När man vill så mycket & så går det bara inte.. Jag kommer på riktigt bli tokig snart. Jag har så många tankar & känslor som snurrar runt, så många att jag tror huvudet kommer sprängas snart..
Jag tror jag just nu håller på att gå igenom alla känslor ni kan komma på.. Ena stunden är jag glad & lycklig, andra så ledsen att jag går sönder.. Sen får jag hopp om framtiden igen bara för att rasa en dag senare & helt tappa tron på mig själv..

Jag blir så ledsen när min kropp inte vill.. Jag gör precis allt för att samarbeta med den, ändå ger den upp stup i kvarten.. Att ständigt ha ont är inget jag önskar någon, jag är så van nu att jag inte kommer ihåg hur det är att INTE ha ont..
Har pratat en del med min kiropraktor om just detta.. Enligt honom behöver jag träna för att just kunna träna & må bra.. Det värsta jag kan göra är att vara stilla & inte röra mig.. Hur jag än vrider & vänder på det så har han rätt. När min träning funkar & flyter på så mår jag som bäst.

För några veckor sedan så tränade jag 4-5 dagar i veckan & jag hade sån härlig känsla i kroppen. Hela jag mådde så bra & vardagen har nog aldrig funkat så bra som den gjorde då. Jag kände mig starkare än någonsin & så hade jag ett sånt lugn inombords. Jag tror det känns så när man är lycklig..

Men så kommer dessa bakslag, ja för mig är det bakslag.. Ni vet när allt bara rasar & min kropp ger upp.. Med jämna mellanrum så blir det så här. Ändå så blev jag som lamslagen den här gången, det var som om luften gick ur mig.. Jag var inte beredd, så det kom nästan som en chock.. Från den ena dagen till den andra typ..

Jag förstår inte vad jag gör eller gjorde för fel.. Jag har sakta byggt upp min styrka & kropp, inte stressat fram någonting i träningen. Utan handbromsen har varit i hela tiden & jag har verkligen lyssnat på min kropp..
Jag satte upp långsiktiga mål & hade/har lagt in övningar som skulle vara så bra för mig & min kropp.. Så vart i helvete gick det fel!?

I samma stund jag gav upp så blev humöret & känslan i kroppen så mycket sämre.. Jag trivs inte i mig själv, lugnet är borta & det känns som om jag ska kvävas.. Hur fasen ska man få vardagen att funka då!?

Nu är mitt mål att vakna till liv igen. & mitt första mål är att hitta tillbaka till träningen.. Jag vet en himla massa tjat om denna träning, men jag behöver den & hur konstigt det än låter så älskar jag den..

Jag ser detta som starten på något nytt..
Jag har en plan, en ny plan för att hitta tillbaka.. Startar samtidigt upp bloggen så jag har någonstans att ventilera med mig själv under tiden..
Jag ska inte låta detta bakslag förstöra för mig. Jag har tagit mig upp så många gånger, så jag vet att jag kan..

& jag måste fixa detta, om inte för mig själv så för min familj..

//s

Jag vill, jag kan & jag ska!
Jag har gjort det förr..