Jag känner mig tjockare än tjockast.. Jag känner mig fulare ån fulast.. Jag känner mig tråkigare än tråkigast.. Jag känner mig värdelösare än värdelösast.. Jag känner mig hopplösare än hopplösast.. & jag känner mig mer ledsen än någonsin förut..

Varför undrar ni.. Jag har faktiskt ingen aning, eller jag kan inte peka ut något specifikt.. Det bara är så här jag känner just nu..
Det bara är & blir inte riktigt som jag tänk. Jag får hela tiden tänka om & ändra i mina planer & mål.. Vare sig det är träning, kroppen eller bara livet i sig. Det är hela tiden en sak för mycket som inte funkar eller går som jag vill..

Kom inte & säg att livet inte alltid kan vara bra.. & livet går upp & ner för alla.. Kom inte heller & prata om årstiden, mörkret & att när det blir ljusare så vänder det..
Jag har hört detta så många gånger & jag skiter faktiskt i att alla har sina ups and downs här i livet, eller att vädret snart blir bättre..
Det är just nu jag mår så här, & jag vill inte det..

Det är ju inte så att jag valt att vara tjock, ful, tråkig, värdelös & hopplös.. & därför är jag oxå ledsen.. Så där galet ledsen så jag fulgråter inombords, så där så hjärtat går söder.. Hela jag går sakta sönder..

Jag gör allt jag kan för att vända detta.. Eller gör jag det!? Men hur som så börjar orken, lusten & energin att ta slut nu..
När jag sen inte heller ser eller känner några resultat, så undrar jag oxå varför jag ens ska fortsätta..

Mitt fokus nu (som oxå är det viktigaste) är att mina känslor inte ska drabba min familj.. När dem är i närheten måste jag vara så där stark & jag vill vara en sån där bra mamma & fru som dem faktiskt förtjänar..
Bara dem mår bra & har allt dem behöver så känns det ändå lite lättare..
Min familj är det viktigaste för mig & jag älskar dem så mycket..

//s