så himla glad!!

- Ja du får börja träna igen.. Eller jag tycker du ska göra det..
- Men ta det lugnt & försiktigt. Med lätta vikter till en början!
- Bättre med lätta vikter & fler repitioner..
- Vi behöver inte boka in någon mer tid..

Så nu måste jag verkligen verkligen ta det lugnt & försiktigt. Hur svårt det än kommer bli att bromsa mig själv. Bara för att Jag får, betyder det ju inte att min kropp är redo till 100%. Jag vet det nu!
Jag vill ju inte hamna där jag varit igen, det är lixom inget alternativ!

Men det som gjorde mig lite rädd var att han ställde frågan, en fråga som jag verkligen inte ville få..

- Måste du köra marklyft??

Typ JA!! Det är ju det jag vill & ska göra.. Vad ska jag annars rikta in mig på? Knäböj? Som i & för sig är ganska så skoj oxå..
Tydligen är marklyft inte en jättebäst övning för mig. I alla fall inte de tyngre lyften.. *svordom upphöjt i två*

Så det är med lite med blandade känslor jag sätter mig ner & bara tar in orden & dagen..
Att äntligen få börja träna igen & samtidigt kunna se framåt är ju det bästa. Men att jag kanske inte kan satsa på just marklyft, Eller kan & kan, jag kan ju fortfarande marka. Kruxet är ju bara att jag vill lyfta tungt, så där galet tungt ni vet :)

Nu börjar en ny resa för mig.. Resan tillbaka dit jag var, för att sen fortsätta dit jag vill..

//s

Ingen är gladare än jag idag :)

Då får vi se om min brist på tålamod straffar sig.. Jag vet att jag gjort något jag inte skulle ha gjort, inte än i alla fall.. Men idag var jag bara tvungen att kasta in några axelpressar i schemat, dock väldigt väldigt lätt vikt.. Men det kändes jättebra, & hade jag inte lyssnat på förståndet hade jag nog ökat vikten en hel del.. Men nej, det gjorde jag inte..
Jag ville mest se om rörelsen i sig funkade, & än så länge känns det inte knas. Antar att jag får se (eller känna) imorgon bitti hur det känns..

Kroppen har inte skrikit på flera dagar nu, & det gillar vi ju verkligen.. Så kanske att mitt inte så jätteroliga träningsupplägg funkar. Om man bortser från den lilla protesten i form av den träningsvärk från helvetet, som den fick för sig att ha i rompen av alla ställen..

& ni som känner mig vet att jag tydligen INTE är gjord för att mesa runt.. För det är oxå något nytt jag lärt mig under den här tiden. Att inte kunna träna så som jag vill, har visat sig vara bland det värsta jag vet nånsin! Vem hade trott att träningen skulle betyda så mycket för mig.. Inte var det något jag själv hade väntat mig i alla fall..

Men nu är det i all fall dags för den här tanten att komma i okej form igen!
Men ja ja, jag vet.. Lugnt & försiktigt, lyssna på kroppen & ha tålamod..

Målet är ju självklart att komma tillbaka till dem där lite tyngre lyften & böjen, som jag typ älskar att göra.. & jag har bestämt mig att det där med bänkpress.... det skiter jag i nu!
Enligt mig tråkigt, oskoj & inte alls min grej.. Kanske kanske att jag kan övertalas att pröva igen så småningom, men nu tänker jag inte ens titta åt det hållet :)

//s


Inte i den bästa formen just nu, men jag jobbar på den!

Det är dags att ta tag i mig själv igen. En nystart ännu en gång kan man säga.. Nu har jag vilat klart tycker jag, nästan 2 veckor utan ordentlig träning. Så imorgon blir det en tur till the gym, äntligen! Så nu antar jag oxå att bloggen kommer vakna till liv igen :)

Det nya "programmet" ska köras & ska så göras i några veckor.. Kan helt ärligt säga att jag tycker det verkar tråkigt. & det är ingen hemlighet att jag faktiskt tycker det. Alla som velat lyssna vet vad jag tycker.. Fast jag kan ju ha fel :)

Men det ska köras, då jag MÅSTE tänka & lyssna på min kropp.. Förhoppningsvis så blir det bättre nu när jag vilat & "börjar om".
Målet är ju att jag så småningom ska kunna göra det jag verkligen vill göra, dvs marklyft & diverse andra övningar..
Men det viktigaste nu är att jag faktiskt kan komma igång med träningen igen..

Men nu skyndar vi långsamt. Dessutom håller vi alla tummar vi kan hitta, på att min kropp inte surar ihop igen.. Skriker den på mig, skriker jag högre!!

Funkar det inte nu, ja då ger jag fasen upp!

Återkommer imorgon när jag vet hur det gått..

//s

Dessa bleka ben ska få jobba!! :)

Nu har det äntligen hänt!! Jag har tagit 100kg i mark.. Så jäkla glad, typ lycklig faktiskt! Töntvarning, jag vet! :) Men det bjuder jag på..
Ni kan nog inte förstå det jag känner.. Känslan när jag klarar en vikt jag bara drömt om så länge.. Det har varit en låååång väg hit, men nu är jag äntligen framme. Eller det var i torsdags jag kom fram :)
Det har varit ilska, tårar, glädje & lycka. Ja, de flesta känslor har varit inblandade kan man säga.
För varje kilo jag har kunnat öka, så har jag alltid haft målet på 100kg i tanken. Jag bara skulle dit, ett kilo i taget sakta men säkert! Sen att jag tycker att det gått på tok för sakta, det är en annan sak..

Men ni tror väl inte jag är klar nu? Nä!! Nu sätter vi upp nya mål & nya vikter.. Det är ju i mark jag vill bli som bäst, dvs MITT bäst.
Det är ju lixom min grej, att stå & boxas eller att dansa är inte riktigt så Sofi. Att lyfta tungt är ju så skoj oxå & att lyfta något annat finns ju inte :)

Samma dag satte jag oxå ett nytt PB i bänk.. Denna bänk som ger mig mardrömmar. Jag borde vara ganska nöjd med det jag tar i bänk, men jag kan bara inte vara det.. Tycker själv jag är på tok för svag. Så kämpar på där.. Några kilon till vill jag nog klara av, men vi får helt enkelt se..

Så nu har jag alltså en bänk som ger mig mardrömmar & dessa jäkla armhävningar som driver mig till vansinne.. Jag som trodde man skulle få ett inre lugn av att träna :)

Men nu har jag fått nya order, inga "tunga" pressar av något slag. Inte heller några latsdrag eller chins, precis som om jag kan göra några :) ha ha ha.
Jag har en (ny) muskel i ryggen som krånglar, så tanken är väl att den ska få vila lite.. Men allt annat funkar typ, så träning blir det i alla fall.

Fast idag lyssnade jag på kroppen & strök dagens tänkta pass på the gym. Även om ryggen känns bättre idag, så skadar det nog inte att "vila" en dag extra.. Men oj, stackars min familj.. Galet irriterad på allt & alla när jag kom hem från jobbet. & jag är nästan helt säker på att det är för att jag ligger i ofas med träningen. Den här veckan blev det ju bara tre pass, & det senaste var i torsdags. Så jag hade verkligen behövt träna idag, på alla sätt & vis.. Istället blev det en låååååångpromenad med Krut på em/kvällen..

Den här veckan som kommer få bli en markvecka tänkte jag. Med inslag av rodd i olika varianter, & kanske får jag in ett böjpass oxå. & det är ju inte så att jag gråter floder över att bänken inte kommer i första hand, inte just nu i alla fall :)

Nu ska jag hoppa i säng.. Klockan blinkar på 00:20 & imorgon står det träning & jobb på schemat..

Kram till dig

//s

En Sofi som nyss tagit 100kg i mark & typ gråter av lycka inombords.. :)

Dagens promenad med Krut.. En promenad som gav mig ett sorts lugn, samtidigt som den satte igång alla tanketroll som lever rövare i mina tankar just nu..

En trött men lite lycklig Sofi.. Dock inget glädjetjut idag, men ett leende från öra till öra.. :) 

Nu när jag landat lite, så är jag faktiskt nöjd med dagens Linus-träning. & det var jag inte alls först. Eller träningen i sig är jag jättenöjd med, det var resultaten som inte riktigt blev som jag ville..
Det var/är fasen inte lätt att hålla ordning på alla dem känslor som jag haft. Idag har jag nog betat av alla som finns.. 

Jag var taggad till 1000 att fixa en okej vikt i bänk idag, dvs bara det blev över 40kg. Ett kilo eller vad som helst hade varit godkänt, bara jag kan få känna att det går framåt & inte bakåt.. Men det gick ju inte alls! Blir på riktigt jäkla förbannad, snart skiter jag i allt vad bänk heter. Jag ger helt enkelt upp! :( 
Jag är till & med trött på att bara skriva ordet.. Skit oxå lixom.. 
Men nej..! Att ge upp & misslyckas med något känns värre, än om jag kämpar vidare & sen inser att det verkligen inte går.. Då har jag ju i alla fall försökt.. Så nu får det bli några fler bänkpass/vecka, SEN får jag ge upp & skita i skiten.. 

Det var tur jag fick avsluta passet med mark, annars hade jag nog sagt upp mig! I mark gick det däremot så mycket bättre. Äntligen kan jag ta i ordentligt utan att kroppen skriker, jag blir lika förvånad varje gång.. Idag blev det ett nytt PB & då samtidigt ett steg närmare min drömvikt.. 

Jag tror inte folk förstår hur glad jag är över att kunna köra mark på riktigt igen. Kan inte ens förklara det med ord tror jag. Vad kan det jämföras med? Jag har ingen aning, jag är bara så glad. Så där löjligt glad, nästan så där lite lycklig.. Japp jag har sagt det förut men jag kan säga det igen, igen & igen.. Det är ju i mark jag vill bli som bäst, i MIN egna satsning där bara MINA resultat räknas.. 

Kramar om de finaste i min närhet.. 

//s

Har går det med bantandet? Okej, va!? Vem är du? Känner jag dig?

Jag ser det inte som att jag bantar. Utan jag har ändrat min livsstil & mitt tänk.. Ja, jag ville gå ner i vikt först, men jag har gjort det genom att äta & träna. Nu ligger mitt fokus på helt andra saker..

Innan allt det här så åt jag typ aldrig regelbundet & jag åt INTE frukost, lunch & middag. Jag smååt i stort sätt hela dagarna, så jag var ju aldrig riktigt hungrig. Eller så var jag galet hungrig så jag kastade i mig maten som serverades. Middag åt jag med familjen bara för att man ska göra det.

Nu äter jag frukost, lunch & middag VARJE dag. Ibland blir det ett mellanmål eller två oxå. Jag har väl aldrig ätit så mycket & framför allt så god mat, som jag gör nu :)
Jag äter ALLT & har inga förbud alls. Men jag håller lite koll på kalorierna. Vill jag äta chips, godis eller en flottig gigantisk middag. Ja vill jag det, då gör jag det. Inte i samma mängd som förut kanske & absolut inte varje dag. & allt jag äter läggs in i dagens totala kalorikvot eller vad man ska säga. Antingen läggs det in i appen lifesum eller så håller jag koll på ett ungefär i tanken.

Tränade gjorde jag inte heller, inte så där helhjärtat i alla fall.. Men det kan man väl säga att jag gör nu :)

Nu är jag ju ganska nöjd ändå med min vikt.. eller vikt.. Efter ett tag var inte kilona det viktigaste längre.. Självklart var det kul att se siffrorna, som ett bevis på att man lyckades med något. Under dem veckor som jag vägde mig, tror jag inte att jag gick upp en endaste gång.. Sen blev det mer att jag kollade hur jag såg ut, även om det tog väldigt lång tid innan jag såg skillnaden, så då var ju vågen bra.. Nu väger jag mig inte alls & jag tror att jag gått upp lite, men vet ni..? Jag tänker inte få panik över det, & jag tänker INTE väga mig bara för att kolla om det är så heller..
Jag skulle gärna gå upp ett kilo eller två, om jag får lite muskler på köpet. Nu ligger som sagt mitt fokus på helt andra saker. Jag vill möblera om lite, hitta lite muskler & bli stark :)

Det som stör mig mest just nu är att jag är så mjuk, framförallt magen.. Det har jag nog skrivit förut.. Men jag tränar väl på & äter rätt, så får vi väl se vad som händer med denna kropp.. Tror ju inte det kommer bli sämre i alla fall..

Men jag måste nog säga att känslan jag har inombords är det som är viktigast & den som betyder mest.. Jag myyyser bara, jag trivs & jag är lycklig..

Men dagens fråga är alltså.. Bantar jag?

Inte för att det är något fel om man gör det.. Men jag tycker inte att jag gör det.. Jag kände mig nästan lite påhoppad, precis som om jag gjort/gör något fel.. Hm..

Kramar om dem som jag vet finns där på riktigt..

//s

Mitt gamla jag möter den nya lyckliga Sofi..